trace

Dagens äventyr började med mycket mamamamamama i vagnen på vägen till dagis. Men väl på plats, gick det hela som en dans. Jag lämnade en glatt vinkandes liten kille när jag gick, och hämtade en lika glad pojke med massa spring i benen ett par timmar senare.

Dagisfröken säger att det är ovanligt att inskolningen går så bra. Men Amadeus har alltid varit en självständig och trygg pojke, så på ett sätt är jag inte förvånad. Och nu tror jag faktiskt att den första omställningen börjar lägga sig, även för mamman. Jag kommer på mig själv med att planera vad jag ska göra medan han är på dagis, och lämningarna känns inte alls lika jobbiga längre. Otroligt att man kan gå från en labil tårsprutare till en van dagismorsa på bara några dagar. Skönt i alla fall att ha det värsta bakom sig.