trace

Natten till idag fick vi då erfara den ökända inskolningssömnen, dvs störda sömnen. Vid halv fyra började Amadeus ropa på mig inifrån sitt rum, och att jag i vanliga strulnätters ordning skulle lägga mig på en madrass bredvid honom var inget han tänkte acceptera. När jag istället plockade upp honom ur sängen klamrade han sig fast vid mig som en igel, så han fick helt enkelt sova inne hos mig och pappan. Där överföll han mig med pussar och kramar och skulle hålla handen konstant. Till sist somnade han i alla fall. Uppepå mig, med armen runt min hals. ♥

Dagen på förskolan gick sedan i vanlig ordning väldigt bra. Idag var första gången han stannade över lunch, och aptiten hade det tydligen inte varit något fel på. Skönt. Dessvärre lyckades han snubbla ute på asfalten och slå i både näsa och panna, så det var en blåslagen, men som alltid glad liten älskling som fick följa med mamma hem.

Det har nu gått tre veckor sedan jag anmälde mig som arbetssökande, och det jag hittills kan konstatera är att söka jobb är ett hästjobb. Det ska researchas, mailas, fyllas i formulär, formuleras personliga brev, och hållas samtliga ögon och öron på megaskaft. Platsannonserna ska helst förekommas, annars står man där som den lilla nålen i höstacken och försöker bli sedd och hörd. Hallåå, välj mig!

Min egen strategi är att söka upp de företag jag faktiskt skulle kunna tänka mig att arbeta på, som verkar spännande, kan utmana och utveckla. Min strävan är att hitta ett sådant företag per dag, och sedan skicka ansökan eller kontakta vederbörande via telefon.

Idag fick jag mitt första napp, ett familjeföretag som funnits i sin bransch i många år och som söker ytterligare en person till sitt team. Huruvida jag är rätt person för jobbet, ska vi försöka bena ut imorgon förmiddag, då jag ska träffa chefen och få veta lite mer om företaget. Spännande, men lite nervigt. Länge sedan jag var på arbetsintervju sist, så keep your fingers crossed.

Dagens äventyr började med mycket mamamamamama i vagnen på vägen till dagis. Men väl på plats, gick det hela som en dans. Jag lämnade en glatt vinkandes liten kille när jag gick, och hämtade en lika glad pojke med massa spring i benen ett par timmar senare.

Dagisfröken säger att det är ovanligt att inskolningen går så bra. Men Amadeus har alltid varit en självständig och trygg pojke, så på ett sätt är jag inte förvånad. Och nu tror jag faktiskt att den första omställningen börjar lägga sig, även för mamman. Jag kommer på mig själv med att planera vad jag ska göra medan han är på dagis, och lämningarna känns inte alls lika jobbiga längre. Otroligt att man kan gå från en labil tårsprutare till en van dagismorsa på bara några dagar. Skönt i alla fall att ha det värsta bakom sig.

Jag har ju som sagt letat nya, lite mer ombonande gardiner till vardagsrummet ett tag. Har köpt både två och tre par som sedan fått åka tillbaks till butiken då de inte matchat förväntningarna. Men så häromdagen ramlade jag över en fullträff i plommonlila. Gjorde sig jättebra tillsammans med senapsgult och lite gröna accenter. Skönt med lite värme inomhus nu när höstvinden börjar göra sig påmind där ute.

Amadeus älskar att dricka med sugrör, speciellt ur såna där små juicepaket. Vårt ständiga problem har varit att han gärna trycker på förpackningen, så att innehållet hamnar på tröjan och golvet istället för i magen. Gissa om jag blev lycklig när jag hittade den här smarta uppfinningen på Coop häromdagen. En liten plastbox att sätta juiceförpackningen i och därmed förhindra en massa spill. Äntligen kan lillen dricka sin saft alldeles själv. Deus stolt, mammas golv rent. Alla glada.

Igår när jag och Amadeus var en sväng på A6 för att kolla gardiner, råååkade jag slinka in i en och annan klädbutik. Galet vad mycket fint det finns nu. Feminina toppar med plisserade och spetssmyckade detaljer, slimmade jeans modell xtrem high waist, gubbyxor, blockrandigt och massor av söta klänningar. Kontentan blir att jag behöver skaffa mig ett jobb om jag ska kunna motivera inköp av en helt ny garderob. Dags att lägga i en extra växel.

Också denna dag gick lämningen smärtfritt för lillen, och även mamman lyckades hålla borta tårarna. Bestämde mig för att utnyttja tiden med att leta gardiner istället för att sitta hemma och deppa. När jag sedan kom för att hämta två timmar senare ville Amadeus inte ens komma till mig. Han var så upptagen med att bli omkringkörd på en liten trampbil på gården, att han absolut inte ville följa med hem. När jag ändå lyfte upp honom, sträckte han sig mot Gun och gnällde "Mammo". Jag blev lite blöt i ögat, men bet mig i kinden och lyckades stålsätta mig. Jag förstår ju egentligen att det inte handlar om att han hellre vill vara med "Mammo" än mig, men känslorna sitter liksom utanpå just nu.

När vi vinkat till fröknar och barn och kommit hem var det dags att äta. Jag stekte upp lite pytt i panna åt Amadeus, som av någon anledning fick ett raseriutbrott och kastade maten på golvet. Inte en, utan två gånger. Första impulsen var att bli arg, men när jag såg hur förtvivlad det lilla livet var, satte jag mig ner och kramade honom istället. Sedan hjälptes vi åt att göra ny mat, och han pillade väl i sig åtminstone ett par tuggor.

Nu har jag surfat runt lite, och vad jag förstår är det vanligt med reaktioner av alla möjliga slag i samband med inskolning. Lilla hjärtat. Så mycket som händer i hans värld just nu. Skönt att det äntligen är fredag, och att vi har en lugn helg framför oss. Ska bara försöka umgås så mycket som möjligt med lillen, hjälpa honom smälta alla nya intryck, och försöka bearbeta en känsloladdad och lite overklig, men ändå på något sätt lyckad vecka.

Har precis fyndat en Didriksson-overall till lillen på Tradera. Har aldrig köpt Didriksson förut, men har hört mig för lite, och de flesta verkar vara toppennöjda. Lite svårt det där med storlekarna, men jag satsar på stl 90 och hoppas den ska bli bra. Bara att hålla tummarna för att den är lika fin i verkligheten som på bilden (som jag lånat av säljaren).

Dag 4 på inskolningen. Första gången jag lämnar Amadeus ensam på dagis. Han vinkade så glatt i fönstret när jag gick, så jag tror det kommer gå jättebra. Ändå fick jag kämpa för att hålla tillbaks tårarna tills jag var utom lillens synhåll.

Och nu sitter jag här, ensam hemma med ett tangentbord vått av tårar. Det gör bara så vansinnigt ont att inte ha honom hos mig, och jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna vänja mig. Försöker bita ihop och vara stark när Amadeus är i närheten, men nu brast det totalt. Och jag antar att det måste få komma ut, allt det där onda. För varje tår jag släpper ut, så kanske det går liiite lättare nästa gång. I hope.

Update: När jag kom för att hämta lillen, hade han fullt upp med cyklarna ute på gården, och verkade inte bry sig särskilt om jag var där eller inte. Men när jag sedan bar honom ut till vagnen, gav han mig både två och tre långa varma kramar. Det tolkar jag som att han ändå saknat mig. Lilla gos. ♥

Jag ser att jag har en hel del nya läsare, säkerligen tack vare förra veckans exponering på blogg.se. Verkligen roligt att ni hittat hit allihop. Nu är jag lite nyfiken på att veta vilka ni är, och vad som fått er att titta in här hos mig. Det vore jättekul om ni vill ta er tid att svara på några korta frågor, så jag får lära känna er lite bättre, och höra vad ni vill läsa mer om framöver. Svara på de frågor ni känner för, bara lite kort sådär :)

1) Hur länge har du läst min blogg?
2) Hur hittade du hit?
3) Vad tycker du är intressant i den?
4) Något du saknar i bloggen som du skulle vilja ha mer av?
5) Egen blogg? Eller vill du berätta lite kort vem du är?

Idag när vi närmade oss dagis, började Amadeus fråga efter Mammo igen. Han kopplar snabbt, min lilla kille. Sedan hann vi knappt innanför dörren innan han sprang in för att tvätta händerna. (Tvätta händerna på dagis är lite extra roligt, då han når bättre där än hemma.) Resterande tid försökte jag hålla mig lite i bakgrunden, och mer studera honom än att delta i hans lek.

Så inträffade en liten incident, när en av de andra barnen puttade honom in i en hylla så han slog i huvudet. Han skrek och var jätteledsen men accepterade att Gun tröstade honom, trots att jag satt bredvid. Det var något nytt för mig, att se honom söka tröst hos någon annan. Jag vet att jag ska bli glad över det faktum att han känner sig trygg med henne, men jag kunde inte låta bli att känna ett litet stygn i hjärtat, jag vill ju alltid vara den som kramar och gör honom glad.

När det sedan var dags att gå ut, stannade jag inne och snokade omkring lite i lokalerna. Försökte tänka mig in i hur lillens dagar kommer att se ut, och försöker bearbeta så gott det går. Efter en halvtimme kom lillen in igen, verkade inte ens ha märkt att jag var borta, sedan var det dags att gå hem. Dag tre avslutad. Fortsättning följer...

När jag var i Norge för några veckor sedan, lagade svärmor gröt till oss. Med keso i. Låter riktigt nasty, jag vet. Men jag blev faktiskt såld. Gröten blir krämigare och fylligare, smakar fantastiskt, och är fortfarande förhållandevis nyttig. Perfekt till kvälls, inte minst för oss som försöker hålla nere på kalorierna.

Receptet är enkelt: koka vanlig havregrynsgröt, i kastrull eller i micro, och tillsätt sedan lagom mycket keso. Delicious. Dagen till ära pyntad med färska vinbär. Och ja, jag äter gröt i kopp. Det känns liksom lyxigare så.

Varje kväll innan Amadeus somnar, ber vi godnattbön med honom. Bönen om ängeln är egentligen en sång som min mormor lärde mig, och som jag bett eller sjungit för Amadeus sedan han var nyfödd. Jag tycker det känns viktigt att han vet att det finns någon större och starkare än mamma och pappa som vakar över honom.

Hur gör ni? Ber ni godnattbön med era barn?

Idag när vi kom till dagis, var Amadeus genast mer med på noterna. Han skulle klä av sig snabbt hittade sedan ett nytt rum, med en rolig liten borg och en dörr som han öppnade, stängde, och öppnade igen, i säkert en kvart. Sedan upptäckte han ett parkeringsgarage inne i lekrummet, som upptog det mesta av hans tid och uppmärksamhet, tills det var dags att gå hem igen.

Även denna dag gick fort, och jag märker redan att lillen känner sig trygg med Gun, som är den i personalen som tagit sig an honom lite extra. Känns bra, men också lite märkligt, med tanke på att han bara träffat henne två gånger. När vi gick hem, sa han frågande Mammo? flera gånger. Mammo är Amadeus ord för mormor/farmor. Antar att det är ett gott betyg, att Gun redan tituleras som extra-mammo.

Första dagen avklarad. Eller första timmen, kanske jag ska säga. Det blev nämligen bara en timme idag. Lite lagom mjukstart. Det första vi möttes av i kapprummet var en liten hylla med Amadeus namn. Han hade dessutom blivit tilldelad solen som sin symbol, och bättre kunde det väl inte passa, sån liten solstråle som han är.

När vi först gick in i lekrummet, sprang Amadeus tillbaks ut i tamburen och satte sig på en bänk. Han blev nog lite chockad av alla barn som var där inne. När jag sedan tog honom i handen och följde med in, klängde han sig först fast vid mig en liten stund, men vågade sedan successivt gå lite längre bort från mamma. Det var så roligt att se honom först studera lite på avstånd, och sedan börja interagera så smått med de andra barnen. Efter en stund gick han ensam iväg in till ritrummet och satte sig bredvid Robin, som han känner sedan tidigare. Sen sa det bara vips så var det dags att, under Amadeus protest, gå hem.

Dagens kontenta blir att det här känns bra, riktigt bra.

Idag ska vi då göra ett nytt försök till inskolning på dagis. Amadeus är redo, med Musse Pigg-väskan på ryggen och, som ni ser, ett solskenshumör :) Skämt åsido, minen på bilden beror helt och hållet på att mamman tvingat på honom ryggsäcken fastän han inte alls var sugen att ha den på ryggen. Arrangerade bilder ;) Nåväl, let's do it. Nästa milstolpe ska passeras. Från hemmapojke till dagispojke.

Potopetaa! Ett obetydligt ord för oinvigda, men vi som känner Amadeus vet att Potopetaa just nu är det bästa han vet. Om jag säger att det har med en viss Disneymus att göra kanske ni vet. Potopetaa är Amadeus sätt att säga Tiptop, vilket är en låt som spelas i slutet av varje avsnitt av Musse Piggs klubbhus.

Lillen formligen älskar Musse och hans vänner. Tur då att mamman skaffat Musse-spel till sin Iphone, klubbhusleksaker, och en dagisryggsäck med de färgglada vännerna på. Häromdagen fick prinsen också en tiptop-kudde med en stor Musse Pigg på. Den bär han gärna omkring på, kramar, och utbrister titt som tätt Potopetaa! Vilken lycka ♥

Igår hade vi en liten minikräftskiva hemma hos oss tillsammans med de här två fina människorna.


Dukningen fick gå i sensommarens tecken, djupt lila, grått, och mörkt orangegult.


På menyn fanns, utöver kräftorna, västerbottenostpaj med kantareller, krispig grönsallad, dipsåser med saffran, lime och vitlök, och lite tilltugg i form av ost och kex.


Blåbärsmazarin med masarponecréme till dessert. Mumma!


Husband och jag


God mat, trevligt sällskap och lite pepptalk inför jobbsökeriet. Vad mer kan man begära?
Tack för en urmysig kväll, kära RanOv!

Nu har jag precis smakat första koppen kaffe ur den nya kaffebryggaren. Som ni ser blev det en King of Coffee. Delvis för att den var billigare, samtidigt som de som har den verkar vara väldigt nöjda, delvis för att vi tyckte den var snyggare än Moccamastern. Domen då? Väldigt nöjda, både jag och Husband. Snabb, snygg och med gott resultat. Kunde inte varit bättre. Tack för allt stöd i detta svåra val :P

Idag firar jag och Husband sexårig bröllopsdag. Det är alltid så speciellt att gå tillbaks och minnas hur det var den där dagen. Vi hade ett ganska klassiskt bröllop. Ca 90 gäster, kyrkvigsel, och middag på en bygdegård ute på landet. Något av det bästa, förutom själva giftemålet såklart, var känslan av att ha alla ens vänner samlade på ett och samma ställe. Det händer ju inte många gånger i livet.

Tyvärr hade vi riktig otur med vår fotograf, så nästan alla våra bilder är överexponerade, förstörda, eller bara helt knasigt fotade. Som tur var hade vi en extrafotograf som hoppade in och räddade upp det hela åtminstone en del. Men att hitta en bild värd att förstoras upp på väggen är tyvärr nästan omöjligt.

Idag ska jag pussa lite extra på Husband. Fira att kärleken blir djupare och starkare. Och att vi fortfarande har varandra.

Vilken dag. Man skulle kunna säga att det varit storstädning på flera områden. På förmiddagen städade jag huset. Amadeus hjälpte till genom att doppa en svamp i vatten och droppa omkring med i hela huset, spruta rengöringsmedel på sina kläder, och riva ut alla leksaker just när jag plockat ihop dem. Men idag gjorde det ingenting. Han har, efter en gråmulen period, hittat tillbaka till sitt solskenshumör, och det smittar av sig.

Vid lunch kom pappan hem och bytte av mig. Jag skulle nämligen iväg på ett infomöte på Arbetsförmedlingen. Sådär lagom intressant, det mesta av informationen hade jag redan tagit till mig på egen hand. Så medan jag satt där passade jag på att städa bland mina tankar. Försökte ställa in mig så smått på att jag faktiskt kommer få jobb snart, och hur det kommer att bli. Det var ju trots allt fem år sedan jag jobbade heltid sist.

Efter en snabb kaffe var det to-do listan som skulle rensas. Jag åkte till A6, som typ resten av Jönköping, och sicksackade mig fram med visionen att vara hemma innan fem. Det gick sådär. Jag fastnade en bra stund på Åhléns, där jag (äntligen) hittade nya gardiner till vardagsrummet. Lovar att visa så snart de sitter på plats.

Nu är i alla fall middagen bortdukad och lillen i säng. Kvällens planer är att pyssla lite inför morgondagens minikräftskiva, och sedan dyka ner i soffan framför nån bra film.
Ha en riktigt skön kväll alla fina!

God morgon. Eller nja, den skulle kunna vara godare. Vår perkulator har nämligen gått sönder och här sitter jag, utan mitt morgonkaffe. Det blir till att jaga ny kaffebryggare fortare än kvickt. Har surfat runt lite och kollat vilka bryggare som verkar ha nöjdast användare, och mina finalister har ni här: Moccamasters KB741, respektive OBH Nordicas King of Coffee. Nu är frågan vilken jag ska välja? Vad tycker ni? Erfarenheter? Tacksam för alla tips! I need my coffee...

Har gjort ett välbehövligt påfyll i lillens höstgarderob. Scarfen och de två pikétröjorna har jag fyndat för halva reapriset på Lindex respektive KappAhl. Övrigt är höstnyheter från KappAhl. Det verkar onekligen som jag snöat in lite på marinblått ;)

Åh vad kul! Jag stämmer in i allas gratulationer av de lyckliga tu, soon to be parents. Härligt med lite positiva nyheter i allt negativt som fyllt upp media på sistone.

Tröja: Gina Tricot, Jeans: Outfitters Nation, Kavaj: Voice of Europe, Scarf: MQ

Nu har jag maskerat förkylningen så gott det går. Packar in mig och lillen i bilen för att införskaffa vitaminer och hostmedicin.

Det är fortfarande sjukdomstillstånd som råder här hemma. Amadeus börjar piggna till, men själv känner jag mig riktigt seg i både kropp och knopp. I behov av en sockerkick ställde jag idag till chokladbollsbak. Lillen ville absolut ha färgglatt strössel på sina, själv föredrar jag kokos, så vi gjorde några av varje. Sen bjöd vi pappa när han kom hem. Yummie!

Pang sade det i statistiken. Det tackar vi blogg.se för. Välkomna alla nya läsare, och tack alla ni som lämnar avtryck. Det värmer. Nu ska den här snörvliga bruden dricka sin sjuttonde kopp te, knyta sig för dagen och drömma om en förkylningsfri morgondag.

Idag när lillen tog sin lunchlur, passade jag på att slutföra ett litet lampprojekt som jag pysslat med ett tag. Lampan är ett fynd jag hittat på loppis, som ursprungligen hade guldfärgad fot och skärmen klädd i grön plysch och frans a' la 80-tal. Jag slet bort plyschen, spraymålade lampfoten och skärmstommen vit, satte i en större glödlampa, och pyntade med en fin snöbollsfrans jag hittade på hobbybutiken. Rent och avskalat, men ändå personligt. Precis som jag vill ha det.

När vi vaknade i morse var Amadeus hostig, snorig och allmänt risig. Jag som trodde förkylningen var över. Nåväl, det var bara att ringa till förskolan och säga att vi får avvakta med inskolningen tills lillen är frisk. Idag blir det soffmys och massa varmt te till mamman, för jag tror minsann jag svalt en kniv, så som det skär i halsen.

Sista dagen på semestern och det regnar ute. Hösten börjar verkligen närma sig. Imorgon är också dagen jag bävat för ända sedan Amadeus föddes. Dagen då mammaledigheten är slut, och han ska skolas in på dagis. Varje gång jag tänker på det, vattnas det i ögonen och kniper till i magen. Separationsångest som heter duga.

Även om beslutet tagits efter noggrant övervägande och på grund av att vi tror detta är det bästa, så kan jag inte låta bli, att gång efter annan ifrågasätta det hela. Kommer han att trivas? Är det för tidigt att lämna bort honom? Sviker jag min egen övertygelse? Men efter några varv i huvudet så blir svaren ändå de samma. Några timmars lek varje vecka tillsammans med jämnåriga kommer att göra honom gott. Jag och han kommer ju fortfarande att ha en massa tid tillsammans, och jag tror det är nyttigt för både mig och honom att lära oss vara ifrån varandra lite grann.

Aldrig hade jag kunna ana styrkan i de band som skulle knytas mellan oss, när lillen för första gången låg på min arm. Nej, det här måste vara det svåraste med föräldraskapet, att släppa taget. Jag får helt enkelt lita på att det beslut vid tagit är det rätta, att separationen blir lite lättare för varje dag, och att Han där uppe vakar över min son när jag själv inte är i närheten.

Idag gav jag och Amadeus oss ut för att leta kantareller. Det var första gången för oss båda, så vi hoppades på lite nybörjartur.


Lillen visade sig inte vara någon skogsmulle. Han tyckte inte om det höga gräset och alla grenar som satte fälleben på honom, utan ville helst sitta still eller bli buren.


Några kantareller var det heller inte tal om. Men vi hittade söta sniglar och en massa goda skogshallon.


Nu vet vi ju i alla fall hur man gör, så vi får göra ett nytt försök framöver. Fast å andra sidan finns det ju kantareller att köpa på Ica ;)

Vi beställde ny TV igår. Den kom idag. Från 32 till 46 tum. Det bästa är att man inte längre behöver böja sig fram i soffan för att kunna läsa texten. Tiptop!

Idag låter Amadeus som att han hakat upp sig. Nästan så jag får lust att räkna hur många gånger per minut han säger mamma. Gulligt, javisst. Men ganska tröttsamt också. Spelar ingen roll om vi leker, tittar på TV eller plaskar i vattenpölar. Idag är det gnället som regerar. Blir onekligen skönt när han lär sig lite fler ord ;)

I morse när vi vaknade hade Solskens-Deus förvandlats till Gnällprinsen. Insåg ganska snart vad som låg bakom. Över 39 graders feber. Stackars liten. Det blev till att ändra dagens planer, så pappan stannade hemma med sjuklingen och jag åkte ensam och bockade av min milslånga ärendelista. Köpte med mig lite vattenmelon och en ny Nalle Phu film hem till Amadeus, båda mycket uppskattade. Nu sover lilla gos i sin säng, och jag vill inte säga det, men även jag känner mig lite hängig. Får kurera med massa te, en bra film och tidigt i säng.

Sitter med ett papper framför mig. Tomt. Kommande veckas middagar ska planeras, och i huvudet står det bara still. Lite extra denna gången, eftersom det var ett tag sen sist. När vi varit på resande fot, så har det ju hela tiden varit någon annan som stått för planerandet. Men nu sitter jag här igen, med min matångest och försöker samla inspiration för ännu en vecka.

Behöver jag säga att jag inte är något kockmaterial? Att laga mat är något av det tråkigaste jag vet, jag är ingen sådan som öppnar kylskåpet och slänger ihop något som visar sig platsa i vilken kokbok som helst. Min matlagning kräver recept och noggrann planering. Lillens mjölkallergi underlättar inte, då maten inte får innehålla några former av mjölkprodukter.

Så nu behöver jag hjälp från er, alla ni som kan trolla fram en trerätters på fem röda, med bara det som råkar finnas i kylskåpet. Tips på lättlagade middagar utan ost och creme fraiche (övriga mjölkprodukter kan lätt ersättas med havrebaserade varianter), eller bra inspirationssidor/tidningar, mottages mer än tacksamt!

Kommit hem från Norge. Sovit i egen säng. Packat om. Fått övernattningsbesök av familjen Söderberg. Spenderat två dagar med storfamiljen i Borås. Vaknat upp till sista semesterveckan. Fyllt i miljoner papper som föreberedelse för det som nu ska hända. Dags att bli arbetssökande. Off to AMS.