Sorgligt avsked
Redan när Amadeus började på sitt första dagis blev han kompis med Alekzander. När han sedan bytte avdelning träffades de och lekte ute på gården. När vi sedan bytte till SMUlan kom det som en total överraskning att även Alekzander fått plats där.
När de under inskolningen fick syn på varandra lyste båda upp som små solar, och den den dagen har de varit oskiljaktiga. Enligt personalen på dagis leker de i stort sett bara med varandra. När jag under jullovet frågade Amadeus om han saknade SMUlan, sa han "nej, men jag saknar Alekzander". De var verkligen bästa vänner, och Deus har flera gånger sagt att han älskar sin kompis.
Men så i torsdags fick vi veta att Alekzander och hans mamma, hastigt och plötsligt, redan på lördagen, skulle flytta till Stockholm. Jag fick så klart ont i hjärtat när jag hörde detta, vet ju hur mycket kompisarna betyder för varandra. Deus uttryckte även han tydligt att han inte ville att vännen skulle flytta.
Jag såg iaf till att ordna en sista play date i fredags så att de båda skulle få chans att säga ett ordentligt hej då till varandra . Vi var och köpte en avskedspresent i form av en bok och en liten knapp som Deus valde, där det stod "Skyst kompis". De lekte en stund, och när det var dags att säga hejdå gav de varandra varsin kram, och sen var det inte mer med det. Tror det var värre för mamma.
Men så idag när vi satt i bilen på väg till dagis så sa Amadeus "Mamma, Uhu tänker på nåt". "Vad tänker du på?" "På Alekzander." Sen berättade han att han saknade honom och att han var ledsen "fast det inte rinner i ögonen". Det tror jag, klart att han känner sig ledsen och saknar sin vän.
Lämningen gick trots detta bra. Nu hoppas och ber jag bara att saknaden inte ska bli för jobbig, och att Deus snabbt hittar nya kompisar. Och, såklart, att Alekzander får det bra där han är.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Så fint skrivet ! Har också en liten 4 åring som har en bästis på dagis! Känner med er! Såg din blogg på Ranis instagram :) / Caroline
Trackback