trace

Idag när vi närmade oss dagis, började Amadeus fråga efter Mammo igen. Han kopplar snabbt, min lilla kille. Sedan hann vi knappt innanför dörren innan han sprang in för att tvätta händerna. (Tvätta händerna på dagis är lite extra roligt, då han når bättre där än hemma.) Resterande tid försökte jag hålla mig lite i bakgrunden, och mer studera honom än att delta i hans lek.

Så inträffade en liten incident, när en av de andra barnen puttade honom in i en hylla så han slog i huvudet. Han skrek och var jätteledsen men accepterade att Gun tröstade honom, trots att jag satt bredvid. Det var något nytt för mig, att se honom söka tröst hos någon annan. Jag vet att jag ska bli glad över det faktum att han känner sig trygg med henne, men jag kunde inte låta bli att känna ett litet stygn i hjärtat, jag vill ju alltid vara den som kramar och gör honom glad.

När det sedan var dags att gå ut, stannade jag inne och snokade omkring lite i lokalerna. Försökte tänka mig in i hur lillens dagar kommer att se ut, och försöker bearbeta så gott det går. Efter en halvtimme kom lillen in igen, verkade inte ens ha märkt att jag var borta, sedan var det dags att gå hem. Dag tre avslutad. Fortsättning följer...