Sorgligt avsked
Redan när Amadeus började på sitt första dagis blev han kompis med Alekzander. När han sedan bytte avdelning träffades de och lekte ute på gården. När vi sedan bytte till SMUlan kom det som en total överraskning att även Alekzander fått plats där.
När de under inskolningen fick syn på varandra lyste båda upp som små solar, och den den dagen har de varit oskiljaktiga. Enligt personalen på dagis leker de i stort sett bara med varandra. När jag under jullovet frågade Amadeus om han saknade SMUlan, sa han "nej, men jag saknar Alekzander". De var verkligen bästa vänner, och Deus har flera gånger sagt att han älskar sin kompis.
Men så i torsdags fick vi veta att Alekzander och hans mamma, hastigt och plötsligt, redan på lördagen, skulle flytta till Stockholm. Jag fick så klart ont i hjärtat när jag hörde detta, vet ju hur mycket kompisarna betyder för varandra. Deus uttryckte även han tydligt att han inte ville att vännen skulle flytta.
Jag såg iaf till att ordna en sista play date i fredags så att de båda skulle få chans att säga ett ordentligt hej då till varandra . Vi var och köpte en avskedspresent i form av en bok och en liten knapp som Deus valde, där det stod "Skyst kompis". De lekte en stund, och när det var dags att säga hejdå gav de varandra varsin kram, och sen var det inte mer med det. Tror det var värre för mamma.
Men så idag när vi satt i bilen på väg till dagis så sa Amadeus "Mamma, Uhu tänker på nåt". "Vad tänker du på?" "På Alekzander." Sen berättade han att han saknade honom och att han var ledsen "fast det inte rinner i ögonen". Det tror jag, klart att han känner sig ledsen och saknar sin vän.
Lämningen gick trots detta bra. Nu hoppas och ber jag bara att saknaden inte ska bli för jobbig, och att Deus snabbt hittar nya kompisar. Och, såklart, att Alekzander får det bra där han är.
Fyra år på jorden
Min underbara älskling har fyllt fyra år! Har känt mig lite nostalgisk och nästan gråtmild några dagar. Över att det redan gått fyra år, av minnen från när han kom, och över den fina kille han är. Han har sannerligen ett hjärta av guld, är så omsorgsfull gentemot alla i sin närhet och har en så varm personlighet. Han vill alltid att alla ska ha det bra, och han kommer ofta springande med leksaker till lillebror när han är ledsen, och delar ut kramar till alla som verkar behöva det.
Fyraårsdagen har varit stor för honom på många sätt och vis. Det är nog den första födelsedagen som han verkligen har förstått och sett fram emot på det där ögonen-glittar-sättet. När vi grattat honom med frukost och paket på sängen igår morse, ställde han sig upp på golvet och sa: "Mamma, så här stor är jag nu!"
Ja, jag vet inte om han växte mer än vanligt just den natten, men redan under fyraårsdagen passerades en milstolpe som han kämpat med ett tag, nämligen att bli totalt blöjfri. Utan blöja på dagtid har han varit sedan strax innan lillebror föddes, och nattblöjan slopades för några månader sedan. Men så fort det varit dags att göra nummer två, så har han propsat på att få ha blöja. För ett tag sedan kom vi överens om att, "när jag fyller fyra, då ska jag bajsa på toaletten". Sagt och gjort. Under vårt nyårsfirande hemma hos goda vänner hände det. Jag blev nästan tårögd. Kan tyckas överdrivet, men för honom var det på något sätt så stort. Och oj, vad han var stolt!! Han ville berätta för alla, och det riktigt lyste i ögonen på honom när han gjorde det.
Så, när blöjorna är passé måste man väl ändå konstatera att det inte är någon liten kille vi har längre. Så stor och så förståndig. Men ändå fortfarande mammas lilla kille. Mammigheten visar inga tecken på att avta, och ärligt talat så gör det mig ingenting. Man tankas med kramar och pussar och gos, och det är bara så mysigt. Tror nog aldrig att mammatanken kan bli full. Jag älskar dig Amadeus, från månen och tillbaka ❤
Ettandagen
Idag vaknade den här lilla nissen klockan 06 och kunde inte sluta tänka på paketen på kalendern ute i vardagsrummet. Och det är ganska förståeligt så som han längtat och räknat ner till "ettandagen". Det var bara att pallra sig upp med den studsande lilla killen och öppna första paketet, till lillens lycka innehållande de tomtekläder han önskat. Välkommen efterlängtade december!!
Veckans citat
Amadeus står hemma i köksfönstret och tittar på grannarnas gäster som står ute och röker. Han pekar på dem och säger "Mamma, dom skjuter rök ur det där sugröret." Kunde inte sluta skratta, så klockrent :D
Veckans citat
Amadeus har börjat kläcka ur sig så många sköna citat, så jag bara måste dela med mig till er, samtidigt som jag får möjlighet att dokumentera. Tänkte därför börja med veckans citat från min kloka treochetthalvtåring.
Det första kommer från när vi satt och pratade om hur mycket vi älskar varandra. Jag brukar säga att jag älskar Amadeus till månen och tillbaka. Han kontrar då med "Uhu ältar mamma junt Uhus jiid." (=Amadeus älskar mamma runt Amadeus rygg) och visar med armarna att det inte räcker att sträcka ut dem i luften, utan att kärleken går runt hela hans rygg. Så fantastiskt gulligt. ❤
SMUlan
Den första dagen överöstes vi av välkomnande och snälla ord från både personal och barn. Amadeus sprang mest från rum till rum, kastade sig ideligen över nån ny spännande leksak han spanat in, och brydde sig inte så mycket om de andra barnen. Ända tills Alexander, som gått på samma dagis som Deus tidigare, kom springande. Båda två lyste upp när de såg varandra, och sen gick det inte att separera dem. Lekte med bilar, cyklade och åkte rutchkana dagen lång. Amadeus verkade knappt bry sig om mamma fanns i närheten eller inte. Skönt för mig, som var tvungen att gå iväg och pyssla om Teodor titt som tätt.
Två hela dagar var vi med, jag och lillebror, den tredje dagen stannade vi bara en halvtimme. Lika glad som Deus var när han vinkade av oss, lika stolt var han när han senare berättade om allt roligt som de gjort och om hur modig han var som var kvar helt ensam, utan mamma.
Att det sedan bröt ut magsjuka på SMUlan och att vi idag blev tvugna att hålla oss hemma, det hör till den lite ledsammare delen av historien. För "det ÄR ju torsdag, och då SKA man gå till SMUlan!!"
Lilleman verkar klart fattat tycke för sitt nya dagis, och nu, som treochetthalvtåring tycker jag att jag för första gången med eftertryck kan säga att han går på dagis för sin egen skull, för att han tycker det är kul. Han älskar att se bilden på sig själv vid kroken i hallen, han är så stolt över att ha en egen stor blå prick med sitt namn att sitta på vid samlingarna, och jag kunde se hur det glittrade i ögonen på honom när han räckte upp handen för att berätta om väsentligheter som den blåsa han haft i munnen: "Fast det var länge sen. Fast det gjorde ganska ont."
Nu blir det inget mer SMUlan förrän på tisdag. En evighet tycker lilleman. Han har redan omsorgsfullt packat ner Polarn och sin "plåmmabok" i den för ändamålet nyinköpta Angry Birds-väskan. Bara för att vara redo när det är dags. ♥
En dag på Liseberg
I onsdags åkte vi till Göteborg och Liseberg. Pappan erbjöd sig att ta hand om lilleman, så jag och Deus plockade på oss åkbanden.
Tänk er lyckan över att som treåring få sitt alldeles egna körkort! Amadeus, som mycket väl vet att det är 18 år som gäller, förtydligade gång på gång för mig att "körkortet fungerar bara på Liseberg".
Kram av Lisebergskaninen som iklädd tomtedräkt gick runt och önskade folk en riktigt god juli. Gissar att någon haft tråkigt på jobbet...
Otaliga timmar i kö...
...men det var det värt när det äntligen blev vår tur!
En mysig dag i kaninlandet med karuseller som kändes ganska lagom för mamman. Om några år är det jag som står nere på marken och passar väskorna...
MamaDeus-tid
Häromdagen tog jag med mig Amadeus in till stan för lite tid på tu man hand. Vi köpte leksaker på rean, åt glass i solen, lärde oss om röd och grön gubbe, och studerade tågövergången där bommarna ideligen fälldes ner och upp för att släppa fram passerande tåg.
Det är så mysigt att få lite tid bara jag och Amadeus, förr blev det ju mer av den varan, men när tillfälle ges så försöker jag smita iväg en stund ensam med honom. Han är så klok och säger så mycket roligt. Han är så observant och ser folk som har likadana skor som pappa, bemärker varje gång någon cyklar förbi utan cykelhjälm (!) och bevisar att mammas ord i hans värld är lag, när han säger "Mamma titta vad han är busig, han har strumpor i sandalerna, det får man ju inte ha!"
Så många fraser att spara i minnet, och så många mysiga stunder att rista i sten långt därinne i hjärtat. ♥♥♥
Sommarlov
Igår gick Amadeus sin sista dag på dagis, och idag är således hans första dag på sommarlovet. Minns själv hur magiskt det kändes att ha en hel sommar av ledighet framför sig. Nu gick ju inte jag på dagis utan gick mitt första sommarlov i den bemärkelsen först när jag gick ut ettan, men desto mer efterlängtat var det då.
Nu slutar inte Amadeus inte bara för sommaren, utan för gott, då han till hösten börjar på ett nytt, privat dagis. Vi har stått i kö där ända sedan lillen var ett par månader, och det känns jättebra att vi nu äntligen fått en plats.
Värdelös som jag är med avslut, kan jag trots övertygelsen om att det nya dagiset blir bättre, inte låta bli att känna lite vemod över detta definitiva avsked från ett ställe där Deus spenderat så mycket tid, och där han fått sina första riktiga kompisar. Det ska även sägas att Amadeus, tack vare två dagars vistelse på dagis denna veckan, verkar fått smak på det hela, för idag har han tjatat om att han vill dit igen. Perfekt nu när det är sommarlov... Han som inte velat gå dit på två månader ;)
Nåväl, nu ska vi se till att roa oss själva i sommar. Det kommer säkerligen bli en hel del bus på hemmaplan, då Amadeus och en av grannpojkarna funnit varann ordentligt och kan vara ute och leka och cykla tillsammans i timtals. Eftersom Teodor också de senaste dagarna (och nätterna) bara sovit och sovit, så har jag plötsligt massor av tid att ta igen sådant jag inte hunnit med, som att blogga. Vi får se hur länge det håller i sig ;)
Storebror
I förrgår lärde han sig dessutom att cykla på tvåhjuling(!) Mycket tack vare ihärdigt tränande på balanscykeln, men även pga sin envishet och totala oräddhet. Farmor och farfar som är här på besök köpte en fin blå "riktig" cykel till honom, och det tog bara nån timme innan han cyklade själv. *stolt*
Han är ocks en liten buskille, som tar fram den speciella busblicken när han har nåt rackartyg på gång. För ett par veckor sedan när han var ute på altanen och lekte med sin vattenpistol, ropade han plötsligt på mig och bad mig komma ut på altanen och ta på mig skorna. "Nej, jag behöver inga skor", tyckte jag. Men Amadeus hävdade att det måste man när man är ute på altanen. När jag ändå inte tog på dem sa han "Amadeus har i alla fall inte sprutat vatten i mammas skor." Det var precis vad han hade gjort...de var dyblöta... :)
Sedan lillebror kom till världen har han dock inte velat gå så mycket på dagis, och efter att han protesterat ett par gånger vid lämning, bestämde jag mig för att låta honom själv avgöra om han ville gå eller vara hemma. Hittills har han valt att vara hemma med mamma och lillebror och även om det stundvis är väldigt intensivt, så är det såå mysigt! Vi hänger på öppna förskolan, bokar playdates på lekplatsen och går på promenader. (Med den fart Deus har på cykeln kan det nästan bli powerwalk för min del.)
Amadeus är så klok, och fäller så många roliga kommentarer att man borde skriva upp dem i en bok och spara. Detta kommer jag troligtvis aldrig hinna att göra, men jag får spara dem i minnet, och plocka ram dem när jag är gammal och grå :) Mamma älskar dig, min lillastora prins.
Tre år senare...
Vid den här tiden för tre år sedan låg jag på förlossningen på Ryhov hög av lustgas och mitt i värkarbetet. Känns oändligt länge sedan, ändå har tiden på något sätt gått fort. Amadeus kan knappt bärga sig för morgondagen, frågar om och om igen om det verkligen är måndag imorgon och om han ska få paket då. Såå mysigt nu när han börjar förstå det där med födelsedag, kalas och presenter. Imorgon blir det lite firande här hemma med bara oss tre, på tisdag kommer släkten från min sida och på söndag vankas det barnkalas. Let the celebration begin!!
Sista dagen på Östergården 1
Vet inte om det var den snabbt annalkande julen eller den senaste veckans sjukdom och därmed hemmavarande prins som gjorde att dagen kom så plötsligt. Jag hade planer om att ge fröknarna ett ordentligt tack i form av nån teckning målad av liten hand och en ordentlig gåva. Men så blev jag istället totalt överrumplad av dagen. Amadeus sista dag på Östergården 1.
Ni som följer bloggen vet hur jag kämpade i våras för att han skulle få gå kvar höstterminen ut, och hur jag efter mycket om och men vann det kriget. När jag så lämnade honom på morgonen den sista dagen försökte jag att inte känna efter så mkt. Han ska ju trots allt bara ett hus längre bort, och jag tror han kommer trivas bra med de lite äldre barnen. Jag tackade lite snabbt för oss och rusade sen till jobbet.
När jag sedan kom hem på kvällen och Amadeus visade mig boken som fröknarna satt samman, presenten de slagit in till hans födelsedag och allt det fina de skrivit till och om honom, blev det en smärre känslostorm för mamman. Lite gravidhormoner på det, och jag blev sittandes vid köksbordet med tårarna droppandes när jag bläddrade igenom den fina boken, full av bilder, dokumentation och teckningar från prinsens nästan ett och ett halvt år på avdelningen. Överväldigad av den fantastiska personalen, stolt över min duktiga son och lite bävande för det nya som väntar honom. Men innan det är dags för nästa kapitel ska vi ha lite julledigt tillsammans. Två och en halv vecka av gos mys och total avkoppling.
Första luckan
I lördags var då äntligen väntan över. I alla fall delvis. Amadeus har frågat och undrat och funderat över när julen egentligen skulle komma, och när han äntligen skulle få alla paket vi så länge pratat om. "När det blir vinter och kommer massa snö" har vi sagt. Så kom ju snön för någon vecka sen, och då undrade han "Har det kommit massa massa snö? Ska vi åka till julen nu? Kommer tomten till farmor?" (Vi kommer fira jul hos hans farmor och farfar i år)
Även om lillen tvingas vänta några veckor till på tomten och på julen själv, så är adventskalendern ett väldigt bra tillfälligt substitut. Hans ögon formligen lyser varje morgon då han kommer på att han ska få öppna ett nytt paket. Detta är första året han verkligen förstår det hela med paket och julklappar, och eftersom mamman älskar att både ge och få presenter så känns det extra roligt att det uppskattas. Vad som ligger i paketet verkar mindre viktigt, det är pappret och snöret som gör det. Antar att det kommer att ändras med åren, men just nu är det bara helt perfekt :)
Ps. Det ska sägas att luckorna (spikarna) som ser tomma ut på bilden senare fyllts på med små skattkartebeskrivningar, då vissa av paketen helt enkelt var för stora för att hänga upp.
Underbara älskade
Dagarna flyger förbi och jag grämer mig över brist på dokumentation, av framför allt min snart treåriga lilla prins. Men om valet står mellan att dokumentera och att vara närvarande i nuet så kommer det sistnämnda ändå alltid att vinna.
♥
Den lilla killen börjar bli så stor, förståndig och ärlig. Han talar om att man inte får slåss, men att han gör det ibland ändå. Han är kramig som få och har svårt att slita sig från mamma, men vad gör det att vi sover sked varje natt, tror både han och jag behöver tanka nu när vi ser varann så mycket mindre på dagtid. Han är fortfarande den största solstråle, som i bland får ett litet åskmoln a' la' treårsviljan över sig, men det krävs aldrig mycket för att solen ska fram igen. Han bryr sig alltid om andra, blåser när man gjort sig illa och bjuder lördagsgodis till alla som vill ha. Häromdagen när jag skulle natta honom frågade han plötsligt: "Hur har du haft det på jobbet idag, mamma?" Tror jag smalt till en liten pöl. Så omtänksam med ett så stort litet hjärta!
♥
Var på utvecklingssamtal på dagis i förra veckan, och även där har de bara gott att säga om honom. Han är en bra kompis, springer och hämtar nappen till den som är ledsen, och leker med alla. Han tycker om att måla med stora penslar och massa färg, att pyssla, läsa böcker och, förståss, att leka med bilar. Han staplar upp dem på rad och låter dem sedan åka till "Nottnas" (McDonald's) och äta "hammaboa" (hamburgare) och "ottboll" (chokladboll).
♥
Det ordningssinne vi sedan länge sett hos honom håller i sig. Han plockar små smulor på golvet som han springer till soporna med, när han städar upp sina saker blir det panik om något hamnar på fel plats, och kläder och skor måste bara sitta helt rätt, annars blir det protest.
♥
Bilintresset verkar bara bli större och större, om han får välja något att ta med sig hem från en leksaksbutik så blir det alltid någon form av fordon. Men här hemma lagas det även en hel del mat på minispisen, och när han får baka något gott tillsammans med mamma är lyckan gjord.
♥
Lillprinsen och pappan, som numera är hemma tillsammans två vardagar i veckan, vinkar alltid i fönstret när mamma åker till jobbet, och jag hinner knappt ur bilen på kvällarna när jag kommer hem innan jag hör en liten röst ropa "Hej mamma!!" följt av världens bästa pussar och kramar.
♥
Det är ibland svårt att förstå hur denna lycka ska kunna toppas med ännu en liten skatt. Hur hjärtat som är så fullt av Amadeus ska kunna skapa rum åt en till. Men jag vet att det där kommer att lösa sig. Väljer att fokusera på nuet och spendera så mycket tid jag kan tillsammans med min underbara älskade prins.
♥
Mysdag med lillprinsen
Idag tog vi ledigt från tvätthögar och must-do's här hemma och åkte ner på stan för lite kvalitetstid med lillprinsen. Det blev lunch på Donken och sen popcorn och bio. Till Amadeus förtjusning. När filmen var slut ville han inte gå därifrån, och så fort vi kom hem började han fråga om vi inte ska se på "den stora filmen" snart igen. Jag kan inte låta bli att undra när min lilla kille blev så stor.
Första resultatet på pottan!
Idag har Amadeus fått sätta in sitt första klistermärke i pott-träningsboken! Efter att har varit väääldigt skeptisk till hela sitta-på-pottagrejen så klädde han idag plötsligt av sig och bad att få sätta sig på toaletten. Efter att ha suttit där någon halvtimme fick han motvilligt lämna badrummet för att äta middag. Direkt därefter hamnade han på pottan, och det var då det hände. Första kisset! Han såg så nöjd ut, lilla vännen, när han märkte att det faktiskt kom något, och han lös som en sol när vi tömde innehållet i toaletten och han fick spola. Sen fick han då äääntligen klistra in det där första bilklistermärket i albumet som legat och väntat sedan i somras. Innan dagen tog slut hann det bli ytterligare två. Tror alla i familjen vuxit några centimeter av stolthet idag!
Ps. Ni som inte har barn och har svårt att se storheten i detta ögonblick...vänta ni bara :)
Amadeus-dagen
Idag har vi firat att Amadeus inofficiella namnsdag. Tyvärr har han inte fått plats i den ordinarie almanackan, men svenskanamn.se har ändå valt att göra den 3 juli till Amadeus-dagen. Eftersom denna infaller är på tisdag i år, så valde vi att fira lite idag istället.
Vi var och köpte en studsmatta igår, som Husband byggde upp när lillen krypit till kojs. Gissa om han blev överraskad imorse?!
Först var det visst lite läskigt, så han ville hålla mamma i handen, men det dröjde inte många sekunder innan han flög omkring som en liten studsboll på mattan.
På eftermiddagen firade vi med glassfyllda muffins.
...och några småpresenter. Lyckan i ögonen när han ser att det är en bil i paketet. Oslagbar!
Underbara unge, vi älskar dig bara mer och mer för varje dag. Du ger oss så mycket glädje och kärlek och fyller våra liv med värme. Den största lyckan i livet är att få vara dina föräldrar ♥♥♥
Att bygga ett torn
Amadeus och Ruth
Vår lilla tuffing
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Vår lilla kille är riktig tuffing. Vi har precis kommit hem från jourcentralen där lillen snällt och utan ett knyst satt och lät doktorn inspektera det öppna såret bara några millimeter från vänsterögat.
Missödet inträffade i natt. Deus låg och sov bredvid mig, när han plötsligt fick för sig att han skulle gå upp och stänga sovrumsdörren som Mischa öppnat på vid gavel. På vägen tillbaks till sängen snubblade han, ramlade och slog huvudet i hörnet på mitt nattduksbord. Hörde direkt att det inte var ett vanligt litet aj, för den här gången skrek han ordentligt. Tog upp honom och tröstade, och kände att handen blev blöt. Tände lampan. Blod överallt. Efter att ha fått stopp på blödandet, plåstrat om såret och bytt pyjamas på lillen, la vi oss igen och somnade om.
När vi vaknade några timmar senare var kudden återigen full av blod. Jag tog bort plåstret och såg nu att det inte var ett litet sår, utan ett centimeterlångt jack. Såg framför mig en stackars Deus med ett stort ärr i ansiktet resten av livet. Ringde barnakuten för råd om hantering, men de menade att det redan var för sent att sy eller tejpa. Som tur var gav jag mig inte. Fick tillslut tag på jourcentralen som absolut tyckte vi skulle komma in. Och visst var det inte för sent. Vi träffade en snäll doktor som tejpade ihop såret och instruerade oss om skötsel. Lillen? Nästintill oberörd. Som vanligt.
Vår modiga lilla kille. Tuff som få.
♥♥♥
