trace

Under veckan som gått har han lärt sig både att krypa och att ställa sig upp med stöd. Veckorna som föregått denna motoriska förändring har varit ganska stökiga, med uppbruten nattsömn, gnällighet, och oroliga sovstunder på dagtid. Från att i stort sett alltid ha somnat själv i sängen har vi nu fått börja vagna eller buffa honom till sömns, och när han väl kommit till ro så har han ofta vaknat med ett gallskrik efter nån halvtimme. Men han verkar nu börja hitta tillbaka mer och mer till sina gamla vanor.

Som om det inte vore nog för lillen med alla nya färdigheter, så har han också gått igenom sin första separationsfas. I perioder har han fått panik så fort mamma försvinner utom synhåll, alltså in i nåt annat rum, eller bara bakom en garderobsdörr. Men de senaste dagarna har jag märkt att han börjat leta efter mig när han inte ser mig, vilket borde tyda på att han förstår att man faktiskt kan finnas utan att synas ;) 

Nu tror vi på att han snart ska landa i sina nya färdigheter och att både han och mamman ska få en lite lugnare period under resterande adventstid.