trace

Sitter på kontoret och fixar lite med en broschyr som behöver bli färdig denna veckan. Ska strax stänga ner för dagen och åka för att köpa sommarpresenter till fröknarna på Amadeus dagis. Ikväll blir det sommarfest ute på dagisgården med picknick och utklädning för barnen. Amadeus kommer att vara urgullig, ska inte avslöja än vad han ska klä ut sig till, men jag lovar att ta bilder och visa senare.

Har varit lite småirriterad över vissa saker på jobbet på sistone. Ska inte gå in på några detaljer, men det där med könsroller kan verkligen göra mig tokig. Kan inte förstå hur djupt rotat detta egentligen sitter i folk, ibland får jag bita mig i tungan både en och två gånger för att inte explodera. Vet av erfarenhet att en sådan reaktion bara förvärrar, och att det bästa är att försöka påverka utvecklingen successivt och långsiktigt, så jag försöker vara vis :)

Som ni ser har jag den bästa remindern om vad som är viktigt i livet precis bredvid dataskärmen. Att se lillprinsens leende och glittrande ögon sätter verkligen saker i perspektiv och får mig att fokusera på rätt saker - det som lyfter upp och gör livet värt att leva!

Frukost och paket på sängen, vilda blommor och konstverk från sonen, god grillmat, sol på näsan, trevligt umgänge och tårta. Också kramar, i massor! Lucky me!!

Ja jag vet att mors dag är först imorgon, men det råkar vara så att min mamma fyller år idag. Femtionio närmare bestämt, så nästa år smäller det!

 
Vi har varit i Borås och firat födelsedagsbarnet, mumsat på tårta och glass, njutit av solen och bara hängt.

Jag och Husband lyxade till det med en date på tu man hand, inte ofta man har möjligheten, så man får passa på. Som ni ser är jag inte riktigt vän med Hipstamatic, det här var det bästa kortet ;)

 Nu vankas det grillmat och sen laddar vi för årets tv-händelse ikväll. Heja Sverige och heja Loreen!!

 

 

Idag har jag övervunnit mig själv och gått i klackar hela dagen. Inte dåligt av en tjej som har skohyllan full av ballerinaskor. Älskar i alla fall att ha ett jobb där det är okej att klä upp sig. Mysbyxor i all ära, men jag mår nog ändå som bäst i kavaj och ett par snygga jeans. Och pumps, om min nya vana håller i sig ;)

Nu tar jag långhelg!

Idag har jag trotsat de senaste veckornas förkylning och faktiskt vågat mig ut på skogsstigen igen. När jag, som aldrig varit någon löpartjej, för ett par månader sedan köpte mig ett par springskor, så var det med målet att tillsammans med kollegorna ta mig runt Vårrusets 5 km på en hyfsad tid.

De första gångerna gick det sisådär, kände mig som en överviktig sextioåring som inte motionerat på tjugo år. Men när tiden började förbättras och jag fick upp tekniken så hittade jag faktiskt den där löpargnistran jag tidigare bara hört talas om. Målet fick jag riktigt aldrig chansen att uppnå, När dagen D väl kom, låg jag hemma i feber. Men vad gjorde det, jag hittade en ny kärlek. Andningen. Pulsen. Skogsstigen. Jag tror jag är fast.

Idag har vi firat vårt rödvitblåa arv. För sådant har faktiskt vi alla i familjen, mer eller mindre. Husband föreslog att vi skulle gå i tåg runt huset med flaggor och sjunga "Ja vi elsker dette landet", men så norsk är i alla fall inte jag. Så vi nöjde oss med att mumsa på en maräng- och chokladmoussetårta med färska blåbär och jordgubbar. Mums.

Gratulerer med dagen, kjaere naboer i vest!

Eftersom Amadeus dragit på sig ännu en ögoninfektion så blir det två vabbdagar för mig denna veckan. Idag gjorde vi en liten utflykt till lekplatsen och bara umgicks på tu man hand. Gungade en stund, klättrade på stenar och låg en stund i solen och myste. Ibland kan jag få riktiga lyckorus över att få vara mamma till en så fantastisk liten kille. Att få vara hans trygghet och få ge honom en givande, trygg och minnesvärd barndom är en sådan enorm gåva. Häromdagen när vi var ute och körde bil och som vanligt satt och diggade till musiken, så spelades plötsligt den låt jag brukade sjunga för Amadeus när han var bebis. Jag började sjunga med, och snart satt jag där helt tårögd.

"...med dig blev det här en annan värld, och jag är så glad att du är här.
Vad du än ser, vart du än går, finns du alltid kvar hos mig ändå.
Vem du än blir, hur du än mår, ska jag alltid lyckas att förstå..."

Amadeus såg nog att mina ögon tårades, för han klappade mig på handen och sa "såå mamma". Så varm och go hela tiden. Kommer och blåser när man slagit sig, ger spontankramar mitt i lekstunden och klappar mig på kinden och håller sin lilla arm om mig vid nattningen. En liten person, som jag får vårda, lära om livet och se växa och utvecklas varje dag. Vilket ansvar, vilken förmån, och vilken resa att göra!

Lilla älskling, allting blev verkligen helt nytt när du kom, världen blev en bättre plats och mitt liv fick en större mening. Hade aldrig kunnat ana att du skulle betyda så mycket för mig och hur långt jag skulle bli villig att gå för din lyckas skull.

Mamma älskar dig, från månen och tillbaka!

♥♥♥

Foto: Husband

Ett elakt virus härjar hemma hos oss. Först fick Amadeus ögoninfektion, som sedan flyttade in i mammans hals och gav rejält med svullnad och smärta. Därefter åkte pappan på en förkylning, som nu greppat tag om oss alla tre. Så just nu bor vi mest i soffan, tittar på tecknad film och testar vilken isglass som ger bäst lindring mot halsont.

Amadeus, som är den piggaste av oss, börjar få myror i brallan av att ha varit hemma nästan en vecka. Han hoppar i soffan, studsar omkring på golvet och åker racer fram och tillbaks i huset på sin nya kickboard. Nu hoppas vi verkligen att tabletter, sömn och vila gör sitt, för nu vill vi bara bli friska!!