trace

 

Dagarna rullar på en rasande fart, och den tid jag trodde jag skulle få, eller i alla fall kunna ta, till bloggande har än så länge varit obefintlig. Eftersom sjukdomar härjat på dagis så har vi varit hemma alla tre, jag och mina två prinsar, och även om det vissa dagar varit extremt intensivt, med en lillebror som kräver sitt, och en storebror som vill ha extra mycket uppmärksamhet, så har det ändå gått jättebra.

 

Amadeus är en så fantastisk storebror som springer och hämtar blöjor åt mig, sjunger för Teodor när han är ledsen, och hjälper till med allt möjligt här hemma. Den rastlöshet som dominerade honom de första dagarna efter att pappan gått tillbaks till jobbet har nu lagt sig, han verkar på något sätt hittat lugnet och börjat leka mer och mer själv, precis som att han inser att mamma numera har två små att pyssla om. 

 

 

Idag har vi också varit på öppna förskolan för första gången sedan Teodor föddes, och Amadeus berättade så stolt om "våran bebis".Amadeus själv har även han skaffat sig bebisar att ta hand om - nallarna har fått blöja, och ska matas, rapas och spy, och ett av hans andra gosedjur fick idag sitta i hans ficka och följa med när vi skulle gå. "Annars blir han ledsen och saknar Uhu (=Amadeus)"

 

Jag själv trivs väldigt bra som tvåbarnsmor, är så stolt över mina skatter, och så glad över att allt har gått så bra. Övergången från ett till två barn har för mig (än så länge) gått väldigt smidigt, och jag har svårt att minnas hur livet var innan Teodor kom. Lillebror sover väldigt bra, och jag känner mig nästan bortskämd, men väldigt tacksam, över fyra, fem timmars sömn i streck varje natt. Vi börjar så smått hitta en vardagslunk, och även om dagarna springer förbi, så försöker jag suga in varje minut och passa på att ha lillebror nära och snoosa på honom så mycket som möjligt. Helt plötsligt är han ju stor och har inte tid att sitta hos mamma. 

 

 

Innan jag gick på mammaledighet så var jag övertygad om att jag skulle sakna jobbet och funderade över vad jag skulle hitta på om dagarna. Men sysslolös har jag verkligen inte varit, och att jag skulle sakna att jobba känns väldigt avlägset. Det sociala utbytet får jag ändå, och det viktigaste jobbet måste ju ändå vara det jag har nu - att ta hand om och uppforsta två fina små killar. ♥

 

Åtta dagar sedan Teodor kom till oss. Även om världen inte vänts lika mycket upp och ner som när Amadeus föddes, så är det ändå, som sig bör, en omställning för alla i familjen. Amadeus har än så länge tagit det hela väldigt bra. Han klappar och kramar lillebror och är tydligt stolt över att ha fått ett syskon. Att däremot tvingas dela mammas och pappas uppmärksamhet med en annan individ är tydligt jobbigare för honom. Han vill gärna sitta i knät på den av oss som håller Teodor, och mycket har blivit lite mer omständigt, antagligen för att mamma och pappa ska se honom lite extra. Han har vid ett par tillfällen både kissat och bajsat på sig, och vill gärna vara bebis och göra allt som bebisar gör. Vi försöker bara ge honom så mycket kärlek och uppmärksamhet som det bara går, samtidigt som han, precis som vi, behöver vänja sig vid att vi nu är fyra i familjen. En inte helt lätt balansgång alla gånger, men precis som alltid så försöker vi följa magkänslan och göra det som vi tror är bäst.

 

Lillebror är en matglad krabat som redan efter tre dagar snudd på nått upp till sin födelsevikt. Han verkar mer viljestark och bestämd än sin storebror, visar tydligt när något är fel, men är också världens goaste som gärna vill bli buren och höra mammas och pappas hjärtslag. Det är så mysigt med en liten igen, och jag njuter verkligen i fulla drag. När Amadeus föddes var det så mycket nytt och så omtumlande, att jag tror jag ibland glömde, eller inte insåg att jag skulle njuta. Nu vet jag hur fort det går, och att lite sömnbrist och matstrul är bortglömt fortare än man tror. Jag försöker supa in varje minut och vara närvarande i nuet så mycket det går. 

 

Det är så speciellt att få vara hemma hela familjen. Även om det naturligt blir så att jag ägnar mer tid åt Teodor, så försöker jag och Husband turas om så mycket det går, så att Amadeus även får lite tid med mamma, och pappan får snooza på lillen. Vi är mest hemma, har haft några besök, och gör emellanåt små utflykter. Igår tog vi bilen en bit ut på landet och promenerade utmed sjön medan Amadeus balanstränade på sin nya springcykel. 

 

Att det bara var en vecka sedan Teodor kom till oss känns smått overkligt. För även om jag nog ännu inte helt smält att vi nu är fyra i familjen, så känns det på något märkligt sätt som att han alltid varit här. Kärleken till honom är så stor, och fanns där från första stund. Tårar av lycka rann redan på förlossningen när han låg på mitt bröst, och nu vet jag att mitt hjärta hade plats för en till. Jag känner mig så otroligt rik med två så fina skatter och en så fantastisk man i mitt liv. ♥