trace

Så kom dagen då mamman skulle försöka sig på en barnfri kväll. Nappflaskorna stod välfyllda i kylen, läggningsrutinerna var överlåtna till pappan, och lillen mätt och belåten. För en nybliven mamma är det mycket som känns konstigt när man ska ge sig ut på egna upptåg;

Att för en gångs skull inte behöva ta hänsyn till amning när man väljer outfit kan vara både befriande och ångestframkallande. Att säga hej då, gå ut genom dörren och skicka slängpussar kan mitt i all förväntan orsaka smärre separationskänslor. Att sätta sig i bilen utan att först packa in barnvagn ger gärna känslan av att man glömt något. När man sedan gång på gång kommer på sig själv med att kika i spegeln som vanligtvis visar hur lillen har det i baksätet, bekräftas det man egentligen vetat hela tiden. Livet blir aldrig sig likt. För oavsett om lillprinsen åker med mig i bilen eller är hemma hos pappan, så är han ändå alltid med. De avtryck han redan satt i mammans hjärta försvinner aldrig. Att det sedan kan vara välbehövligt med en kväll ute på egen hand, det ska inte förnekas. Då blir också lyckan så mycket större när man får komma hem och pussa på honom igen.♥

Epilog: Allt gick som på räls här hemma med pappan vid rodret. Dessvärre hade mamman något förvirrat tagit fel på dag vad gäller möhippan hon skulle delta i. Bara att åka hem igen och köra igenom samma procedur ännu en gång dagen efter - denna gång en lyckad kväll för en fin fin vän som snart ska stå brud.