trace

Har ägnat i stort sett hela dagen åt packning och förberedelser för morgondagens bravader. Vi ska nämligen ut i Göteborgs skärgård en vecka, med nästan hela det här gänget; mina föräldrar och syskon med familjer. Ska bli jätteskönt att komma hemifrån, och bara njuta av lugn och ro. Om man nu kan kalla ett kollektivboende med sju vuxna och fyra barn för lugn och ro ;)

Mysigt blir det i alla fall! Bilden togs för övrigt på min pappas 60-årsfest i februari.

Idag är det inte bara fredag, utan även första dagen på semestern! Kämpade in i det sista för att få klart med pressreleaser, mötesbokningar och med att hafsa ihop papprena på skrivbordet i högar så det åtminstone ser ut som att jag lämnat kontoret med full koll. Färdig blir jag aldrig. Men semestern kommer ändå. Och tur är väl det!

Ha en skön fredagkväll allihop!

Precis hemkomna från öppna förskolans sommaravslutning, där vi fick både glass och ballonger. Vi hänger där ibland på måndagarna då jag är ledig. Riktigt mysigt, även för oss föräldrar som får chansen att språka lite medan barnen roar sig.

Måste också berätta att jag har vunnit mitt krig mot kommunen! I torsdags morse blev jag uppringd av rektorn som meddelade att både Amadeus och hans kompis som är född en dag senare får stanna kvar på sin dagisavdelning ytterligare ett tag. Detta efter att jag hotat gå vidare till både utbildningsnämnden och till media. Jag hade såklart helst velat ha honom kvar terminen ut, men detta känns ändå bra, varje dag räknas! Dessutom börjar en tanke forma sig om hur vi ska lösa det hela när den dagen kommer då han måste lämna avdelningen. Jag tror det här kommer att bli riktigt bra tillslut.

Skönt också att veta att det faktiskt går att påverka, att inget är skrivet i sten, och att det lönar sig att inte ge upp. Ett tips till alla er föräldrar som känner er missnöjda med er barnomsorg. Lyssna på magkänslan och agera på det.
Ni vet vad som är bäst för era barn!!

Var som sagt iväg i Hjo med jobbet på lite kombinerad sommarhappening och strategimöte. Bodde på Hotel Bellevue där vi i stort sett var de enda gästerna.


När vi checkat in på hotellet var det direkt dags att svira om till kockkläder för att visa våra färdigheter i köket.


Jag, Karin och Frida


Frida och Ulf fixar BBQ-sås


Micke och Johan


Bosse och Marie


Bengt, Jonas och Lena


Karin instrueras av mästerkocken Peter.


Kvällens förrätt - mumsig Bruschetta


Huvudrätten blev en hel buffé med grillat kött, såser och potatissallader.


Dessert i form av grillat ananasspätt med smält choklad och vaniljglass.


Efter middagen hoppade vi i badrockarna och tog båten till en flytbastu ute på Vättern.


En perfekt avslutning på en mycket trevlig dag.

Dagens fredagsmys blir inte bättre än så här. Te och knäckemackor. Har, som ni såg en sneak peak på, varit iväg med jobbet i Hjo ett dygn och det har blivit mycket onyttigheter så jag känner mig faktiskt inte det minsta sötsugen. Ska visa fler bilder från vår lilla getaway senare, men ikväll blir det soffan, film och mina delikata knäckbröd.

Trevlig kväll!

Fast med ett ITAB-gäng i en flybastu någonstans på Vättern...

Idag tänkte vi vara lite osvenska och faktiskt fira vår nationaldag, så vi åkte in till stan för att sluta upp med resten av Jönköping.


Uppslutningen var väl si sådär, men efter ett tag fyllde det på med lite folk.


Vi tog en liten prommis runt i stan.


Träffade på en polisbil som Deus ville kolla in på nära håll.


Stannade för en nationaldagsfika på Wayne's.


<3

Sen vandrade vi runt bland aktiviteterna i rådhusparken och pysslade bland annat ihop det här Sverigearmbandet ;)


Hello!


Deus stannade fascinerat upp framför denna staty. "Mamma, inna bysser. Tissa på sej!"


En pojke runt uppskattningsvis fyra år får syn på Amadeus och säger: "Mamma, kolla vilken cool bebis!" Bebis vet jag inte, men i övrigt kan jag bara hålla med. Coolast i stan!


Kort och gott, en mysig och avkopplande nationaldag i fina underbara Jönkan!

Grattis Sverige!

Har varit riktigt bitsk den senaste veckan. Gett mig in i diskussioner och påvisat missförållanden till höger och vänster. Luftat mina åsikter högt och tydligt, och vägrat ställa mig i ledet och snällt följa med. Bara för att. Jag. Är. Arg.

Kommunen har beslutat flytta min snart två och ett halvt-åring till en avdelning med 19 tre- till femåringar och tre (!) vuxna. En avdelning som inte har en chans att hinna med blöjbyten, sovstunder och annat som är ganska vitalt i min sons liv. Ett halvår kan tyckas lite, men alla som har barn vet att utvecklingen går med en rasande fart, och perioden mellan två och ett halvt till tre år är inget undantag.

Överflytten skulle alltså egentligen ske tidigast efter nyår, något annat har inte varit på tal, innan jag en dag vid hämtning får beskedet att "överskolning kommer ske om två veckor". Dagisfröknarna känner sig överkörda och handfallna "Vi ville verkligen inte att det skulle bli så här." När jag ifrågasätter beslutet på högre ort skyller man på "barnaföderskorna". I klarspråk: det finns för många småbarn på kö in till avdelningen för att min son ska kunna vara kvar. Då kastar vi över den spelbrickan (min son) hit bort, så trixar vi med spelreglerna och övertygar motspelaren (föräldrarna) att det är så här det ska gå till och att vi vet, för vi har skrivit reglerna. Det är precis det som händer. Kappan vänds efter omständigheterna och riktlinjer och policys förvandlas till rekommendationer. Jag som förälder får femtioåtta argument för hur bra detta kommer att gå och hur jag ska tänka.

Det är då det händer något i mig. Det tänder till någonstans i mellangärdet och jag exploderar. Inte nog med att kommunen gjort fel. De vägrar dessutom ta på sig ansvaret, och försöker medvetet vagga in mig i övertygelsen om att de vet bäst. Där går gränsen.

Aldrig att jag låter någon annan säga till mig vad som är bäst för mitt barn. Aldrig att jag går med på något som går hela mitt väsen emot bara för att passa in. Aldrig att jag låter ett så respektlöst hanterande av mitt barn gå obemärkt förbi. Jag tänker slåss. Terrorringa, mailbomba och klättra högre och högre upp i organisationen. Har alla argument på min sida och jag ger mig inte förrän jag blir hörd.

Nobody puts my baby in the corner!!

Idag blev det paj till middag. Jag är som bekant ingen mästare i köket, så därför gillar jag maträtter som är enkla men som ändå sträcker sig lite längre än köttbullar och makaroner. Just paj har blivit något av en paradrätt för mig. Bara att knåda ihop en deg, fylla med det som faller en in, hälla över äggstanning och in i ugnen. Idag blev det en av mina absoluta favoriter; ost- och skinkpaj med tomat, broccoli och massor av smakrik lagrad ost.

Om någon känner sig sugen så kommer receptet här:
Pajdeg:
1,5 dl vetemjöl
1,5 dl grahamsmjöl
125 g smör
2-3 msk kallt vatten

Fyllning:
200 g rökt skinka
1 liten purjolök
massvis av färsk broccoli
1-2 tomater
3-4 dl vällagrad ost
3 ägg
3 dl mjölk
salt och peppar

Blanda ihop mjöl, smör och vatten, och tryck sedan ut i en pajform. Nagga med en gaffel och ställt kallt ca 15 min.
Skölj, skiva och koka purjon i lättsaltat vatten 2-3 min, låt den sedan rinna av innan du fördelar den över pajdegen. Skär skinkan i strimlor, bred ut över purjon tillsammans med broccolin och osten. Vispa ihop ägg och mjölk, tillsätt salt och peppar och häll smeten över övriga ingredienser. Garnera med skivade tomater.
Grädda i nedre delen av ugnen i 200 grader ca 40 minuter.
Servera med en god sallad!

Utlovade ju lite bilder från onsdagens sommarfest med Amadeus dagis. Tanken var att barnen skulle uppträda och därför klä ut sig till lite olika djur. Lillprinsen fick uppdrag att vara hare och oj vad det var kul! Jag trixade ihop ett par öron (som inte alls ville stå upp när det väl var dags) och en liten svans, klädde honom i grått och målade nos och morrhår. Kanske inte så hare-likt men Deus var helt lyrisk över att mamma faktiskt målade honom i ansiktet.


Själva uppträdandet gick sådär, de flesta av barnen grät eller skrek och ville inte alls vara med. Amadeus, däremot, skötte sig galant. Skuttade glatt omkring med sin lilla svans, visade stolt upp sin ansiktsmålning, och knackade på tomtens port i "huset vid skogens slut".


Kolla in den söta lilla harsvansen ;)


Amadeus höll hårt i sin favvofröken, aka "Ammao" Gun under hela uppträdandet.


...men mamma är nog ändå alltid bäst :)


När vi kom hem och sminket skulle bort var det en liten som inte alls var med på noterna. Så jag lovade att måla honom nästa dag igen. Gissa om han kom ihåg detta?! Han hade knappt vaknat innan han flög upp ur sängen, sprang in i sitt rum och hämtade en krita. "Mamma ita". Det var bara att plocka fram kajalen igen ;)

Tyvärr överskuggades hela festen och även dagarna därefter av ett tungt besked vi fått på dagis. Men nu ska detta vara ett glatt inlägg, så den historien spar jag till nästa gång...