En stor liten pojke
Dagarna, veckorna och månaderna går, och jag börjar inse att min lilla kille blivit stor. I fredags när vi kom hem från vår lilla semestertrip, var det en förväntansfull liten Deus som öppnade ytterdörren. När han fick syn på pappa utbrast han "heej". Jag och Vidar tittade på varandra och undrade först om det var en tillfällighet. Men det var det inte. Sedan dess har flera nya ord pluppat ut ur den lilles mun. "Titta", "där", "lampa" och "äckligt", eller snarare ett litet spot-och-fräs aktigt ljud som tydligen betyder äckligt, har blivit vardagsmat. Igår när jag måttade upp vällingen, och som vanligt räknade högt, hann jag bara till två, innan Amadeus fyllde i, "tre". Återigen blir mamma häpen och undrar om hon hört rätt.
Men uppenbarligen är han större än jag insett. Bebistiden är definitivt över, och min lilla prins blir mer och mer en egen person, med tydliga karaktärsdrag och egen vilja. Något som vi kunnat konstatera här hemma, är att han i sitt sätt att vara är väldigt lik sin pappa. Orädd, extremt tålig och busig utan ont uppsåt. Han vill testa det mesta, om han ramlar och slår sig reser han sig oftast bara upp igen utan ett ljud, och kastar sig gärna ner för rutchkanor och annat spännande. Det gäller att hänga med :) Trapporna här hemma erövrar han numera ståendes, med ena handen stödd mot väggen, och stolar används lika mycket till att stå på som att sitta på.
Samtidigt är han en extremt lätthanterlig kille, som oftast bara skrattar, sjunger sin lilla mamamamamama-sång, skrotar runt här hemma, läser böcker, kör bobbycar, och jagar Mischa. Sover oftast tolv timmar per natt, och när det är dags för middagslur letar han själv upp hästen och Polarn, går iväg och pekar på vagnen, sätter sig tillrätta, ger mamma en puss och sedan vinkar när jag går ut genom dörren.
Förra veckans många intryck verkar dock ha gjort lillen lite extra mammig. Idag på öppna förskolan höll han mig i fingret nästan konstant. Men vad gör det? Mamma njuter av den mjuka lilla handen i sin, av att sitta mitt emot honom vid bordet i hans rum när han pusslar, och att kommenderas till att gå hit och dit. Det är en speciell tid, och att han vill ha mig nära sig är ju helt fantastiskt. Så mycket kärlek!
Så fint Tess! Söta lilla Deus, han verkar vara en snäll och ordentlig liten kille. Jag kan oxå tycka det är lite mysigt när C blir så där mammig, man vill ju vara nära och det är en förmån att få vara nära oxå. Tiden går så fort, nu vill ju inte C ligga och sova mot mitt bröst längre, bara det! Samtidigt som det är så roligt att se dem växa och lära.
åh vad söt han är! :) kan tänka mig att tiden går fort!
haha ja jag lär bli lika hopplös jag med när jag går in i butiker i fortsättningen :p
Goa lilla gubben. Ska bli så roligt att träffa dig nästa vecka. Kramar.
Vad härligt Thess!!! Det är bara att njuta!!!! så häftigt när språket kommer, det känns direkt som om de växer flera meter, fastän de förmodligen förstått allt man säger långt tidigare!