trace

När vi vaknade i morse var Amadeus hostig, snorig och allmänt risig. Jag som trodde förkylningen var över. Nåväl, det var bara att ringa till förskolan och säga att vi får avvakta med inskolningen tills lillen är frisk. Idag blir det soffmys och massa varmt te till mamman, för jag tror minsann jag svalt en kniv, så som det skär i halsen.

Idag gav jag och Amadeus oss ut för att leta kantareller. Det var första gången för oss båda, så vi hoppades på lite nybörjartur.


Lillen visade sig inte vara någon skogsmulle. Han tyckte inte om det höga gräset och alla grenar som satte fälleben på honom, utan ville helst sitta still eller bli buren.


Några kantareller var det heller inte tal om. Men vi hittade söta sniglar och en massa goda skogshallon.


Nu vet vi ju i alla fall hur man gör, så vi får göra ett nytt försök framöver. Fast å andra sidan finns det ju kantareller att köpa på Ica ;)

I morse när vi vaknade hade Solskens-Deus förvandlats till Gnällprinsen. Insåg ganska snart vad som låg bakom. Över 39 graders feber. Stackars liten. Det blev till att ändra dagens planer, så pappan stannade hemma med sjuklingen och jag åkte ensam och bockade av min milslånga ärendelista. Köpte med mig lite vattenmelon och en ny Nalle Phu film hem till Amadeus, båda mycket uppskattade. Nu sover lilla gos i sin säng, och jag vill inte säga det, men även jag känner mig lite hängig. Får kurera med massa te, en bra film och tidigt i säng.

Kommit hem från Norge. Sovit i egen säng. Packat om. Fått övernattningsbesök av familjen Söderberg. Spenderat två dagar med storfamiljen i Borås. Vaknat upp till sista semesterveckan. Fyllt i miljoner papper som föreberedelse för det som nu ska hända. Dags att bli arbetssökande. Off to AMS.

Idag bjöd svärmor mig och svägerskan på fotbehandling här ute på ön. Så fantastiskt skönt och tydligen välbehövligt. När fotterapeuten såg mina fötter undrade hon när jag var på behandling senast. När hon sedan fick syn på min gigantiska liktorn nästintill beordrade hon mig att återkomma om max två månader. Hm, får se hur det blir med det. Avkopplande var det i alla fall, och otroligt lyxigt. Fötterna känns nästan som nya. Tack snälla svärmor!

Vi var helt slut när vi igår eftermiddag kom fram till Austevoll, ön utanför Bergen där Vidars föräldrar bor. Eftersom vi denna gång flög från Arlanda så hade vi varit på väg i många timmar. Amadeus var så duktig hela vägen och klagade knappast, trots alltför lite sömn och många stillasittande timmar. Det första vi möttes av på norsk mark, var en tyst minut för alla de som drabbats av terrorattentatet i Oslo och på Utöya. Väldigt speciellt att se en hel flygplats alldeles stilla. För övrigt följer vi förhören av Breivik, men mest lite på distans. Det mesta av tiden passar vi på att kosa oss med god mat, frisk havsluft och vår fina norska släkt.

God kväll. Eller kväll kanske man ska säga, för med tanke på det som händer i världen känns den inte särskilt god. Sitter ensam hemma i mysfåtöljen med ett glas Cola och lite tända ljus. Amadeus sover, ikväll sjöng jag "Tryggare kan ingen vara" för honom innan han somnade. Brukar variera godnattvisorna, just idag kändes denna som ett självklart val.

Vidar är nere på stan med en vän som kom på besök från Norge idag. Vi är så klart alla skakade av vad som hänt, och det är inte utan att man funderat över vår planerade Norgetrip på måndag. Känns inte som världens säkraste plats just nu. Å andra sidan kanske det är just det det är. Beredskapen lär vara på topp. Sen vill vi ju träffa vår kära släkt där borta, så självklart åker vi som planerat.

Imorgon ska jag ta tag i det sista av packningen. Men resten av denna kväll ska jag spendera här, i fåtöljen, med en skål popcorn och en film som jag fick med Amelia för ett tag sedan. Verkar sådär skönt lättsam, och känner att den blir ett perfekt sällskap ikväll. Ta hand om er alla fina!

En nyklippt liten pojke som är mer än redo för avfärd. Har gått med skorna på sig i över en timme nu. Så jag antar att det börjar bli dags att packa in oss i bilen och komma iväg. Vi hörs från Skåneland!

Söndag eftermiddag. Jag springer omkring som en yr höna fram och tillbaks i huset och tvättar, packar och fixar inför morgondagens avresa till Skåneland. Mitt största bekymmer just nu är hur all tvätt ska hinna torka innan imorgon. Hade hoppats på lite hjälp av vädret, men ösregn torkar inga kläder, så nu hänger det tvätt överallt här inne.

Mellan listproduktion och kylskåpsrensning så kommer jag på mig att titt som tätt springa till datorn och knappa in YR.no. Just nu ingen rolig läsning, men jag hoppas in i det sista på positiva uppdateringar. Läste så sent som igår i Amelia om så kallad väderstress. Kan inte låta bli att känna mig lite träffad, när den överlägset mest besökta sidan på hemmadatorn de senaste dagarna är just YR.

Nåväl, semester har vi oavsett väder, och regnkläderna ligger redan nedpackade, så vi ska nog kunna roa oss trots regn och rusk. Sen hoppas man förstås. Att YR har fel.

Idag bestämde jag och Amadeus oss för att baka kanelbullar.


Det blev invigning av det fina förklädet som jag köpte på Åhléns när prinsen fortfarande var bebis. Jag minns att jag tänkte att det skulle ta en evighet till han skulle kunna använda det. Med facit i hand gick den evigheten ganska fort.


Att strö kanel verkade vara roligt för det var det enda han ville göra. Och med vilken precision sen!


Bullbak visade sig vara en bra tålamodsövning för mamman som gärna vill ha viss struktur i och omkring bakningen. Men å andra sidan. Vad gör det om kanelen blir doppad i smöret och halva mjölpåsen hamnar på golvet? Jag menar, om hundra år?


Prinsen hann tyvärr inte smaka på bullarna innan det blev dags för nattning. Eller, ja, inte i gräddat tillstånd i alla fall ;)


Fredagsmyset serverat!

Igår åkte vi till Borås djurpark tillsammans med den här fina familjen.


Amadeus som hade svårt att se djuren på avstånd, tyckte det roligaste var att klättra på räcken och springa upp och ner för backar.


Och att gräva grävskopa med pappa. Eller förresten...det var nog pappa som var mest road.


Men vissa djur kom vi så nära så även lillen kunde se dem, och då pekade han glatt och sa "Muuuu". Han verkar tro att allt som rör sig är kossor.


Här hade han väl visserligen i alla fall nästan rätt. Moooooose.


Det låg en stor säck på marken. Efter en stund tittade den här skönheten fram under säckväven.


Vi såg fina Zebror, som för övrigt skulle passa perfekt in i inredningen här hemma. Adoptera kanske?


Också min absoluta favorit - giraffen. Den är så udda och så ful att det på något sätt blir vackert.


Savannspaning


Vi lyckades få det perfekta djurparksvädret, med massa sol och lagom varmt. Husband skulle nog visserligen ha önskat lite mer moln, men bara för att få snygga djurporträtt ;)

En trevlig dag blev det i alla fall. Nästa gång hoppas jag Deus kommer vara mindre intresserad av stenar, pinnar och staket, och mer intresserad av djuren :P

Precis hemkommen från en mysig kväll med Rani. Var på bio och såg Bad Teacher och satt sedan och snicksnackade länge och väl om allt och inget. Ledig kväll som jag har passade jag sedan på att ta en extra lång promenad genom stan på väg till bilen, och tror minsann att jag återigen blev förälskad i underbara Jönkan. Piren med sina välfyllda uteserveringar, innerstan med sin småstadscharm, den sköna atmosfären, det underbara Vätternläget och de goa människorna med den charmiga dialekten. Oslagbart. ♥

Idag har vi haft besök av tre fina tjejer. Linnea, lilla Siri, 1,5 vecka gammal, och deras mamma. Det var så mysigt att få hålla en så ny liten bebis, lukta lite och minnas tillbaks. (Även om jag har svårt att minnas nåt annat än Amadeus 1,5 år.)


Även Deus tyckte det var spännande med en så liten människa, han satt länge och bara tittade på hur hon rörde sig i sömnen.


Idag var också första gången som jag verkligen sett Amadeus leka med någon jämnårig. Han och Linnea lekte tittut under matbordet, sprang och jagade varandra, och satt en lång stund ensamma inne i hans rum medan mammorna fikade och lyssnade till de gosiga gurglande skratten. Såå mysigt med två så små, men ack så goda vänner!

Klockan halv sju började min lilla väckarklocka ropa mamma från rummet bredvid, så det var bara att gå upp och ta morgon. Husband, som har sin sovmorgon på lördagar, verkar alltid på något sätt lyckas slippa de tidigaste uppvakningarna. Att han vanligtvis kliver upp strax efter nollfyra låter vi vara osagt. Vi är bortskämda med en liten som vanligtvis sover till halv åtta, åtta, vilket gör att dagar som denna alltid känns lite extra gäspiga.

Just nu sitter jag vid köksbordet iklädd mjukisar och Husbands munkis och försöker väcka mig med en kopp kaffe. Kaffe på morgonen brukade vara extremt ovanligt här hemma, jag har alltid tyckt det räckt med en kopp efter lunch, men jag tror minsann jag är på väg att bli en riktig kaffemoster. Och vad gör väl det? Lagliga droger är en gåva från ovan.

Vädret utanför fönstret kallar till en innedag - grått och trist och regn i luften. Kanske ska se till att få upp draperiet till lillens koja, så jag äntligen kan ta lite bilder och visa upp hans rum. Det får bli dagens projekt. Önskar er en finfin lördagsgodisdag.

Godmorgon. Här sitter vi och lyssnar på barnmusik och morgonsurfar lite grann. Ska strax gå och hälsa på förskolan där Amadeus ska skolas in till hösten. Lillen ville absolut ha vax i håret, så det fick bli en liten tuppkam. Antar att han vill göra ett bra första intryck.