trace

Då var kattluckan på plats, och Mischa är nu fri att komma och gå som hon vill (nästan). För att inte den elaka dubbelgångarkissen ska smita in så blev det en lucka med magnetlås - Mischa har magnet runt halsen så när hon kommer i närheten så vips, öppnar sig låset. Genialt.

Klockan halv ett i natt smet hon in genom balkongdörren, precis som om ingenting hänt. Nu ligger hon och jäser i fåtöljen och allt är som vanligt igen. Onödigt att oroa sig så, men what can I say. Guess I'm just the worrying kind.

Mischa försäkrar sig om att inte bli kvarglömd i flytten...

Mischa sitter utanför balkongdörren med en fågel i munnen... Tittar på mig och ber med ögonen om att få komma in. Aldrig. Aldrig med ett byte i munnen. Möjligen en fluga, men inte en flaxande halvdöd fågel - det är mer än jag kan hantera. Ahhh, jag som skaffade innekatt för att slippa just sånt här. Som tur är kommer Vidar hem strax för att skjutsa mig till barnmorskan. Det är just såna här saker som jag med varm hand överlämnar åt honom...

Mischa har fått ett nytt namn. På senare tid har hon blivit vuxen, och därmed fått tjockare och längre päls. Och jag har henne alltid vid min sida. Sitter jag vid datorn så ligger hon på stolen bredvid, sitter jag i soffan så kurar hon ihop sig vid min sida, ligger jag på sängen, ja, då är hon där. Alltid lika mjuk, lurvig och gosig. Mattes lilla hjärta!

...blir Mischa när Matte lämnar henne ensam på hennes födelsedag...

Idag har jag och Mischa haft en mysdag med bakning och avkoppling.

...och kolakakor.



Efteråt var vi trötta, och eftersom höstkylan trängt sig in i lägenheten så vi delade en filt på
sängen - jag med en kopp te och ett par kanelbullar - Mischa med favoritgodiset.
Min lilla gosemiss, jag är så glad över att ha dig hos mig i vått och torrt. Puss på söta nosen!

Idag har Mischa och Matte bakat. Mischa läste recept och provsmakade så skötte jag resten:)

Just hemkommen från en lång promenad i ösregnet med syfte att uträtta lite ärenden, bland annat hämta ut mina böcker som äntligen kommit från Adlibris. Valet denna gång blev dessa tre romaner, ett par av dem tack vare tips från er.



Mischa tyckte inte böckerna var så intressanta. Inpackningen, däremot, underhöll henne i säkert en kvart.

Har just erfarit att Mischa är ett däggdjur, och inte min lilla bebis som jag så länge trott. Fina lilla innekatten hade tagit sig en tur på balkongen och när jag släppte in henne såg jag bara hastigt att hon hade något i munnen. Inte för att detta är något ovanligt, både flugor, spindlar och getingar brukar vara roliga byten att leka med. Men den här gången var det något större.

Hon sprang ut i hallen och kvar står jag i vardagsrummet och sneglar försiktigt via spegeln för att se vad det är hon plockat in. När jag bekräftat det jag befarade - en död fågel ligger i min hall!! så ringde jag till Vidar - det var det enda jag kunde komma på att göra. Han lovade ta hand om det när han kom hem. För att slippa se eländet slängde jag en bunke över stackars lilla pipen i väntan på dennes begravning. Ryser av bara tanken att han ligger där under och är död. Mischa fattade ingenting av mina skällsord, stolt som hon var över sin erövring...

...som känner nån (helst i Jönköpingstrakten) som kan tänka sig att ta hand om en söt liten Mischa över jul, antingen hemma hos sig, eller som gästboende i en nyrenoverad Huskvarnalägenhet? Börjar ju dra ihop sig och vi har ännu inte lyckats lösa det hela. Alla tips mottages tacksamt!

Jag går en kurs i videoredigering och eftersom vi konverterat till Mac här hemma så får jag försöka traggla mig fram i IMovie. Inte helt lätt, men här är resultatet av ett första försök.

Mischa har fått dille på gummisnoddar. Och det var väl okej till en början. Ända tills jag upptäckte att de försvann. Spårlöst. Och insåg att hon faktiskt äter upp dem... Nåja, jag slutade servera henne dessa, men när jag häromdagen kom in på kontoret fick jag se det här




Så, idag när jag sitter snällt i soffan och avnjuter veckans GG så kommer hon, från ingenstans. Jag ser att öronen ligger i attackläge och hennes blick sitter oroande låst på min överarm. Jag hinner tänka att jag nog bör avleda hennes uppmärksamhet eller nåt när hon plötsligt sitter med både klor och tänder i min stackars arm.

Jag vet att hon inte gör det för att vara elak utan för att hon saknar sina gummiband och vill leka.  Och nog är det delvis mitt eget fel eftersom det var jag som en gång i tiden började våra katt- och råttalekar, men idag blev jag arg. Riktigt arg. Inte bara på grund av de fula svidande märkena på min arm utan också för att jag antar att detta var min alla hjärtanspresent från fröken braveheart. Henne som jag dagligen skämmer bort med godis, leksaker och kramar. Tror Mischa fattat vinken för nu ligger hon mest still och skäms. Som sig bör.