trace

Eftersom Amadeus dragit på sig ännu en ögoninfektion så blir det två vabbdagar för mig denna veckan. Idag gjorde vi en liten utflykt till lekplatsen och bara umgicks på tu man hand. Gungade en stund, klättrade på stenar och låg en stund i solen och myste. Ibland kan jag få riktiga lyckorus över att få vara mamma till en så fantastisk liten kille. Att få vara hans trygghet och få ge honom en givande, trygg och minnesvärd barndom är en sådan enorm gåva. Häromdagen när vi var ute och körde bil och som vanligt satt och diggade till musiken, så spelades plötsligt den låt jag brukade sjunga för Amadeus när han var bebis. Jag började sjunga med, och snart satt jag där helt tårögd.

"...med dig blev det här en annan värld, och jag är så glad att du är här.
Vad du än ser, vart du än går, finns du alltid kvar hos mig ändå.
Vem du än blir, hur du än mår, ska jag alltid lyckas att förstå..."

Amadeus såg nog att mina ögon tårades, för han klappade mig på handen och sa "såå mamma". Så varm och go hela tiden. Kommer och blåser när man slagit sig, ger spontankramar mitt i lekstunden och klappar mig på kinden och håller sin lilla arm om mig vid nattningen. En liten person, som jag får vårda, lära om livet och se växa och utvecklas varje dag. Vilket ansvar, vilken förmån, och vilken resa att göra!

Lilla älskling, allting blev verkligen helt nytt när du kom, världen blev en bättre plats och mitt liv fick en större mening. Hade aldrig kunnat ana att du skulle betyda så mycket för mig och hur långt jag skulle bli villig att gå för din lyckas skull.

Mamma älskar dig, från månen och tillbaka!

♥♥♥