trace

När jag var hemma hos mamma häromveckan fick jag smaka något som liknade knäckebröd, men som bakas helt utan mjöl, och således innehåller minimalt med kolhydrater. Jag blev helt såld på dessa små frösprängda snacks, och häromdagen gjorde jag egna. Bjuder på receptet om det är någon mer som vill prova. Rekommenderas verkligen!!

 

Tecken på att man sovit för lite:

 

- man springer och letar efter glasögonen som redan sitter på näsan.

 

- man frågar sin son om han sett mammas telefon i samma andetag som man säger åt honom att sluta spela på densamma.

 

- man ber mannen tömma den tvättmaskin som man i själva verkat aldrig satt igång, eller ens fyllt med kläder.

 

- man blandar ihop orden perkulator och permobil. "MIn farfar satt i perkulator..."

 

- man ringer upp någon och glömmer i samma sekund vad det var man skulle säga.

 

Ja, jag måste nog erkänna att jag för tillfället lider av lite trötthetsförvirring. Ändå har jag under största delen av lillens liv blivit bortskämd med fyra eller fem timmars oavbruten sömn. Igår natt sov han från halv elva till klockan sju(!) Det märkliga är att ju mer man sover, desto tröttare verkar man bli. Antar att kroppen fortfarande har lite återhämtning att göra från de första veckorna, då sömnen var desto stökigare och sträckte sig över betydligt färre antal timmar.

 

Nåväl, hoppas att jag snart hittar tillbaks till mig själv. Fram till dess får jag nöja mig med att roa min omgivning med mitt något förvirrade tillstånd :)

 

Dagarna rullar på en rasande fart, och den tid jag trodde jag skulle få, eller i alla fall kunna ta, till bloggande har än så länge varit obefintlig. Eftersom sjukdomar härjat på dagis så har vi varit hemma alla tre, jag och mina två prinsar, och även om det vissa dagar varit extremt intensivt, med en lillebror som kräver sitt, och en storebror som vill ha extra mycket uppmärksamhet, så har det ändå gått jättebra.

 

Amadeus är en så fantastisk storebror som springer och hämtar blöjor åt mig, sjunger för Teodor när han är ledsen, och hjälper till med allt möjligt här hemma. Den rastlöshet som dominerade honom de första dagarna efter att pappan gått tillbaks till jobbet har nu lagt sig, han verkar på något sätt hittat lugnet och börjat leka mer och mer själv, precis som att han inser att mamma numera har två små att pyssla om. 

 

 

Idag har vi också varit på öppna förskolan för första gången sedan Teodor föddes, och Amadeus berättade så stolt om "våran bebis".Amadeus själv har även han skaffat sig bebisar att ta hand om - nallarna har fått blöja, och ska matas, rapas och spy, och ett av hans andra gosedjur fick idag sitta i hans ficka och följa med när vi skulle gå. "Annars blir han ledsen och saknar Uhu (=Amadeus)"

 

Jag själv trivs väldigt bra som tvåbarnsmor, är så stolt över mina skatter, och så glad över att allt har gått så bra. Övergången från ett till två barn har för mig (än så länge) gått väldigt smidigt, och jag har svårt att minnas hur livet var innan Teodor kom. Lillebror sover väldigt bra, och jag känner mig nästan bortskämd, men väldigt tacksam, över fyra, fem timmars sömn i streck varje natt. Vi börjar så smått hitta en vardagslunk, och även om dagarna springer förbi, så försöker jag suga in varje minut och passa på att ha lillebror nära och snoosa på honom så mycket som möjligt. Helt plötsligt är han ju stor och har inte tid att sitta hos mamma. 

 

 

Innan jag gick på mammaledighet så var jag övertygad om att jag skulle sakna jobbet och funderade över vad jag skulle hitta på om dagarna. Men sysslolös har jag verkligen inte varit, och att jag skulle sakna att jobba känns väldigt avlägset. Det sociala utbytet får jag ändå, och det viktigaste jobbet måste ju ändå vara det jag har nu - att ta hand om och uppforsta två fina små killar. ♥

 

Åtta dagar sedan Teodor kom till oss. Även om världen inte vänts lika mycket upp och ner som när Amadeus föddes, så är det ändå, som sig bör, en omställning för alla i familjen. Amadeus har än så länge tagit det hela väldigt bra. Han klappar och kramar lillebror och är tydligt stolt över att ha fått ett syskon. Att däremot tvingas dela mammas och pappas uppmärksamhet med en annan individ är tydligt jobbigare för honom. Han vill gärna sitta i knät på den av oss som håller Teodor, och mycket har blivit lite mer omständigt, antagligen för att mamma och pappa ska se honom lite extra. Han har vid ett par tillfällen både kissat och bajsat på sig, och vill gärna vara bebis och göra allt som bebisar gör. Vi försöker bara ge honom så mycket kärlek och uppmärksamhet som det bara går, samtidigt som han, precis som vi, behöver vänja sig vid att vi nu är fyra i familjen. En inte helt lätt balansgång alla gånger, men precis som alltid så försöker vi följa magkänslan och göra det som vi tror är bäst.

 

Lillebror är en matglad krabat som redan efter tre dagar snudd på nått upp till sin födelsevikt. Han verkar mer viljestark och bestämd än sin storebror, visar tydligt när något är fel, men är också världens goaste som gärna vill bli buren och höra mammas och pappas hjärtslag. Det är så mysigt med en liten igen, och jag njuter verkligen i fulla drag. När Amadeus föddes var det så mycket nytt och så omtumlande, att jag tror jag ibland glömde, eller inte insåg att jag skulle njuta. Nu vet jag hur fort det går, och att lite sömnbrist och matstrul är bortglömt fortare än man tror. Jag försöker supa in varje minut och vara närvarande i nuet så mycket det går. 

 

Det är så speciellt att få vara hemma hela familjen. Även om det naturligt blir så att jag ägnar mer tid åt Teodor, så försöker jag och Husband turas om så mycket det går, så att Amadeus även får lite tid med mamma, och pappan får snooza på lillen. Vi är mest hemma, har haft några besök, och gör emellanåt små utflykter. Igår tog vi bilen en bit ut på landet och promenerade utmed sjön medan Amadeus balanstränade på sin nya springcykel. 

 

Att det bara var en vecka sedan Teodor kom till oss känns smått overkligt. För även om jag nog ännu inte helt smält att vi nu är fyra i familjen, så känns det på något märkligt sätt som att han alltid varit här. Kärleken till honom är så stor, och fanns där från första stund. Tårar av lycka rann redan på förlossningen när han låg på mitt bröst, och nu vet jag att mitt hjärta hade plats för en till. Jag känner mig så otroligt rik med två så fina skatter och en så fantastisk man i mitt liv. ♥ 

 

 ♥

Den lilla killen börjar bli så stor, förståndig och ärlig. Han talar om att man inte får slåss, men att han gör det ibland ändå. Han är kramig som få och har svårt att slita sig från mamma, men vad gör det att vi sover sked varje natt, tror både han och jag behöver tanka nu när vi ser varann så mycket mindre på dagtid. Han är fortfarande den största solstråle, som i bland får ett litet åskmoln a' la' treårsviljan över sig, men det krävs aldrig mycket för att solen ska fram igen. Han bryr sig alltid om andra, blåser när man gjort sig illa och bjuder lördagsgodis till alla som vill ha. Häromdagen när jag skulle natta honom frågade han plötsligt: "Hur har du haft det på jobbet idag, mamma?" Tror jag smalt till en liten pöl. Så omtänksam med ett så stort litet hjärta!

  ♥

Var på utvecklingssamtal på dagis i förra veckan, och även där har de bara gott att säga om honom. Han är en bra kompis, springer och hämtar nappen till den som är ledsen, och leker med alla. Han tycker om att måla med stora penslar och massa färg, att pyssla, läsa böcker och, förståss, att leka med bilar. Han staplar upp dem på rad och låter dem sedan åka till "Nottnas" (McDonald's) och äta "hammaboa" (hamburgare) och "ottboll" (chokladboll).

  ♥

Det ordningssinne vi sedan länge sett hos honom håller i sig. Han plockar små smulor på golvet som han springer till soporna med, när han städar upp sina saker blir det panik om något hamnar på fel plats, och kläder och skor måste bara sitta helt rätt, annars blir det protest.

  ♥

Bilintresset verkar bara bli större och större, om han får välja något att ta med sig hem från en leksaksbutik så blir det alltid någon form av fordon. Men här hemma lagas det även en hel del mat på minispisen, och när han får baka något gott tillsammans med mamma är lyckan gjord.

  ♥

Lillprinsen och pappan, som numera är hemma tillsammans två vardagar i veckan, vinkar alltid i fönstret när mamma åker till jobbet, och jag hinner knappt ur bilen på kvällarna när jag kommer hem innan jag hör en liten röst ropa "Hej mamma!!" följt av världens bästa pussar och kramar. 

  ♥

Det är ibland svårt att förstå hur denna lycka ska kunna toppas med ännu en liten skatt. Hur hjärtat som är så fullt av Amadeus ska kunna skapa rum åt en till. Men jag vet att det där kommer att lösa sig. Väljer att fokusera på nuet och spendera så mycket tid jag kan tillsammans med min underbara älskade prins. 

 

...har jag börjat jobba heltid. Som tur är Husband pappaledig två dagar i veckan, så även om jag saknar lillen nåt galet emellanåt, så vet jag att han har det mysigt hemma med sin pappa. Och det är faktiskt ganska skönt att inte behöva stressa ihjäl sig på jobbet...

 

...har jag gått från blondie till rödtott. Trivdes egentligen bäst som blond, men att springa till frisören stup i kvarten är inte min grej, så...red it will be. 

 

...har vårt badrum förvandlats - från sunkigt 70-tal till ljust, fräsch, och alldeles...underbart.

 

...har jag (av goda anledningar) gått från en aktiv mamma till en professionell soffliggare. Häromdagen när Amadeus undrade var pappa var och jag svarade att han låg i soffan, svarade lillen "Vad ska mamma göra då?" 

 

...har jag hunnit sakna bloggandet en del. Hoppas att jag kan hitta tillbaks till gnistan, och framför allt, lyckas trolla fram lite tid för detta mitt lilla fönster mot världen.

 

 

...en lite svajig sommar och förhöst. Till våren blir vi fyra!!!

 

I helgen har Husbands bror med familj varit och hälsat på. Eftersom vi inte setts på nästan två år, var det för barnen nästan som att ses för första gången. Men där fanns varken språkförbistringar eller kulturkrockar. Amadeus och lilla Mathea hittade varann direkt, och har busat för fullt hela helgen. Det var jättemysigt att ha hela familjen här, men imorgon drar de vidare, och jag själv påbörjar min sista jobbvecka innan semestern, som nu börjar kännas väldigt efterlängtad.

 

Hoppas ni också haft en fin helg!