Vår lilla tuffing



Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Vår lilla kille är riktig tuffing. Vi har precis kommit hem från jourcentralen där lillen snällt och utan ett knyst satt och lät doktorn inspektera det öppna såret bara några millimeter från vänsterögat.

Missödet inträffade i natt. Deus låg och sov bredvid mig, när han plötsligt fick för sig att han skulle gå upp och stänga sovrumsdörren som Mischa öppnat på vid gavel. På vägen tillbaks till sängen snubblade han, ramlade och slog huvudet i hörnet på mitt nattduksbord. Hörde direkt att det inte var ett vanligt litet aj, för den här gången skrek han ordentligt. Tog upp honom och tröstade, och kände att handen blev blöt. Tände lampan. Blod överallt. Efter att ha fått stopp på blödandet, plåstrat om såret och bytt pyjamas på lillen, la vi oss igen och somnade om.



När vi vaknade några timmar senare var kudden återigen full av blod. Jag tog bort plåstret och såg nu att det inte var ett litet sår, utan ett centimeterlångt jack. Såg framför mig en stackars Deus med ett stort ärr i ansiktet resten av livet. Ringde barnakuten för råd om hantering, men de menade att det redan var för sent att sy eller tejpa. Som tur var gav jag mig inte. Fick tillslut tag på jourcentralen som absolut tyckte vi skulle komma in. Och visst var det inte för sent. Vi träffade en snäll doktor som tejpade ihop såret och instruerade oss om skötsel. Lillen? Nästintill oberörd. Som vanligt.

Vår modiga lilla kille. Tuff som få.



Kommentarer
Postat av: sm

2012-03-31 @ 20:23:41
Postat av: smäm

Åh, lilla sötnosen! <3

Postat av: Johanna

Oj vilken natt och vilken tur att du stod på dig! Vad duktiga han är fina Amadeus!! Kram

2012-03-31 @ 22:21:17
URL: http://formelledesign.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback