trace

Också denna dag gick lämningen smärtfritt för lillen, och även mamman lyckades hålla borta tårarna. Bestämde mig för att utnyttja tiden med att leta gardiner istället för att sitta hemma och deppa. När jag sedan kom för att hämta två timmar senare ville Amadeus inte ens komma till mig. Han var så upptagen med att bli omkringkörd på en liten trampbil på gården, att han absolut inte ville följa med hem. När jag ändå lyfte upp honom, sträckte han sig mot Gun och gnällde "Mammo". Jag blev lite blöt i ögat, men bet mig i kinden och lyckades stålsätta mig. Jag förstår ju egentligen att det inte handlar om att han hellre vill vara med "Mammo" än mig, men känslorna sitter liksom utanpå just nu.

När vi vinkat till fröknar och barn och kommit hem var det dags att äta. Jag stekte upp lite pytt i panna åt Amadeus, som av någon anledning fick ett raseriutbrott och kastade maten på golvet. Inte en, utan två gånger. Första impulsen var att bli arg, men när jag såg hur förtvivlad det lilla livet var, satte jag mig ner och kramade honom istället. Sedan hjälptes vi åt att göra ny mat, och han pillade väl i sig åtminstone ett par tuggor.

Nu har jag surfat runt lite, och vad jag förstår är det vanligt med reaktioner av alla möjliga slag i samband med inskolning. Lilla hjärtat. Så mycket som händer i hans värld just nu. Skönt att det äntligen är fredag, och att vi har en lugn helg framför oss. Ska bara försöka umgås så mycket som möjligt med lillen, hjälpa honom smälta alla nya intryck, och försöka bearbeta en känsloladdad och lite overklig, men ändå på något sätt lyckad vecka.