Fyra hushållsrullar senare...

...verkar snuvan äntligen ha gett med sig. Hoppas övriga kroppen snart kan inse att jag är frisk!

Efterlysning

Igår fastnade jag framför "Efter tio" med Malou von Sievers. Hon hade kristdemokraten, tillika äldre- och folkhälsoministern Maria Larsson på besök för att tala om bl.a. felmedicinering av äldre. Visserligen intressant, men det som fick mig att fastna, var frågan om var KD egentligen står vad gäller könsneutralt äktenskap.

Det har väl knappast undgått någon att det politiskt korrekta är att
förespråka en sådan lagstiftning, och KD är som bekant det enda parti som inte ställt sig bakom detta lagförslag. Inte helt oväntat ställdes frågan varför, och oj vad det blev känsligt. Larsson liksom ålade sig ur frågan och gav en typisk politikerutläggning och hur KD tror att de faktiskt kan göra alla nöjda genom sitt förslag... Jag väntade på ett åtminstone någolunda rakryggat uttalande som på något sätt skulle beröra Guds och Bibelns syn på det hela. För det är väl ändå där det hela grundar sig. I Bibelns syn på äktenskapet som skapat för man och kvinna.

All heder åt KD som trots stark opinion inte ger sig i detta sammanhang. Men på frågan om varför, bör partiet enligt mig strama upp sin hållning och ge väljarna ett tydligt svar. Min nuvarande bild av KD är ett parti med mer och mer urvattnade värderingar och vaga ställningstaganden. Utan radikalitet, tydlighet och mod att stå för obekväma sanningar blir namnet Kristdemokraterna en kostym som inte kan fyllas, och partiet kommer enligt mig fortsatta sjunka. Både i väljarbarometrar och i mina ögon... 

Fokus

Under förra kursen fick vi i uppgift att göra en informationsbroschyr som på något sätt ska syfta till att förbättra den interna kommunikationen på ett företag. Vår grupp skapade ett fiktivt företag vid namn Combo AB - ett stort företag som tillverkar elbilar, och vi inriktade oss på företagets informationsavdelning som målgrupp. Vi valde sedan att fokusera på "den lilla människan", dvs att alla i organisationen ska få synas och känna sig sedda.

Vi tror att om människor får vara delaktiga i organisationen - inte bara vad gäller sina egna arbetsuppgifter, utan också i större aktiviteter och beslut så leder detta till ökat engagemang och motivation på arbetet. Detta kommer i sin tur kommer leda till nöjda medarbetare som är stolta över sitt jobb och talar väl om företaget vilket i förlängningen kommer att ge bättre lönsamhet.

Något förenklat, ska sägas. Men jag tror inte ni är intresserade av att höra en längre utläggning i ämnet:) Nedan presenteras iaf vår broschyr med de olika tipsen till Combo AB:s olika interna kommunikationskanaler. Det gröna valde vi med tanke på företagets starka miljöfokus. Keep in mind - vi är inga hejjare på photoshop... ;)



Arla

Vad gör Therese en söndagsmorgon som denna? Sover, kunde man hoppas. Men icke. Idag blir det Scandic dagen lång. Tur att man fick en xtra timmes sömn i natt. Eller...?

Exhaling

Så var tentan avklarad (kändes faktiskt ganska bra) och den efterlängtade helgen här! Ska visserligen jobba lördag och söndag, men vissheten om jag nu kan riva den här kursens avbockade to do-lista, gör att helgen ändå känns oskriven. Sitter hemma med en känsla av lugn som jag inte haft sedan förra kursen tog slut. Det är så det är med mitt liv just nu - allt går i intensiva femveckorsperioder - övriga tidsbegrepp verkar vara bortblåsta. Har oftast ingen aning om vilken veckodag, eller ens vilken månad det är. Men fråga mig om nästa tenta så har jag stenkoll!

Nåja, nu har jag iaf lyft blicken ur böckerna och blivit medveten om att det är fredag, att den vackra hösten nästan gått mig förbi, och att julen närmar sig med stormsteg. Tror nästan jag är back on track igen. Kommande helg ska få vara en enda lång utandning.

Tentaplugg - not so much

Imorgon är det dags för tentan i Internkommunikation. Brukar ha lite småpanik inför varje tenta men har under den senaste veckan känt mig lugn - alltför lugn. Detta har lett till att jag inte tagit vara på pluggtillfällen, och att jag nu sitter här, kvällen innan, med en klump i magen. Men men, det har varit ont om tid, och jag har iaf gjort det jag kan, så är det väl bara att hoppas på det bästa. Skulle det gå åt skogen så finns det ju faktiskt omtentor... Wish me luck!

Clown - gärna för mig!


För att följa upp förra inlägget så insåg jag att jag skulle ångra om jag inte åtminstone gav det hela en chans. Dansen, alltså. Och glad är jag för det. Lektionen var mycket mer givande än en nybörjarklass, mer koreografi och inte så mycket tragglande. Det ska sägas att jag stundvis stog som ett fån och mest tittade på, men det gjorde mig förvånansvärt lite. Det var så inspirerande att se och försöka lära av de som har mer dansvana.

Dessutom kände jag att den dansglöd jag hade när jag satte igång i början av hösten, och som sedan falnat, igår återigen fick nytt liv. Eftersom det är den som är motivationen så har jag nu kommit dit att jag nästan hoppas vår lilla klass blir inställd så jag kan gå över till denna, visserligen för svåra, men ändå  inspirerande och utmanande grupp. Om jag sen uppfattas som clown så må det så vara. Bara jag är en glad och motiverad clown så är jag nöjd!!

Dancing clown

Har varit på veckans danslektion - eller ska jag säga månadens... Klassen har nämligen varit inställd X antal gånger pga olika anledningar. Visserligen befogade sådana men ändå. Nåja, när jag kom till medborgarskolan idag så var det bara jag och en tjej till där, så det blev nästan privatlektion. Instruktören erbjöd oss att from imorgon hoppa över till Jazz fortsättning 5, dvs en grupp som dansat jazz i typ tre år(!) Yeah. Här kommer jag, som inte ens kan göra en ordentlig piruett och ska försöka hänga på ett gäng med tre års jazzvana. Hello, I'm the dancing clown. Nä, jag vet verkligen inte om jag har lust... Fast å andra sidan skadar det ju inte att prova. Får väl sova på saken, I guess.

Little Bambi deer...

Vi var i Ullared igår, jag, mamsen, Mima och Vickan. Det enda minne jag har sedan ett tidigare besök i väldigt unga år var köer. Långa köer. Vi skrattade lite åt det i bilen. Nåja, det är ju inte varesig lönehelg eller barnbidragstid så det kan väl inte vara så farligt. Vi hämtade en vagn (den sista som fanns!!) och vandrade mot det vi trodde var entrén. Ingen kö, skönt!
Väl inne blev vi stoppade av en vakt. Det visade sig att vi hamnat i utgången...

Och vilken chock vi fick när det visade sig att hela Sverige var där. En säkert två kilometer lång slingrande rad av förväntansfulla shoppinggalningar hade, precis som vi fått den snilleblixten att undvika lönehelgen, och istället åka till Ullared en helt vanlig lördag...

En timmes kö i kylan tillsammans med det faktum att jag bestämt mig för att ta sovmorgon gjorde att lunchen hamnade i kategorin mindre prioriterad. Väl inne i butiken glömde vi snart alla köer och plöjde mellan inredning, julpynt och kläder. Fyndade en hel del skojsigt, och efter ännu en timmes köande och ett par tusen kronor fattigare bar det av hemåt.

Trodde vi. Hemresan visade sig bli en lång och mindre rolig historia...
När vi satt och körde på vägen mot Svenljunga så hoppade plötsligt ett rådjur ut i vägen. Jag såg det i tid och lyckades veja. Men, ett rådjur kommer ju aldrig ensamt. Vet det så väl, men hann inte riktigt tänka så långt. Det sa bara pang och jag minns ingenting. Har ett svagt minne av att jag såg en liten Bambi ligga på gatan bakom bilen. När jag tittade nästa gång var han borta. Mamma sa något om att det låg ett ben där vi krockat med Bambi. Jag skakade och var nog i allmänt chocktillstånd tror jag. Jag vet att jag grät. Inte över bilen eller för att jag hade ont, utan för Bambi och Bambis kompis, som nu blivit helt ensam...

Nåja, vi samlade ihop oss och ringde polisen. Benet som låg bakom bilden visade sig vara vår nummerskylt och efter en stund kom en jägare som lovade att leta upp den stackars Bambi och se till all han inte behövde lida. Jag fortsatte köra hemåt och även om jag hoppade högt vid minsta lilla löv som rörde sig framför bilen, så gick det hela bra. Vi konstaterade att det kunde varit värre. Vi kunde blivit skadade och bilen blivit mosad. Den gick ju iaf att köra. Men stackars lilla Bambi finns inte längre kvar. På grund av mig. I drömmen i natt kom hans kompis och hämnades...

Spinning around

Nepp, inte cykel-spinning, utan snarare head-spinning. Ofrivillig sådan. Intensiv vecka med grupparbete tentaplugg föreläsningar och annat viktigt:) En vecka kvar på kursen, sen ska jag ägna mig åt oviktiga saker. Som att få huvudet att sluta spinna.

Värdefull plast

Jag är nog med i alla kundklubbar som finns tror jag. Vidar är inget stort fan av alla klubbroschyrer med reklam och erbjudanden som tack vare mitt medlemskap titt som tätt dimper ner i lådan. Det ska väl sägas att jag inte är särskilt aktiv i många, eftersom korten inte får plats i plånboken. "-Har du klubbkort?" "-Ja, hemma."

Nåväl. Några av de små plastkorten används dock flitigt. Men det var nog inte förrän idag som jag insåg hur flitigt.
Med dagens post kom clubkuponger från H&M på 150:- och från Åhléns på 50:-. Trevligt, javisst. Vad som skrämmer mig lite är storleken på den summa som ligger bakom dessa "trogen-kund-belöningar". Tydligen har jag handlat på H&M för, hmm..låt oss säga..en hel del under året som gått. Jag som sagt att jag ska sluta. Köpa slit-och-släng-kläder alltså. Tydligen blev jag beroende under min tid som anställd. Och vad gör väl det. Kläderna håller ju vanligtvis iaf tills jag tröttnat på dem och vill köpa nya, och det är väl det som är det viktiga. Dessutom måste jag ju gå dit nu när jag har kuponger att förbruka...

Du får inte

Sonja Aldén har i dagarna kommit ut med ett nytt album. Jag, som visserligen sedan länge beundrat hennes textskrivande, men i övrigt inte är något jättefan, råkade bara sätta på nyhetsmorgon i söndags och fick då höra ett av de nya alstren. "Du får inte" sätter ord på något som vanligen är så svårt att formulera. Har skaffat plattan och den går numera varm under långa pluggdagar. Åter igen har Sonja visat att hon regerar denna genres textförfattande stort - iaf i mina ögon. Döm själv!


On top of the world

När höstmörkret kryper närmare och kylan smyger sig på är det många som hamnar i höstdepressioner. Dock inte jag. Jag njuter istället av höstpromenader bland tusentals löv, frossande i nya tesmaker och mys i soffan med tusentals levande ljus. Jag älskar verkligen mitt liv och är så glad för min alldeles egna lilla familj, vår underbara lägenhet, plugglivets många utmaningar och glädjeämnen och inte minst, alla mina vänner (gamla som nyfunna).

Var på inflyttningsfest hos Frida igår. Väldigt trevligt. Jag och Martina skralade till "I will Survive" på Singstar - en av mina absoluta favoriter. Det är det som är det fina med livet, att man alltid kommer igenom. Tänker speciellt på ett par vänner som går igenom jobbigheter just nu. You wil survive. See, even the deepest valley can lead you to the top of the world! Believe me, I know! Love

Sötnöt

Lilla Mischa fyllde två i veckan. Och nog är hon större nu än när vi först träffades, hon och jag. Ännu mer att älska:)

Lekfullheten finns definitivt kvar, kelbehovet blir större och större, och hon är nu en självklar del av vår lilla familj. Mischa-trischa Braveheart. Min lilla sötnöt.






No more suck o stön

Ni hörde väl alla mitt suck och stön över praktikplatssökandet för ett tag sen. Sedan dess har det hänt en del... Jag fick ett tips om att söka på ett företag som heter Industriforum, ett tjänsteföretag som bland annat utbildar företagsledare i ledarskap och effektiv verksamhet. Företagsbeskrivningen på hemsidan gjorde mig eld och lågor så jag bestämde mig för att söka.

Sagt och gjort. I måndags var jag där på "intervju" och det kändes jättebra direkt. Det tyckte tydligen VD och kommunikatör också, för innan jag gått därifrån var jag erbjuden platsen. Snabbt och effektivt - som jag gillar det :)

Jag tackade ja igår och nu kan jag knappt bärga mig. Ser verkligen fram emot att få spendera mina 12 praktikveckor med dessa härliga människor och på ett företag med en så spännande affärsidé, så tydliga grundvärderingar och en så påtaglig framåtanda!! 

10 år idag!!

Ja, jag vet att den har funnits längre än så. Det sägs att den härstammar från 1920-talet, och blev populär när tillgången på ingedienser ökade efter första världskriget.

Men, idag firar vi för 10:e gången Kanelbullens egen dag. Hemma hos oss blir det bullkalas, så den som har vägarna förbi Huskvarna är välkommen in. Jag har hittat ett fantastiskt recept hos
Kryddburken. Värt att testa!!

Frossa loss nu, och glöm inte att bullar utan mjölk är som sommar utan sol.

Over and out.