trace

Idag när vi kom hem från Öppna förskolans sommaravslutning, satte jag och Amadeus oss på en filt i trädgården, åt isglass, pusslade, och pratade om livet. Det finns mycket man kan lära av den lille gossen. Som att leva i nuet, och att gräset ska beträdas barfota, gärna med en sko i varje hand ;)

Just hemkommen från en morgonprommis, fantastiskt att bara få gå alldeles själv med bra musik i öronen och njuta av en fin morgon. Ska precis äta en mumsig mors dag frukost med ugnsvarma muffins som mina älsklingar bakat nu på morgonen. *kärlek* Mitt emot mig sitter en liten goding som tydligen tycker sig vara för stor för att sitta i barnstolen ;) Om ett par timmar bär det av till Borås för lite firande där också. Idag planerar jag att njuta lite extra av min lilla Deus och av att vara mamma.

...har precis varit på besök. Hela vägen från Amerikatt. Nu vet man inte när man ses nästa gång och det gör alltid lite extra ont i hjärtat. Love you guys!

Ja, det är sant. Idag har jag och Amadeus "hjälpt till" att förlösa en liten liten kissemiss. Vi var på väg till våra vänner Lena och Robin när jag blev stoppad av en lite halvskum man som panikslaget frågar om jag kan hjälpa honom med hans gravida katt. Utan att riktigt reagera var jag på två röda inne i hans rökpyrda lägenhet där en stor tjock kisse ligger och ylar. Jag föreslog att vi skulle kolla på Internet vad man ska göra, grön som jag är som kattmorska. Självklart hade gubben inget Internet, han menade sig vara datorhatare. Tur då att man numera är utrustad med hela nätet i fickan. På den lilla tid det tog för mig att springa ut till bilen och hämta telefonen hann en liten kisse titta ut, och oj vad söt den var. Kattmamman visade sig sköta det hela galant alldeles själv, hon både mumsade i sig moderkakan och bet av navelsträngen, så vi behövde bara vara åskådare. Därmed kan jag bara konstatera att det håller i sig. Jag och mina märkliga djurincidenter, de verkar aldrig ta slut...

Ps. Det är INTE min hand som syns i bild. Lite snyggare naglar tycker jag mig ha...

...PRINS: Mössa, vindjacka och munkjacka: H&M, Skjorta: Lindex, Scarf och Jeans: KappAhl, Skor: Adidas

...MAMMA: Spetslinne: Lindex, Kofta: 365 Sunshine, Kavaj: H&M, Jeans: Dr Denim

Dagens plan var att åka till Visingsö med Öppna förskolan. Men en snorig kille och ösregn resulterade i en hemmadag istället. Tvätta kläder, läsa böcker med Deus, lunch framför Gilmore Girls, samt hjälpa lillen fylla gåvagnen med leksaker som han sedan fraktade från vardagsrummet in till sitt eget rum, som för övrigt är näästan klart. (En omfattande exposé kommer inom kort). Nästan skönt med lite regn så man får lite gjort inomhus också :)

Dagarna, veckorna och månaderna går, och jag börjar inse att min lilla kille blivit stor. I fredags när vi kom hem från vår lilla semestertrip, var det en förväntansfull liten Deus som öppnade ytterdörren. När han fick syn på pappa utbrast han "heej". Jag och Vidar tittade på varandra och undrade först om det var en tillfällighet. Men det var det inte. Sedan dess har flera nya ord pluppat ut ur den lilles mun. "Titta", "där", "lampa" och "äckligt", eller snarare ett litet spot-och-fräs aktigt ljud som tydligen betyder äckligt, har blivit vardagsmat. Igår när jag måttade upp vällingen, och som vanligt räknade högt, hann jag bara till två, innan Amadeus fyllde i, "tre". Återigen blir mamma häpen och undrar om hon hört rätt.



Men uppenbarligen är han större än jag insett. Bebistiden är definitivt över, och min lilla prins blir mer och mer en egen person, med tydliga karaktärsdrag och egen vilja. Något som vi kunnat konstatera här hemma, är att han i sitt sätt att vara är väldigt lik sin pappa. Orädd, extremt tålig och busig utan ont uppsåt. Han vill testa det mesta, om han ramlar och slår sig reser han sig oftast bara upp igen utan ett ljud, och kastar sig gärna ner för rutchkanor och annat spännande. Det gäller att hänga med :) Trapporna här hemma erövrar han numera ståendes, med ena handen stödd mot väggen, och stolar används lika mycket till att stå på som att sitta på.



Samtidigt är han en extremt lätthanterlig kille, som oftast bara skrattar, sjunger sin lilla mamamamamama-sång, skrotar runt här hemma, läser böcker, kör bobbycar, och jagar Mischa. Sover oftast tolv timmar per natt, och när det är dags för middagslur letar han själv upp hästen och Polarn, går iväg och pekar på vagnen, sätter sig tillrätta, ger mamma en puss och sedan vinkar när jag går ut genom dörren.



Förra veckans många intryck verkar dock ha gjort lillen lite extra mammig. Idag på öppna förskolan höll han mig i fingret nästan konstant. Men vad gör det? Mamma njuter av den mjuka lilla handen i sin, av att sitta mitt emot honom vid bordet i hans rum när han pusslar, och att kommenderas till att gå hit och dit. Det är en speciell tid, och att han vill ha mig nära sig är ju helt fantastiskt. Så mycket kärlek!

I måndags packade jag och Amadeus in oss själva och en hel drös med väskor i bilen för avfärd mot huvudstaden och besök hos kompisarna Lydia och Eddie.


Det var vår första långa bilresa ensamma och självklart stannade vi för flera mysiga lekpauser på vägen. Även om Amadeus var så duktig och lekte med böcker, tittade på bilar och smaskade på muta i sin stol i bilen, så var det nog skönt att få springa av sig emellanåt.


Väl framme i Stockholm busade Deus och Eddie friskt, och Amadeus fick massor av kramar av den nya kompisen, ibland uppskattade, ibland inte ;)


Är man i Stockholm så måste man passa på att hälsa på djuren på Skansen. Amadeus hade en lång konversation med kossorna, och Eddie trampade omkring och hittade stora pinnar och annat skoj.


Tur att barnen oftast är villiga att vara med på bild, och till och med, som här, posa för kameran.


Lydia och kidsen i sina vagnar och mamman med en liten kille som inte har tid att sitta still.


Vi hann också med en tripp till Uppsala för att hälsa på söta kusinerna Selma och Molly. Fick med oss en vattenkoppsmitta på köpet, så då vet vi vad som väntar om sisådär tre veckor :P


På vägen hem gjorde vi ett mysigt stopp hos gammelfarmor, som Amadeus aldrig förut träffat. Verkade som om de fann varandra direkt.


Mitt lilla hjärta. Det var så mysigt att vara på resande fot med dig. Du är en riktig solstråle som aldrig har långt till ett leende och som sprider så mycket glädje runtomkring dig. Jag är så glad att du är den du är, att jag får vara din fasta punkt i tillvaron, följa varje steg i din utveckling och vara nära dig varje dag. Älskar dig mest av allt!

Imorgon ska jag och Amadeus äntligen komma iväg till Stockholm. Det har varit planerat länge, och vi ser båda fram emot att träffa goda vänner, njuta av solen och kanske kika på djuren på Skansen. Tänkte komma iväg i hyfsad tid imorgon, vilket innebär att dagen idag går helt i packandets tecken. Det är liksom inte som förr, då man bara kunde slänga ner tandborsten och sticka. Det ska planeras, köpas in, doseras och struktureras. Amadeus vill som vanligt gärna hjälpa till, men när han bestämde sig för att ockupera resväskan blev det liksom lite svårt att få något gjort, så pappan tog honom till lekplatsen en stund. Själv ska jag försöka få ordning på det sista innan det blir grillning och jäsning på altanen och troligtvis en tidig kväll i säng. För vi planerar att göra av med massa energi på vår lilla semestertrip, Deus och jag.

Om det varit dåligt med uppdatering på bloggen så beror det på att jag har fullt upp med livet just nu. Amadeus har lagt i en ny växel och jag försöker hålla jämna steg med honom genom att hitta på kuliga saker på dagarna. Att han dessutom för tillfället sover på kontoret där den bästa bloggdatorn står, försvårar kvällsbloggandet, min favvotid på dygnet att blogga. Detta har gjort att potentiella blogginlägg fått arkiveras i den mentala banken i skallen och bilder från våra bravader på kamerans minneskort.

Som säkerligen de flesta andra bloggare kan känna igen sig i, så kan jag inte låta bli att gräma mig lite över bristen på tid och inspiration. Huruvida dessa funderingar kommer leda till att bloggen får gå i graven, eller om det bara blir lite snål uppdatering en tid framöver, kan bara framtiden utvisa.