Gissningslekar och närhet
Mammaledigheten har börjat på riktigt. Pappan är numera tillbaks på jobbet och jag är hemma och tar hand om lilla guldklimpen. De senaste dygnen har han inte velat ligga i sin säng och sova, utan propsar på att ligga på min mage alla sovtider - dag som natt. (Tur att det finns bärselar) Visst blir min egen sömn lite lidande, men om lillen vill ha närhet så är det klart han ska få det. För övrigt börjar jag komma över ytan nu. Känner mig mycket gladare och piggare än tidigare, amingen funkar bättre och Amadeus går upp i vikt som han ska. Att säga att jag landat i mammarollen vore att ta i, men jag kan nu i alla fall känna lite mer fast mark under fötterna. Mina dagar går just nu mycket ut på att leka gissningsleken. Är han trött? Hungrig? Blöt i blöjan? Ont i magen? Sovrutinerna är obefintliga. Den mest regelbundna sömnen inträffar på natten - vilket mamman är glad för. Oftast blir det bara två mål mat per natt, och det känns riktigt lyxigt. På dagarna, däremot, sover han ibland sju, åtta timmar, ibland nästan inget alls. Läste någonstans att en liten färsking som vår prins behöver ca 16 h sömn per dygn. Så mycket tror jag inte han sover, men så länge han är nöjd så antar jag att allt är bra.
Trodde aldrig jag skulle säga det, men de senaste veckorna har jag gång efter gång önskat att det fanns en instruktionsbok som kom med barnet. Någon som bara sa vad man skulle göra för att allt ska bli bra. Men någon sådan finns inte. Vi får fortsätta leka gissningsleken, jag och pappan, tills vi lärt känna vår lilla son lite bättre. Och han oss. Det kan ju inte vara så lätt, det heller ;)
Ps. Tack, alla ni, för all uppmuntran och alla fina ord. Ni anar inte vad de betyder!
förstår att det blir gissningslekar men vad spännande när man börjar lära sig vad saker och ting betyder och hur man ska hantera det på bästa sätt. lycka till och hoppas du och lillen har det bra på dagarna :D
underbart att allt är bättre nu. underbar bild. love you! puss
Å vad jag letade efter den instruktionsboken, jag med! men när det gått några veckor och sen månader så inser man vad mycket den där gissningsleken har betydit. Hur mycket man lärt känna sin lilla aäslkling på vägen och vilket djupt och nära band som skapats när man har radarn BARA inställd på en enda person i hela universum. du anar inte hur mycket kreativitet man får som mamma! man blir nog diplomerad detektiv på köpet också! Stora kramar till er alla tre!
Det är gissningsleken som är livet och i början känns det inte alltid så roligt men när det börjar flyta på och man inser att "wow, jag fattade vad hon/han ville" då kommer belöningen. Och, som du säger, det är ju så man lär känna varandra.
Vad skönt att höra att du mår bättre. Förstår att det är svårt att veta vad de små liven vill. Inte riktigt lika omständigt blir de när de blir äldre, då kan dom ju prata och uttrycka sig, men nog finns det lite gissningslek över det hela även fast dom är 11. =)
Tack! Känns skönt att höra att det blir bättre framåt. Han ser verkligen ut som en Oliver! Konstigt hur namnet fann oss precis som amadeus fann er. :-) Kramis från oss