Friskis...njae.
Therese på Friskis och Svettis hade världspremiär idag. Har aldrig varit något fan men tänkte ge det ett försök i brist på andra, för mig mer välkända gym. Vet inte om det var min inställning som avgjorde, att jag liksom bestämt mig redan innan. Men, klart är iaf att jag och F&S på nåt märkligt sätt inte går ihop.
Hela stället känns bara så överhurtigt, på gränsen till klämkäckt och regelverket är inte av denna världen. Nej, jag saknar gamla hederliga Nautilus där man visste vad man fick och där instruktörerna faktiskt var inspirerande...
Nåja, sammantaget kan man säga att min relation med F&S inte blev längre än ett träningspass.
Blir till att prova nästa gym på listan.
Finally
Något som däremot inte kommer förrän efter jul är våra två vägglampor som beställdes i september... Har väntat och väntat och när jag ringde idag fick jag veta att de är restnoterade. Beräknad leverans vecka 2!!
Är ju en hel evighet till dess. En mörk evighet, då vår enda vardagsrumsbelysning just nu består av levande ljus. Intet ont om dessa, men något läsljus förmedlar de inte direkt. Blir att ge sig ut och leta nya vägglampor.
Tips, någon??
Tålamod
*Fotnot: Plattan heter Tålamod och tjuvlyssna kan du göra här*
Ljus i mörkret
tydligt man känner av detta. Den extra timmen vi fick i helgen tappade jag
helt (som vanligt). Kunde knappt sova alls den natten...
När jag äntligen somnade runt sju tyckte Vidar det var dags att gå upp. Heller!
Han hade glömt skruva tillbaks sin klocka... Nåja, det finns viktigare saker
i livet än att sova...
...Som att längta efter jul. Det är vad jag sysselsätter mig med i dessa tider när mörkret känns som mest påträngande. Jag plockar fram stearinljus, en kopp kanelte, pepparkakor, clementiner, inredningstidningar och reklamblad och planerar så smått årets julpynt. Speciellt roligt är det i år, med en helt ny lägenhet att piffa till och skapa julstämning i.
Vissa tycker något av det bästa med julen är längtan. Jag är definitivt en av dem.
Tiden från typ nu och fram till advent är den tid då jag njuter som mest. Tiden då butiksfönstren är fulla av jul fastän julklappskommersen ännu inte satt igång. Tiden innan man känner alla måsten och all stress, då man bara njuter av stämningen, av dofterna och planerandet. Tiden då adventsljusstakar, julstjärnor och doftljus trängs för att få plats på hyllorna. Helt klart den tid som gör julen värd att vänta på.
Mollys dag
I välgörenhetens namn
att på Medborgarplatsen igår blotta sig och visa brösten. Fem kronor per blottat bröst ska gå direkt till Rosabandetinsamlingen. Fylking menar att "Kopplingen mellan att visa brösten och rosabandetkampanjen är tydlig - det är ju brösten det handlar om." Att han själv gärna står bredvid och ser på glömde han säga. Och att han får lite efterlängtad extra publicitet är säkert. Att han totalt stupar i mina och andra kvinnors ögon verkar han inte fatta.
Hur man som kvinna kan ställa upp på detta är mig helt ofattbart. Tio spänn för att blotta sig... För Robban Aschberg, dessutom. "Men det är ju för en god sak", skulle dessa kvinnor säkerligen försvara sig med. Mitt omedelbara gensvar blir då - varför inte sälja sex och ge pengarna till välgörenhet?...
Det finns faktiskt gränser, och på Medis igår skedde ett enligt mig ordentligt övertramp.
Under insamlingen till förmån för forskning kring prostatacancer uppmanades män runtom i landet att odla mustasch. Vi kvinnor uppmanas att blotta oss. Någon mer än jag som ser det absurda i det hela?!
Själv bär jag stolt det rosa bandet på min jacka och talar gärna om vikten av att samla in pengar för ett syfte som detta. Men, min integritet säljer jag aldrig! Den är värd så mycket mer än alla pengar i världen. Hur välgörande de än må vara.
Scanner 2008
Jag VET att det saknas två prickar på Ö-et, men detta är en arbetsmodell. Den färdiga verkar inte finnas kvar på min dator. Vem vet vad som hände med den igår i all förvirring...
Ps. Presentationen gick bra. Tycker vi. Domen återstår...Ds.
Fröken Söt.
(Sorry Frippan, jag snodde ett par bilder av dig:P Ska se till att ta egna i helgen.)
Scannörskorna
Den senaste veckan har jag levt i en bubbla. Jag, tillsammans med mina tre scannörs-kollegor. En bubbla där allt går ut på att skapa mesta möjliga funktioner med minsta möjliga antal knappar. Vi har designat om och förhoppningsvis förbättrat ICA:s självscanningssystem, och idag är dagen D.
Vi har slitit instängda i en "bunker" timme efter timme, dag efter dag. Jag har till och med försökt mig på photoshop för första gången "på riktigt". Resultaten kan, pga våra konkurrenter, ännu inte publiceras här. Men efter kursens slut är det fritt fram, så håll ögonen öppna:)
Nåja, med slutkörda hjärnor och fyrkantiga ögon ska vi idag i alla fall samla ihop kvarvarande krafter för att leverera en ordentligt säljande och entusiastisk presentation. Sen är kursen över och man kan med gott samvete falla i dvala...
Fullklottrat...
Det har varit böcker som ska läsas, kurser som ska anmälas till, föreläsningar att delta i, grupparbete som ska planeras och två litteraturseminarium som ska förberedas till. Förutom detta även tandläkarbesök, synundersökning och diverse andra simpla ärenden som kan bli ack så tillkrånglade när man med värdelöst lokalsinne försöker ta sig fram i en relativt ny stad...;)
Dessutom förväntas man "aktivt delta" i diskussionerna på kursens nätforum samt författa diverse geniala blogginlägg gällande teknikens fantastiska under...(Ja, bloggning står faktiskt på schemat:) Har dock valt att förlägga dessa inlägg till en speciell skolblogg.)
Så här efteråt kan jag inte annat än berömma mig själv och konstatera att jag iaf gjort mitt allra bästa. Dags att luta sig tillbaks och andas ut för ett par dagar.
Great...
Låter kanske knas, men måste säga att jag gillar killen. För, även om hälften av det han berättat mer förvirrat än förklarat så har hans originella föreläsningar iaf skakat om i skallen på mig och fått mig att tänka i nya banor, och kanske framför allt tänka mer. Tydligen var detta också vad han ville få oss att göra - tänka.
"Mass media used to be created for the people.
In the future mass media will be created by the people."
Så sant som det är sagt, det är ju precis vad som håller på att hända. Det är denna blogg ett ypperligt exempel på.
Kvar står man då med den lilla obetydliga frågan vad vi som journalister då ska hitta på?...
Pärlverkstan
Måste slå ett slag för Pärlverkstan. Gillar du smycken och pärlor, kommer du älska det här...
Att det är min kära svägerska som står för butiken gör det hela ännu lite bättre...:)
Bara G
Men, hur sjukt det än låter, så är nog detta precis vad jag behöver. Lära mig att man inte alltid måste vara bäst. Jag har gjort ett medvetet val att inte råplugga mig igenom utbildningen, utan istället satsa på att samla erfarenheter och suga i mig praktisk kunskap. Vem har sagt att ett litet V gör mig till en bättre människa? Just nu tror jag snarare att "bara" G:et visar på en större framgång i mitt liv...
Grattis, mattes älskling!!
Ett år idag, min egen underbara lilla lurviga myskisse. Ett år sedan hon föddes och på dagen åtta månader sen hon blev min:) Vilka härliga åtta månader vi haft. Från tidig morgon till sen kväll har hon funnits där för mig, lyssnat när jag behövt prata av mig, tröstat när jag varit ledsen och gjort mig glad när jag behövt uppmuntran.
Alltid väntande vid dörren när man kommer hem, mysigt krafsande på halsen på morgonkvisten och lekfullt skjuta-rygg-ande vid kurragömmalek. Ja, hon har verkligen blivit mig riktigt kär, min lilla Mischa. Idag har vi firat med exklusivt godis och dagen till ära lekt lite extra:)
Skiftningar
Planen var att det hela skulle vara färdigt till helgen, men...hur ofta går det enligt plan när det gäller hantverksarbeten...? Efter att jag suckande och stånkande grundmålat alla väggar visade det sig att det var allt för många lager tapet under, så det hela började flaga och vi fick börja om igen... (Som tur var slapp jag kleta ner mig med målarfärg igen, något som jag med varm hand mer än gärna överlämnar till Vidar...)
Nåja, vi bestämde oss iaf för att inte stressa utan låta det hela vara. Min perfektionistiska ådra hade dock svårt att acceptera detta med tanke på svär-päronens besök i helgen. Men, det blev bra ändå:)
Har haft en jättemysig helg med trevliga middagar, en hel del shopping och mestadels fint väder. På lördagskvällen dök även delar av min familj in på taco.
Nu är det tyst i lägenheten igen. Vidar och Mischa ligger i soffan och sover och jag, som precis som vanligt har svårt att varva ner sitter i stearinljusens sken vid datorn och skriver. Klockan är sex och det är redan mörkt ute. De vackra löven på träden börjar till min förtret redan ramla av... Önskar jag kunde pausa tiden ett tag som det är just nu, med hela naturen skiftande i röda och oranga nyanser. Fast där är jag nog ganska maktlös... Jag har iaf försökt göra något åt det hela genom att låta mitt hår anta ett lysande rött höstlövs färg.
Nu är det bara att andas in varje minut och njuta av varje dag som årstiden har att ge. Sen är det ju faktiskt snart jul. Och det är ju inte helt fel, det heller...
Carpe diem, my friends!