Vardagslunken

 
Dagarna rullar på en rasande fart, och den tid jag trodde jag skulle få, eller i alla fall kunna ta, till bloggande har än så länge varit obefintlig. Eftersom sjukdomar härjat på dagis så har vi varit hemma alla tre, jag och mina två prinsar, och även om det vissa dagar varit extremt intensivt, med en lillebror som kräver sitt, och en storebror som vill ha extra mycket uppmärksamhet, så har det ändå gått jättebra.
 
Amadeus är en så fantastisk storebror som springer och hämtar blöjor åt mig, sjunger för Teodor när han är ledsen, och hjälper till med allt möjligt här hemma. Den rastlöshet som dominerade honom de första dagarna efter att pappan gått tillbaks till jobbet har nu lagt sig, han verkar på något sätt hittat lugnet och börjat leka mer och mer själv, precis som att han inser att mamma numera har två små att pyssla om. 
 
 
Idag har vi också varit på öppna förskolan för första gången sedan Teodor föddes, och Amadeus berättade så stolt om "våran bebis".Amadeus själv har även han skaffat sig bebisar att ta hand om - nallarna har fått blöja, och ska matas, rapas och spy, och ett av hans andra gosedjur fick idag sitta i hans ficka och följa med när vi skulle gå. "Annars blir han ledsen och saknar Uhu (=Amadeus)"
 
Jag själv trivs väldigt bra som tvåbarnsmor, är så stolt över mina skatter, och så glad över att allt har gått så bra. Övergången från ett till två barn har för mig (än så länge) gått väldigt smidigt, och jag har svårt att minnas hur livet var innan Teodor kom. Lillebror sover väldigt bra, och jag känner mig nästan bortskämd, men väldigt tacksam, över fyra, fem timmars sömn i streck varje natt. Vi börjar så smått hitta en vardagslunk, och även om dagarna springer förbi, så försöker jag suga in varje minut och passa på att ha lillebror nära och snoosa på honom så mycket som möjligt. Helt plötsligt är han ju stor och har inte tid att sitta hos mamma. 
 
 
Innan jag gick på mammaledighet så var jag övertygad om att jag skulle sakna jobbet och funderade över vad jag skulle hitta på om dagarna. Men sysslolös har jag verkligen inte varit, och att jag skulle sakna att jobba känns väldigt avlägset. Det sociala utbytet får jag ändå, och det viktigaste jobbet måste ju ändå vara det jag har nu - att ta hand om och uppforsta två fina små killar. ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback