trace

Den lilla elaka magbasilusken som drabbade Amadeus i två omgångar förra veckan fick för sig att angripa även mig. Lagom till helgen, vilket ledde till att alla våra många renoverings- och fixarplaner blev liggandes på hyllan och jag själv på soffan. Helgen lång. Idag är pappan tillbaks på jobbet. Amadeus snoozar i rummet bredvid, och själv ska jag ge magen lite bra mat och själen lite underhållning i form av en One Tree Hill catch up. Kvalitetstid big time!

Livet med en 15 månaders kille är allt annat än organiserat. Solglasögon som plötsligt bara har en skalk kvar, halvätna äpplen som påträffas i kylskåpet, totaldissekerade värmeljus som medför små små stearinflagor över hela golvet, trösklar som pyntats med klisterögon, handdukar som fått en permanent golvplats istället för kroken där de en gång i tiden hängde. Ja, listan kan göras lång.

Det är bara att inse att det där med ett ordningssamt hem är, i den mån det någonsin existerat, ett minne blott. Visst plockar man undan varje kväll, men innan frukost ser det likadant ut igen :) Jag tror jag börjat försona mig med tanken på att det inte går att plocka och plocka jämt och ständigt, utan att det bästa är att gilla läget och faktiskt njuta av att få vara med på en nyfiken liten killes alla upptåg och upptäckter. Och när det kommer till kritan, att det är lite stökigt, vad gör det om hundra år?

Häromdagen fick jag ett oväntat samtal på mobilen. Hemifrån. Vidar var på jobbet och Mischa har än så länge aldrig använt någon telefon. När jag lyfter på luren hör jag en liten röst prata glatt på andra sidan linjen. Det visade sig att Amadeus snott till sig hemtelefonen, och på något underligt sätt lyckats slå numret till min mobil. Det ni, alla BVC-sköterskor. Det kallar jag tidig utveckling ;)

Kaffe i solen ute på altanen


Att min fega lilla kissekatt faktiskt vågar sig utanför altanens trygghet.


Vårblommor som redan letat sig upp ur jorden trots att snön låg kvar ända till igår.


Ljuslila naglar.


Underbara små handavtryck och pussmunnar som avslöjas i solens sken.

Igår åkte lilla Gos på nån elak magbasilusk. Allt han åt tycktes åka rakt igenom. Idag går det bättre, även om det blir lite mindre och tråkigare mat än vanligt. Det där med uttorkning behöver vi nog inte oroa oss för i alla fall. Vattenflaskan är nämligen Deus ständiga följeslagare, och det är mamman extra glad för en dag som denna.

Har precis kommit hem från en tur på lekplatsen, där både jag och Deus gungade i säkert en halvtimme. Jag får nämligen inte stå bredvid och putta på längre, jag ska sitta på gungan bredvid :) Så skönt att se att snön nu äntligen börjar släppa sitt grepp om Kaxis. Inne i Jönkan har det redan varit barmark i ett par veckor, så det är sannerligen dags. Solbrillorna som nu plockats fram ur sitt ide, behöver dock bytas ut. Deus solisar är på tok för små och måste sättas fast i mössan, då de inte längre når bak till öronen, och mina har av någon anledning (...) tappat ena bågen, tror det kan vara en liten klåfingrig kille som varit framme. Fick låna pappas giant shades sålänge ;)

Amadeus älskar verkligen sina gosedjur. När han får syn på en nalle, häst eller någon annan av de mjuka vännerna lyser han genast upp, springer fram till den och kramar. Igår ställde jag upp alla djuren i soffan och gissa om han blev lycklig. Bara kröp upp ibland dem, kramade, pussade och gosade. Han är sannerligen en riktig Mr Gos.

Idag har jag och Amadeus varit ute i trädgården och försökt beskära våra äppelträd. Inte lätt när man som jag har totalt ogröna fingrar. Har googlat runt lite och försökt hitta konkreta tips. Har iaf lärt mig var på grenen man ska klippa och att man ska kunna kasta en hatt genom trädkronan när det är färdigklippt. Övriga frågetecken har jag hittills lämnat åt sitt öde. Om någon känner sig ha kunskap på området och vill dela med sig så är jag tacksam.

Vi är som sagt i full gång med att få i ordning Amadeus rum. Ledorden blir stilrent, lekfullt och shades of green. Tänkte bjuda på lite inspirationsbilder som jag samlat på mig inför renoveringen. Lite spretiga bilder, men var och en av dem plockar fram något av det jag är ute efter. Ska bli så roligt när grovjobbet är klart och jag kan sätta fingrarna i själva piffandet. Can't wait!


Bild: Alltomtradgard.se



Bild: Sprall.se                                                               Bild: Styleroom.se/users/isa84


Bilder: skonahem.com


Bild: Fixa&dona.se


Bild: Engslycka.blogg.se                                             Bild: Momastore.org




Bild: Styleroom.se/users/Mysweethome             Bild: Styleroom.se/users/isa84

Update: ...borde ha vunnit...


Bild: Jnytt.se

Fram med glitter och rosa sockervadd. Ikväll avgörs mellofinalen. Själv är jag ganska övertygad om att The Moniker vinner. Resten av mitt tippade slutresultat ser ni nedan. Ska tillägga att detta även är lite av ett önskeresultat. Tror att The Moniker skulle göra succé i Tyskland. Risken är dock att Nicke Borg går och vinner. Med en låt som jag är övertygad om skulle åka ut i semin i Düsseldorf. Och där vill vi ju inte hamna. Been there, done that.

1. The Moniker - Oh My God!
2. Nicke Borg - Leaving Home
3. Erik Saade - Popular
4. Swingfly - Me And My Drum
5. Sanna Nielsen - I'm In Love
6. Danny - In The Club
7. Sara Varga - Spring för livet
8. The Playtones - The King
9. Linda Bengtzing - E det fel på mig
10. Brolle - 7 Days And 7 Nights

Ha en glammig schlagerkväll alla mellolovers där ute. I will!

Bilder: Netxtra.se och skärmdump från Zara.com

Börjar med att dissa. I tron om att äntligen ha hittat ett mjölkfritt pålägg till Deus att variera leverpastejen med, köpte jag för någon vecka sedan hem Eldorados hushållsmedwurst. Det ska sägas att jag, trots att innehållsbeskrivningen inte säger något om mjölkprodukter, var misstänksam. Men lillen fick ändå smaka. Nu, tre dagar senare, önskar jag att jag följt min intuition. Röda prickar på lilla magen och diverse andra (...) tecken visar tydligt att det ändå var mjölk i korven. Funderar på att stämma Eldorado. Åtminstone på ett par paket blöjor, för de går just nu åt som smör...

Så till dagens hiss. Zara, som är min absoluta favoritbutik, verkar av någon anledning inte vilja etablera sig i städer med färre än en halv miljon invånare. Men. Nu har de i alla fall äntligen öppnat upp en svensk webbshop! Bor man då som jag i en mindre stad utan shoppingutbud att tala om, kan denna nyhet förgylla, inte bara dagen, utan flera veckor. Nu vet jag var jag kommer hänga den närmaste tiden. Den enda som eventuellt skulle kunna bli lidande av det hela är plånboken...

Paus från diet och träning för en stund. Även om grädde och mandelmassa inte är det bästa jag vet, så ska dagen firas. Nu väntar jag bara på att chokladen ska få sin egen dag så jag kan pausa lite mer ;)

Idag känner jag mig extra avslappnad och ompysslad efter massage och avkoppling i relaxen på Atlantis, ordinerat och fixat av Husband, medan han själv slitit med renovering av lillens rum. Otroligt vad lite egentid kan göra. Tack älskling för en perfekt och vältajmad present. You're the best!


Bild: atlantis-spa.com

...har vi börjat förbereda renoveringen av lillens rum genom att riva ut tapeter. En hel säck blev det. När jag skulle knyta ihop den hörde jag ett välbekant skrammel där inne. Amadeus hade varit "duktig" och slängt i lite leksaker också. Bara att vända upp och ner på säcken och leka finn fem fel. Till lillens förtjusning :)

Amadeus på öppna förskolan igår...

Borde gå och lägga mig, men jag har alldeles för många ska-bara. Pappan sover redan, och jag sitter ensam i datorns sken. Har varit så vansinnigt trött de senaste dagarna, så ikväll tog jag ledigt från träningen och passade på att slappa lite extra. Dagarna flyger förbi, och på ett sätt känns det bra, för då kommer våren snart. Den efterlängtade underbara våren. Har miljoner planer på saker jag och Amadeus ska göra om dagarna så snart snön försvinner och det blir lite varmare. Fantasin för kreativa vinteraktiviteter börjar tyvärr tryta, det blir mest öppna förskolan, lekhörnan på A6 eller någon lekplats. Men Deus klagar inte. Inte så länge mamma är i närheten...

Han har blivit såå mammig den senaste veckan. Jag hinner inte gå mer än ett par steg innan han missnöjt kommer springande efter med armarna i vädret (=lyft upp mig). Visst kan det vara lite svårt att få saker och ting gjorda, men jag försöker ta vara på det faktum att han faktiskt vill vara hos mig, sitta i knät, och pussas o kramas. Det är en helt obeskrivlig känsla att se hur han lyser upp när jag dyker upp i rummet och känna hur han blir lugn och glad när jag tar upp honom i mina armar.

Kärleken är så stor, och den fortsätter växa. Jag älskar att gå tillbaks i bloggen och se på bilder och läsa vad jag skrivit, det känns så bra att ha så mycket dokumenterat, speciellt när man nu börjar inse hur otroligt mycket man glömmer. Att inte allt ryms i minnet är kanske inte så konstigt med tanke på att det varje dag fylls på med nya händelser, upplevelser och känslor. Jag önskar så att jag kunde mata in varje sekund i en databas, för att sedan kunna gå tillbaks och återuppleva alla dessa fantastiska stunder. Men i brist på en sådan försöker jag fånga dagen och njuta av varje minut.



En av anledningarna till att jag blivit extra noga med att ta vara på varje dag, är att jag börjar inse att min mammaledighet inte kommer vara för evigt. Har så smått börjat se över vilken barnomsorg vi ska välja till lillen, och det smärtar i hjärtat att bara skriva om det. Känslan av att jag inte ska få spendera dagarna med honom är för mig just nu för smärtsam för att ta in. Men det ändrar inte det faktum att jag om ett halvår behöver börja jobba igen. Jag försöker övertyga mig själv om att han kommer att få det roligt på förskolan/hos dagmamman, men det stora svarta finns kvar, för jag vet att hur roligt han än har, så kommer jag inte vara där och uppleva det tillsammans med honom.

I nuläget hoppas jag bara på att hitta en barnomsorg där Amadeus kan trivas och utvecklas, och ett jobb som innebär att jag kan fortsätta spendera så mycket tid som möjligt med lillen. Även om jag ibland oroar mig över hur det ska gå till, så vet jag ändå någonstans där inne att allt kommer bli bra och samverka till det bästa. Exakt på vilket sätt pusselbitarna kommer att falla på plats återstår att se. Men fram till dess fortsätter jag njuta av min lilla skatt, alla hans upptåg, och den fantastiska tid vi har här hemma tillsammans, bara han och jag ♥