trace

Vi var i Ullared igår, jag, mamsen, Mima och Vickan. Det enda minne jag har sedan ett tidigare besök i väldigt unga år var köer. Långa köer. Vi skrattade lite åt det i bilen. Nåja, det är ju inte varesig lönehelg eller barnbidragstid så det kan väl inte vara så farligt. Vi hämtade en vagn (den sista som fanns!!) och vandrade mot det vi trodde var entrén. Ingen kö, skönt!
Väl inne blev vi stoppade av en vakt. Det visade sig att vi hamnat i utgången...

Och vilken chock vi fick när det visade sig att hela Sverige var där. En säkert två kilometer lång slingrande rad av förväntansfulla shoppinggalningar hade, precis som vi fått den snilleblixten att undvika lönehelgen, och istället åka till Ullared en helt vanlig lördag...

En timmes kö i kylan tillsammans med det faktum att jag bestämt mig för att ta sovmorgon gjorde att lunchen hamnade i kategorin mindre prioriterad. Väl inne i butiken glömde vi snart alla köer och plöjde mellan inredning, julpynt och kläder. Fyndade en hel del skojsigt, och efter ännu en timmes köande och ett par tusen kronor fattigare bar det av hemåt.

Trodde vi. Hemresan visade sig bli en lång och mindre rolig historia...
När vi satt och körde på vägen mot Svenljunga så hoppade plötsligt ett rådjur ut i vägen. Jag såg det i tid och lyckades veja. Men, ett rådjur kommer ju aldrig ensamt. Vet det så väl, men hann inte riktigt tänka så långt. Det sa bara pang och jag minns ingenting. Har ett svagt minne av att jag såg en liten Bambi ligga på gatan bakom bilen. När jag tittade nästa gång var han borta. Mamma sa något om att det låg ett ben där vi krockat med Bambi. Jag skakade och var nog i allmänt chocktillstånd tror jag. Jag vet att jag grät. Inte över bilen eller för att jag hade ont, utan för Bambi och Bambis kompis, som nu blivit helt ensam...

Nåja, vi samlade ihop oss och ringde polisen. Benet som låg bakom bilden visade sig vara vår nummerskylt och efter en stund kom en jägare som lovade att leta upp den stackars Bambi och se till all han inte behövde lida. Jag fortsatte köra hemåt och även om jag hoppade högt vid minsta lilla löv som rörde sig framför bilen, så gick det hela bra. Vi konstaterade att det kunde varit värre. Vi kunde blivit skadade och bilen blivit mosad. Den gick ju iaf att köra. Men stackars lilla Bambi finns inte längre kvar. På grund av mig. I drömmen i natt kom hans kompis och hämnades...