trace

Igår kom plötsligt inspirationen över mig, så jag åkte till Plantagen och valde ut lite fina blommor, för att sedan tvinga mina totalt ogröna fingrar att gräva i jord och förvandla vår tidigare skräpiga balkong till en riktigt fin plats i solen.

Ps. Bilden längst ner till höger visar Mischas plats i solen ;)

Vet inte vad som hände, vem som drog ur kontakten, eller hur allt plötsligt blev så mörkt. Har visserligen trappat ner min medicin succesivt under det senaste halvåret, men det har ju gått bra. Fram till förra veckan. Praktiken, med all frustration och alla stretande försök, tog slut. Jag andades ut. Hela påsken faktiskt. När det sedan var dags för föreläsningssalen igen, gick det inte att andas in. All kraft var slut. Jag försökte peppa, försökte motivera, försökte försökte försökte. Tills också försöken tog slut. Jag känner igen situationen och hela jag skriker att jag inte vill tillbaks!! Flashbacks från det värsta året i mitt liv slår emot mig och jag tänker "inte igen". Medicinen ligger i skåpet, inger en viss trygghet. Som en flytväst om båten inte håller. Men jag vill inte backa. Vill framåt, vill bort från pillrena, hur gott de än gjort mig. Om jag bara visste hur.

Sista praktikdagen avklarad och visst känns det onekligen lite konstigt att veta att morgondagen inte innebär något IndustriForum. Konstigt, men samtidigt skönt. Tycker jag gjort mig förtjänt av lite ledigt nu. Praktiken blev kanske inte riktigt som jag tänkt mig, men mycket beror troligen på att jag redan första veckan ganska drastiskt bytte inriktning på mitt framtida yrkesval och upptäckte att det jag vill göra går åt ett annat håll än vad mitt praktikföretag sysslar med.

Med detta sagt så har jag ändå haft tolv matnyttiga veckor på IF, och jag tror jag lärt mig mer än vad jag nu kan se. Nästa vecka drar skolan igång igen, och jag är riktigt laddad. Närmast på agendan ligger ett åtta veckors projektarbete. Men detta får jag återkomma till lite senare. Nu ska jag bara njuta. Av solen, ledigheten och, imorgon, Molly.

Ciao.