Första spadtaget
Idag var jag på min första "första-spadtaget-cermoni" som medlemssekreterare inom HSB.
Bygget, kallat järnvägsparken, är en ombyggnation av ett parkeringshus, och lägenheterna / radhusen på taket kommer bli vrålfina. Blir lite sugen på att köpa själv faktiskt. Men, inte kan man köpa allt man är sugen på...eller? *flin*
Full mediabevakning och alla bygginvolverade kommunpolitiker på plats. Många klappande på ryggen och en hel del artiga hälsningar. Mycket väsen, helt enkelt. Men det var riktigt trevligt. Och maten var god.
Musikalpoesi
Igår var det ett år sedan den stora dagen och min kära hade bokat biljetter till Mamma Mia, som jag så länge tjatat om att se. (Puss till dig älskling - du är fantastisk!)
Finns det något som är mer uppfyllande och medryckande än en riktigt bra musikal?! Stämningen, känslosamma sånger, uppklädda människor, orkestermusik, kostymer, och ja, hela alltet får en att gå upp i någon slags extas. Hela världen blir ljus och man vill inget hellre än att sluta jobbet, köpa dansskor och börja scenskola. Bara följa maningen och glömma all realism. Någon mer som känner så??
Nåja. Jag är iaf ytterst tacksam att det finns platta runda metallbitar som kan avhjälpa den värsta musikalabstinensen. För, även om hemmastereomusik aldrig kan komma ens i närheten av upplevelsen i teaterlokalens mörker, så finns tonerna ändå kvar.
Jag följer tonerna, flyger med dem ut ur det mörka och in i the bright moments of life.
Thank you for the music!
Gräsligt dåligt
Ja, jag vet. Jag har varit alldeles för dålig på att uppdatera bloggen, men inspirationen för detta har helt enkelt inte infunnit sig. Om det sen beror på sol och sommar, fullt schema, eller ren lathet låter jag vara osagt. Hösten är här, och jag är tillbaks i cyberspace.
Sitter på mitt nya kontor på mitt sprillans veckonya jobb. Kommer på mig själv med att gång på gång sitta stirrandes på alla folk som rör sig utanför fönstret. Idag har staden börjat leva igen, efter den monsunvecka som ligger bakom. Nåja, lättare att gå till jobbet då iaf:) Har utsikt ut mot Kungsängsgatan där solen strålat i stort sett hela dagen idag. Konstigt nog känns det inte jobbigt att sitta inne...kanske det är tecknet på att vi haft en bra sommar.
Jag, som alltid brukar börja tjata om höst i slutet av augusti, är van att få diverse mothugg från soldyrkare som lyckades få ösregn på sin semester. Men i år är det annorlunda. Till och med Vidar, som vanligtvis går hela året och trängtar efter sommaren, säger att det ska bli skönt med lite svalare luft.
Så, detta får bli min lilla hyllning till hösten, till rutinen och till nystarten. Länge leve halsdukar och polotröjor!
*obs att vintern i min värld kvarstår som enbart kylig och ond. Höst och sommar, året om!! *
Sitter på mitt nya kontor på mitt sprillans veckonya jobb. Kommer på mig själv med att gång på gång sitta stirrandes på alla folk som rör sig utanför fönstret. Idag har staden börjat leva igen, efter den monsunvecka som ligger bakom. Nåja, lättare att gå till jobbet då iaf:) Har utsikt ut mot Kungsängsgatan där solen strålat i stort sett hela dagen idag. Konstigt nog känns det inte jobbigt att sitta inne...kanske det är tecknet på att vi haft en bra sommar.
Jag, som alltid brukar börja tjata om höst i slutet av augusti, är van att få diverse mothugg från soldyrkare som lyckades få ösregn på sin semester. Men i år är det annorlunda. Till och med Vidar, som vanligtvis går hela året och trängtar efter sommaren, säger att det ska bli skönt med lite svalare luft.
Så, detta får bli min lilla hyllning till hösten, till rutinen och till nystarten. Länge leve halsdukar och polotröjor!
*obs att vintern i min värld kvarstår som enbart kylig och ond. Höst och sommar, året om!! *