trace

När Amadeus började på dagis fick vi föräldrar två saker i uppgift. Dels att skriva ner några rader om varför lillen fick just namnet Amadeus, dels att göra ett litet kollage med bilder på familjen, som sedan ska sättas upp vid hans krok så han kan springa och titta på den när han längtar efter mams och paps. Som vanligt kan jag inte bara krafsa ihop ett papper med lite fastklistrade bilder. Nej, ska det göras så ska det göras ordentligt. Vilket kanske är anledningen till att platsen vid Amadeus krok på dagis fortfarande gapar tom.

Nu har jag i alla fall lyckats färdigställa halva första uppgiften. Familjetavlan är skapad. Nu ska jag bara printa tavlan och lyckas komma ihåg att ta med den till dagis också. Får skriva det i pannan. Så får vi se om det kanske tar ytterligare två månader att få ihop några rader om namnet Amadeus.

Ps. Eventuella funderingar kring hur Vassnesarna kan tänkas vara besläktade med ankor i sjömanskostym, möss med pipiga röster och hundar med stora skor, hänvisas till familjens minsting. Han har säkert en logisk förklaring ;)

Efter några hemmadagar kände jag behovet av lite miljöombyte, så jag packade fikakorgen och tog med mig Amadeus till en lekplats inne i Huskvarna. Det märks på lillen att han inte varit på dagis på ett tag, för mycket spring i benen har han. Han jagar fåglar, gungar en stund, åker rutchkana och tittar på bilar som kör förbi. Så mycket energi och så mycket glädje.

Att det rinner i både ögon och näsa, av dels den kalla vinden, dels de dumma basiluskerna, verkar inte bekomma honom. Att tillbringa en torsdagseftermiddag i en helt oupptäckt lekpark med mamma, det är grejer det. Att därtill få sitta på en bänk under det stora trädet ute i det fria och äta Tom & Jerry kex, det är svårslaget i en stor liten killes liv.

Som ni säkert märkt går bloggen lite på sparlåga. Sjukdomarna har avlöst varandra ett tag här hemma nu, och igår gick jag till farbror doktorn med lillen för att förhoppningsvis bli lite klokare. Tyvärr visade det sig att han åkt på en rejäl virusinfektion med nästäppa, slemhosta och blåsor både i halsen och på kroppen.

För att skona de andra dagisbarnen så blir det hemmalek denna veckan, något som Amadeus är mindre glad över. Vi gick förbi dagis på väg till lekplatsen nu på förmiddagen, stannade och pratade med fröknarna över staketet, och det var inte svårt att lista ut att lillen gärna hade hoppat över staketet för att leka med de andra barnen.

Jag försöker underhålla honom bäst det går här hemma. Att måla har blivit en favoritsysselsättning. Eftersom jag inte hittat någon målarbok med Musse Pigg, så skriver jag ut färgläggningsbilder från Disney Juniors hemsida, som lillprinsen sedan otroligt fokuserat förskönar på sitt eget lilla sätt. Underbara unge! Det är ju ändå, trots sjukdom, ganska så mysigt att ha honom hemma :)

Sedan Amadeus började på dagis, har de dagar då jag har honom hemma blivit ännu mer värdefulla. Idag är en sådan dag. Vi har ägnat förmiddagen åt en långpromenad till Rudenstams gårdsbutik, där vi hoppats på att komma över lite äpplelådor. De var dessvärre slut, men lite smått och gott fick vi ändå med oss hem. Nu sover lillen, och jag ska försöka tina upp mig med min favorit; rykande varm ost- och broccolisoppa samtidigt som jag tar igen lite surfande. En bra start på veckan.

Gick igenom lite bilder på datorn och hittade de här. En Amadeus som posar till tusen, tyvärr i slafsiga hemmakläder, men vad gör det när man är så här charmig? Fotade för ett par månader sedan. Av Husband, såklart.

Ett klipp från förmiddagens prommis till ICA. Amadeus fullkomligt älskar promenader. A-li-a-li-a säger han, och flippar med tungan som om han vore flytande i hinid. Sedan tar han på sig stövlarna, och börjar rycka i ytterdörren. Dessutom krävs det nu för tiden en runda med vagnen för att det överhuvudtaget ska bli någon lunchnap, annars sovstrejkar han, lillprinsen. Smart sätt att få som han vill. Nåväl, så länge det är frisk luft han vill ha, så inte mig emot. Luft kan nog även jag behöva.

Btw - som ni ser är det fortfarande Musse Pigg som gäller. Både på mössa och vantar. Och helst allt annat också ;)

Här är en utmaning som jag själv definitivt ska anta. Allt för länge sedan jag röjde i garderoben. Dessutom, om det ekar tomt, så måste det ju fyllas på med nytt. Hehe.

Idag har vi inlett ett projekt här hemma som går ut på att ta reda på huruvida Amadeus är redo att lämna sin fängelsesäng till förmån för en något friare variant. Anledningen är att vi behöver en ny nattningsrutin här hemma. Ända sedan lillen föddes har vi suttit eller legat bredvid honom tills han somnat på kvällen. Men nu för tiden, när läggningarna ibland tar både två och tre timmar, börjar det bli liiite tunggrott, och då är det dags att prova på något nytt. Tänkte att en ny säng kanske kan distrahera från det faktum att mamma och pappa går ut ur rummet innan han somnar. Får se om det funkar.

Första steget är, som ni ser, att prova att sova i spjälis med ena långsidan borttagen. Med en madrass bredvid på golvet, såklart, för att undvika eventuella olyckor. Det som blir mest spännande är att se hur läggningen ska gå, och hur många gånger vi behöver springa och lägga tillbaks honom i sängen innan han inser att det är sovdags. Wish us luck!

...har Amadeus kammat hem sin första medalj, detta för väl genomfört deltagande i dagisets årliga Östergårdslopp. Fröknarnas kommentar var att, det där med att springa verkar inte vara något för Amadeus, han får nog satsa på orientering istället, så som han snurrar omkring och ska utforska allt utom just löparbanan.


...har lillen också äntligen förstått sambandet mellan pappas gräsklippare och sin egen lilla plastvariant som stått och prytt trädgården sedan i våras. Härligt för pappa, som nu kan få hjälp i detta evighetsarbete.


...har lillprinsen också, sist men inte minst, skapat sitt första riktiga konstverk, vilket numera pryder kylskåpet här hemma, och därmed tilldelar det Vassneska residenset ännu en poäng i småbarnshemmens liga. Och hur partisk jag än må vara så måste jag ändå konstatera att målar man så här bra som ettplussare, då har man lysande framtidsutsikter på skapandeplanet.

Vi har sjukstuga hemma i Kaxis. Amadeus hostar och snörvlar, sover dåligt och vill gärna kramas. En ekvation som lett till att basiluskerna erövrat även mamman. Så idag fick vi stanna hemma från dagis och annat och försöka roa oss med inomhuslekar.

Tur då att det råkade vara kanelbullens dag, och att jag är en hängiven fira-allt-som-kan-firas-person. Vi ställde helt enkelt till med bullbak. Amadeus fick en egen deg, egen kavel, egen kanelburk och egna bullformar, och tilläts härja fritt. Det blev smör i munnen och socker i håret. Cirkus en deciliter kanel per bulle och ytterligare en deciliter på golvet. Men, bullar blev det. Fyra stycken kaneldränkta smördrypande saker bakade av en snart tvåårig hand. Inte konstigt att middagen hamnade i lä, med en hel drös maffiga pärlsockerprydda godsaker i lilla magen. Gott.