Rådjursincident #2
En storstadstjej ger sig ut i skogen för att leta efter sin bortsprungna katt. I vita sneakers och trenchcoat trampar hon in på en stor bred skogsväg. När tio minuter passerat utan spår efter den lilla kissen bestämmer hon sig för att lämna vägen och vika av in på en mindre stig. En mindre stig som bara verkar krympa ju längre hon går. Det blir till att kliva över stockar, krypa under nedfallna träd och gegga ner de vita skorna i sunkig våtmark. I have a mission.
Ju längre hon går, desto mindre säker blir hon på var hon egentligen är. Försöker lyssna efter bilvägen, men hör bara trädens sus. Då, plötsligt, mitt framför näsan står där ett stort, livs levande rådjur. De fyra ögonen hinner mötas innan tjejen med bultande hjärta och vikande ben vänder om och springer springer springer. Rådjuret blev visst minst lika rädd, för även h*n är borta på en sekund. Måste ha sprungit åt ett annat håll. Tjejen som är uppenbart skakad av incidenten, följer stigen tillbaks samma väg som hon kom. Ger sig av hemåt utan jaktlycka, med förstörda sneakers och hål i trenchen.
När hon kommer hem konstaterar hon till sin make: "Vi bor verkligen på landet nu." Han bara skrattar och skakar på huvudet. Men när man träffar på stora djur utan koppel under promenaden - då befinner man sig ju knappast i stan, eller hur?! I guess it's all in the eyes of the beholder.
Ps. Ni som undrar över Rådjursincident #1, kan läsa om den här.
Ju längre hon går, desto mindre säker blir hon på var hon egentligen är. Försöker lyssna efter bilvägen, men hör bara trädens sus. Då, plötsligt, mitt framför näsan står där ett stort, livs levande rådjur. De fyra ögonen hinner mötas innan tjejen med bultande hjärta och vikande ben vänder om och springer springer springer. Rådjuret blev visst minst lika rädd, för även h*n är borta på en sekund. Måste ha sprungit åt ett annat håll. Tjejen som är uppenbart skakad av incidenten, följer stigen tillbaks samma väg som hon kom. Ger sig av hemåt utan jaktlycka, med förstörda sneakers och hål i trenchen.
När hon kommer hem konstaterar hon till sin make: "Vi bor verkligen på landet nu." Han bara skrattar och skakar på huvudet. Men när man träffar på stora djur utan koppel under promenaden - då befinner man sig ju knappast i stan, eller hur?! I guess it's all in the eyes of the beholder.
Ps. Ni som undrar över Rådjursincident #1, kan läsa om den här.
Kommentarer
Postat av: smäm
har inte sett några vilddjur här ute... jag bor nog rätt centralt i jämförelse.
Postat av: D
skrattar högt ...men Tess, vad är det med dig och dessa rådjur???
Trackback