Fyra år på jorden

Min underbara älskling har fyllt fyra år! Har känt mig lite nostalgisk och nästan gråtmild några dagar. Över att det redan gått fyra år, av minnen från när han kom, och över den fina kille han är. Han har sannerligen ett hjärta av guld, är så omsorgsfull gentemot alla i sin närhet och har en så varm personlighet. Han vill alltid att alla ska ha det bra, och han kommer ofta springande med leksaker till lillebror när han är ledsen, och delar ut kramar till alla som verkar behöva det.
 
Fyraårsdagen har varit stor för honom på många sätt och vis. Det är nog den första födelsedagen som han verkligen har förstått och sett fram emot på det där ögonen-glittar-sättet. När vi grattat honom med frukost och paket på sängen igår morse, ställde han sig upp på golvet och sa: "Mamma, så här stor är jag nu!"
 
Ja, jag vet inte om han växte mer än vanligt just den natten, men redan under fyraårsdagen passerades en milstolpe som han kämpat med ett tag, nämligen att bli totalt blöjfri. Utan blöja på dagtid har han varit sedan strax innan lillebror föddes, och nattblöjan slopades för några månader sedan. Men så fort det varit dags att göra nummer två, så har han propsat på att få ha blöja. För ett tag sedan kom vi överens om att, "när jag fyller fyra, då ska jag bajsa på toaletten". Sagt och gjort. Under vårt nyårsfirande hemma hos goda vänner hände det. Jag blev nästan tårögd. Kan tyckas överdrivet, men för honom var det på något sätt så stort. Och oj, vad han var stolt!! Han ville berätta för alla, och det riktigt lyste i ögonen på honom när han gjorde det.
 
Så, när blöjorna är passé måste man väl ändå konstatera att det inte är någon liten kille vi har längre. Så stor och så förståndig. Men ändå fortfarande mammas lilla kille. Mammigheten visar inga tecken på att avta, och ärligt talat så gör det mig ingenting. Man tankas med kramar och pussar och gos, och det är bara så mysigt. Tror nog aldrig att mammatanken kan bli full. Jag älskar dig Amadeus, från månen och tillbaka ❤
 

Åtta månader

 Vår lilla kille har hunnit bli åtta månader, och är sannerligen en fantastisk liten underbaring. 

Under veckan som gått har han lärt sig både att krypa och att ställa sig upp med stöd. Veckorna som föregått denna motoriska förändring har varit ganska stökiga, med uppbruten nattsömn, gnällighet, och oroliga sovstunder på dagtid. Från att i stort sett alltid ha somnat själv i sängen har vi nu fått börja vagna eller buffa honom till sömns, och när han väl kommit till ro så har han ofta vaknat med ett gallskrik efter nån halvtimme. Men han verkar nu börja hitta tillbaka mer och mer till sina gamla vanor.

Som om det inte vore nog för lillen med alla nya färdigheter, så har han också gått igenom sin första separationsfas. I perioder har han fått panik så fort mamma försvinner utom synhåll, alltså in i nåt annat rum, eller bara bakom en garderobsdörr. Men de senaste dagarna har jag märkt att han börjat leta efter mig när han inte ser mig, vilket borde tyda på att han förstår att man faktiskt kan finnas utan att synas ;) 

Nu tror vi på att han snart ska landa i sina nya färdigheter och att både han och mamman ska få en lite lugnare period under resterande adventstid. 


Ettandagen


Idag vaknade den här lilla nissen klockan 06 och kunde inte sluta tänka på paketen på kalendern ute i vardagsrummet. Och det är ganska förståeligt så som han längtat och räknat ner till "ettandagen". Det var bara att pallra sig upp med den studsande lilla killen och öppna första paketet, till lillens lycka innehållande de tomtekläder han önskat. Välkommen efterlängtade december!!

Prommis hem från dagis








September genom Insta

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ettårskalas hos kusin Charlie - Teodor provar på gåstolen - förberedelser för lillemans barnvälsignelse - kvalitetstid och födelsedagsfirande av älskade Garbo - Amadeus visar prov på att han är sin mors son i genom att lämna halvätna godisar lite överallt som han slickar lite på när andan faller på - vi hämtar pappa på flygplatsen efter en helg i Irland - Mamadeusmys med majsplockning i sommarvärme - också syskonmys, massa syskonmys.

Barbamamas café

Igår var det dags för SMUlans årliga café, i år undertecknat Barbafamiljen.
 
När vi kom möttes vi av den här lilla knasen.
 
Barnen hade själva fått skriva skyltar, baka och hjälpa till att förbereda inför dagen.
 
Det fanns mycket gott att välja på, och ett litet stånd där man kunde köpa med sig diverse godsaker hem.
 
Pappa kom förbi efter jobbet, tog en fika och blev runtguidad av Amadeus.
 
Deus kunde inte få nog av sin chokladboll
 
Två små busfröbästisar.
 
Innan vi gick hem fick vi också se Amadeus porträtt av sig själv. "Benen var för långa för att få plats där nere så jag satte dom på sidan istället" :D
 
Vilken underbar bild, och vilket fantastiskt dagis vi har, med superengagerad personal, varm atmosfär och tydlig värdegrund. Så tacksam!!

Veckans citat

 
Amadeus sitter och studerar varningstexten på ett gammalt mobilbatteri, där den ena bilden visar en baby med ett kryss över, och den andra en soptunna med ett kryss över. Han läser högt. "Man får inte kasta bebisar i soporna". Helt logiskt! :P

Presidentbesök och frisyrfunderingar

 
Det är tydligen en historisk dag. Något som jag helt missat. Nåväl, när jag råkat snubbla över nyheten om Obamas Sverigebesök i nåt socialt medieflöde, och lämnat storebror på dagis, så följde jag och Teodor med spänning framför TVn.
 
Nu har lilleman somnat, jag har stängt av TVn, och sitter istället och funderar över eftermiddagens frisörbesök. Ytligt så det räcker, kan tyckas, men som småbarnsmamma måste man tänka igenom såna här viktigheter. Håret måste kunna fixas hyfsat snabbt, inte kräva för täta frisörbesök, men bör ändå skänka lite glamour och skönhet i en ofta ganska så stressig och lite halvrörig tillvaro. Återstår att se hur jag lyckas förmedla dessa krav till frisören, och om hon har förmågan att ännu en gång skapa en tiopoängare.
 
Har för övrigt hamnat i lite av ett ekorrhjul bestående av en ständig mental to-do-lista. En lista som egentligen består av ganska så oväsentliga punkter, men som jag tycker att jag borde "passa på" att fixa nu när jag är hemmamamma på heltid. Ganska så knasigt, när det ju faktiskt är mamma jag i första hand ska vara, och dessutom åt två små knattar. Jobbar för fullt med att försöka korta ner, och om möjligt förvandla listan till icke-existerande. Inte helt lätt, men med små små steg kan jag nog lyckas. Wish me luck! ;)

Augusti genom Insta

              
Husbands 33årsdag - mysiga playdates -Teodors premiäråk i sittdelen - åttaårig bröllopsdag - ICA Maxi med två små knattar - Teodors första smakisar - Disneykalas med världens sötaste Musse - und so weiter

Tidig shoppingtur

 
 
Idag var det morgonshopping på Lindex med lite extra fina erbjudanden. Och vad gör jag, om inte släpar med mig mina gossar ner till stan i ottan i hopp om att få tag på några speciella plagg jag i förhand spanat in. Lilleman slocknade snart i vagnen, och storebror, som inte alls var sugen på klädprovning, lockade jag i sann mutaranda med en glass. Och efter nån timme i butiken, en stunds krängande i provhytten och otaliga små chokladhjärtan senare klev vi ut i morgonsolen med några fullpoängare. Helt klart värt en stor mjukglass på Donken. Mamma glad, Deus glad, alla glada.

SMUlan

 
Så var dagen äntligen här när Amadeus skulle börja sitt nya dagis. De senaste veckorna har han nästan dagligen frågat hur länge det är kvar, och i söndags kväll ville han gå och lägga sig för att det skulle bli morgon snabbt(!)
 
Den första dagen överöstes vi av välkomnande och snälla ord från både personal och barn. Amadeus sprang mest från rum till rum, kastade sig ideligen över nån ny spännande leksak han spanat in, och brydde sig inte så mycket om de andra barnen. Ända tills Alexander, som gått på samma dagis som Deus tidigare, kom springande. Båda två lyste upp när de såg varandra, och sen gick det inte att separera dem. Lekte med bilar, cyklade och åkte rutchkana dagen lång. Amadeus verkade knappt bry sig om mamma fanns i närheten eller inte. Skönt för mig, som var tvungen att gå iväg och pyssla om Teodor titt som tätt.
 
Två hela dagar var vi med, jag och lillebror, den tredje dagen stannade vi bara en halvtimme. Lika glad som Deus var när han vinkade av oss, lika stolt var han när han senare berättade om allt roligt som de gjort och om hur modig han var som var kvar helt ensam, utan mamma.
 
Att det sedan bröt ut magsjuka på SMUlan och att vi idag blev tvugna att hålla oss hemma, det hör till den lite ledsammare delen av historien. För "det ÄR ju torsdag, och då SKA man gå till SMUlan!!"
 
Lilleman verkar klart fattat tycke för sitt nya dagis, och nu, som treochetthalvtåring tycker jag att jag för första gången med eftertryck kan säga att han går på dagis för sin egen skull, för att han tycker det är kul. Han älskar att se bilden på sig själv vid kroken i hallen, han är så stolt över att ha en egen stor blå prick med sitt namn att sitta på vid samlingarna, och jag kunde se hur det glittrade i ögonen på honom när han räckte upp handen för att berätta om väsentligheter som den blåsa han haft i munnen: "Fast det var länge sen. Fast det gjorde ganska ont."
 
Nu blir det inget mer SMUlan förrän på tisdag. En evighet tycker lilleman. Han har redan omsorgsfullt packat ner Polarn och sin "plåmmabok" i den för ändamålet nyinköpta Angry Birds-väskan. Bara för att vara redo när det är dags. ♥

Spjälsängspremiär

 
Lilleman har nu, vid nästan fyra månaders ålder vuxit ur den lilla babysängen, och har därför invigit spjälsängen. Där verkar han trivas bra. Både igår och idag har han sovit över fyra timmar på förmiddagen, en timme på eftermiddagen, och runt elva(!) timmar på natten. Utan uppehåll.En riktig sömntuta.
 
Sen händer det väldigt mycket i hans utveckling just nu, så lite extra vila är nog välbehövligt. När han väl är vaken vill han inte längre sitta still, utan sparkar, trycker ifrån med benen, är uppenbart missnöjd över att inte kunna röra sig mer än han kan. Han är på god väg att vända sig från rygg till mage, och har så smått börjat sträcka sig efter och greppa leksaker.
 
Precis som Amadeus alltid varit är han en riktig solstråle som lyser upp så snart han får ögonkontakt med någon, pratar för fullt (på sitt eget språk såklart) och skämmer bort oss med både leenden och skratt. Tänk vad välsignad man är med två så fina skatter.
 

En dag på Liseberg


I onsdags åkte vi till Göteborg och Liseberg. Pappan erbjöd sig att ta hand om lilleman, så jag och Deus plockade på oss åkbanden.
 
Tänk er lyckan över att som treåring få sitt alldeles egna körkort! Amadeus, som mycket väl vet att det är 18 år som gäller, förtydligade gång på gång för mig att "körkortet fungerar bara på Liseberg".
 
Kram av Lisebergskaninen som iklädd tomtedräkt gick runt och önskade folk en riktigt god juli. Gissar att någon haft tråkigt på jobbet...
 
Otaliga timmar i kö...
 
...men det var det värt när det äntligen blev vår tur!
 
En mysig dag i kaninlandet med karuseller som kändes ganska lagom för mamman. Om några år är det jag som står nere på marken och passar väskorna...

Hallen - the makeover

Före
 
Efter
 
Sommarens renoveringsprojekt har varit hallen. Min grymma make har målat tak, väggar, ytterdörr, trappa och panel vitt, lagt nya klinkers, moderniserat trappräcket och tapetserat väggen ovanför trappan. Vi har även fått in lite förvaring i form av en garderob, som ska kompletteras med lite krokar, skohylla och dylikt. Sen är det bara belysning, lite tavlor och piffning som återstår. Fortsättning följer...

MamaDeus-tid

 
Häromdagen tog jag med mig Amadeus in till stan för lite tid på tu man hand. Vi köpte leksaker på rean, åt glass i solen, lärde oss om röd och grön gubbe, och studerade tågövergången där bommarna ideligen fälldes ner och upp för att släppa fram passerande tåg.
 
Det är så mysigt att få lite tid bara jag och Amadeus, förr blev det ju mer av den varan, men när tillfälle ges så försöker jag smita iväg en stund ensam med honom. Han är så klok och säger så mycket roligt. Han är så observant och ser folk som har likadana skor som pappa, bemärker varje gång någon cyklar förbi utan cykelhjälm (!) och bevisar att mammas ord i hans värld är lag, när han säger "Mamma titta vad han är busig, han har strumpor i sandalerna, det får man ju inte ha!"
 
Så många fraser att spara i minnet, och så många mysiga stunder att rista i sten långt därinne i hjärtat. ♥♥♥
 

YouAndMe ♥

 

Vrångö

Nu har vi avverkat vår årliga Vrångövecka tillsammans med en drös Teglundare, aka mina föräldrar, syskon och syskons familjer. Det blev mycket sol, salta bad, god mat och trevligt umgänge. Bjuder på en bildbomb från veckan.
 
Kyrkan som vi bodde i
 
Hela gänget till bords
 
 
 
 
 
Mycket tid på stranden blev det. Soltältet som vi impulsköpte innan vi åkte visade sig vara en god investering. Teodor låg i timmar och bara tittade på skuggor, pratade för sig själv och, såklart myste med oss andra.
 
 
Amadeus hade länge pratat om att han och pappa skulle tälta på Vrångö. Kolla lyckan i hans blick när han äntligen fick rulla ut sin sovsäck, packa upp sina böcker och sin ficklampa och krypa ner bredvid pappa. Sömn blev det däremot inte mycket av i tältet. När alla böcker var färdiglästa och det var dags att stänga ögonen, bestämde Deus sig för att han ville komma in till mamma istället :)

Benjamin, Jemima och Viktoria


Samuel, Charlie och Algot

Krabbfiske.

Syskonen Teglund
 
Frida, Selma och Molly

 Marcus och Selma


Två av mina älsklingar


Jag, Teodor och Jemima
Är man på västkusten måste man passa på att klappa lite på fiskarna.


Lite träning och lite avkoppling...
...och mycket gott på öns nyöppnade café.
 
 
Skattjakt
 
 

 

Bus, lek och mys i en bra blandning.
 
En fantastisk vecka blev det, med sol och värme i stort sett varje dag. Hejdå Vrångö, för den här gången. Vi ses igen nästa sommar

Liten på vift

I måndags var jag och lämnade Amadeus hos mormor och morfar, där han sedan sovit över två nätter. De har busat, varit på djurparken och lekt med kusinerna. Han har länge tjatat om att få sova över hemma hos mormor, och han var så stolt när han hjälpte till att packa sina väskor, valde kläder, plockade fram bilar som han ville ta med, och stoppade ner sin lilla plånbok i ytterfacket på ryggsäcken.
 
När vi lämnat av honom i Borås, och det var dags för mig och Teodor att åka hemåt igen, försäkrade Amadeus sig om att "nu ska jag få vara här själv". Eftersom han älskar sin mormor och morfar så har det inte varit några som helst problem, och även om mamman och pappan saknat sitt lilla yrväder här hemma, så har vi passat på att få varsin ledig kväll. I måndags var jag ute och åt med några mammakompisar, och igår drog Husband iväg och körde badminton. Men nu räcker det med ledighet, nu vill jag krama min stora lilla kille och höra honom berätta om allt roligt han gjort. Får helt enkelt åka och hämta hem honom igen.

Storebror

Måste bara få skryta lite om min Amadeus. Han har vuxit in i storebrorsrollen så snabbt och har tagit förändringen med en ny familjemedlem så bra. Han är hela tiden så mån om att lillebror ska ha det bra, han smyger när Teodor sover, torkar honom när han spyr och vrider igång speldosan när han är ledsen.
 
I förrgår lärde han sig dessutom att cykla på tvåhjuling(!) Mycket tack vare ihärdigt tränande på balanscykeln, men även pga sin envishet och totala oräddhet. Farmor och farfar som är här på besök köpte en fin blå "riktig" cykel till honom, och det tog bara nån timme innan han cyklade själv. *stolt*
 

Han är ocks en liten buskille, som tar fram den speciella busblicken när han har nåt rackartyg på gång. För ett par veckor sedan när han var ute på altanen och lekte med sin vattenpistol, ropade han plötsligt på mig och bad mig komma ut på altanen och ta på mig skorna. "Nej, jag behöver inga skor", tyckte jag. Men Amadeus hävdade att det måste man när man är ute på altanen. När jag ändå inte tog på dem sa han "Amadeus har i alla fall inte sprutat vatten i mammas skor." Det var precis vad han hade gjort...de var dyblöta... :)
 
Sedan lillebror kom till världen har han dock inte velat gå så mycket på dagis, och efter att han protesterat ett par gånger vid lämning, bestämde jag mig för att låta honom själv avgöra om han ville gå eller vara hemma. Hittills har han valt att vara hemma med mamma och lillebror och även om det stundvis är väldigt intensivt, så är det såå mysigt! Vi hänger på öppna förskolan, bokar playdates på lekplatsen och går på promenader. (Med den fart Deus har på cykeln kan det nästan bli powerwalk för min del.)
 
Amadeus är så klok, och fäller så många roliga kommentarer att man borde skriva upp dem i en bok och spara. Detta kommer jag troligtvis aldrig hinna att göra, men jag får spara dem i minnet, och plocka ram dem när jag är gammal och grå :) Mamma älskar dig, min lillastora prins.

Tvåmånadersbilden

❤ 6340 gram ❤ 61,5 cm ❤

Tidigare inlägg