trace

tracing the bright moments of life

Mammas hjärta

Jag har blivit vansinnigt dålig på att uppdatera - jag vet. Men när pekfingervalsen oftast är enda alternativet, eftersom åtminstone ena handen är upptagen med att amma, äta, bära eller byta blöja, så hamnar lätt alla mina planerade inlägg i kategorin lägre prioriterat. Nu sover lillen i bärselen, så då tänkte jag passa på att ge en liten uppdatering.

De senaste dagarna har varit småröriga. Amadeus vill fortfarande inte sova i sin säng, och nu verkar han inte vilja sova alls. I alla fall inte på dagarna. Han vill bara äta och äta och däremellan kika nyfiket på allt runtomkring. Desto sömningare är han på nätterna, då han för det mesta sover åtminstone fem sex timmar uppdelat på två eller tre pass. Soffan i vardagsrummet får oftast husera mig och lillkillen på nätterna, detta för att Husband ska få sova så han orkar upp till jobbet. Dessutom behöver jag bara sätta mig upp när det är dags för amning - väldigt bra för en segstartad mamma:)

I lördags var vi och inhandlade en babysitter till Amadeus. Ett väldigt bra köp, visade det sig. Medan mamman röjer i köket, lagar mat, eller vilar en liten stund, kan lillkillen sitta skönt bakåtlutad i sin stol och observera det hela. Den tillhörande lekbågen är ännu inte intressant. Det finns ju så mycket annat att titta på:)

Han har nu också börjat fästa blicken, vår lilla prins, och han är så nyfiken på allt runtomkring. Vi kan sitta länge och bara titta på varandra, han och jag. På något sätt känns det som man börjar, iaf i liten skala, att lära känna honom nu, och det är så mysigt. Även om vissa dagar är tunga så finns det en så stor glädje i att få vara hemma och umgås med min son. Älskar honom så mycket, och kärleken växer från dag till dag. Tror det är en av anledningarna till att den första tiden är så omvälvande. Om all kärlek ska få plats, så måste hjärtat vidgas. Och det tar både tid, massa känslor och en enorm energi. Men resultatet gör det värt alltihop. No doubt.


Nyfikna ögon studerar mammas ansikte

Kan minsann se att det är en Teglundare nu:) Så fin! Du, har du testat att liggamma? För mig var det och är det fortfarande det bästa nattetid. Både jag och Noomi slumrar till så gott... både under tiden och efteråt:) Man liksom behöver inte vakna upp på samma sätt som när man sätter sig upp. Sen det där med att han inte vill sova i sin säng, det löser sig... Han behöver få närheten just nu och det gör att han blir trygg och sen "vågar" sova själv. Så var det i alla fall med Noomi men som med allt annat så kan det vara olika... Amadeus är ju en liten unik skapelse såklart! Kram!

Mim: Kul att du ser lite Teglund i Amadeus. Annars tror jag det är väldigt mycket Vidar i honom:) Ang liggamning så har jag inte lyckats få till det där. Har provat ett par gånger men tycker mest att det gör ont och att A inte får rätt tag. Kan tänka mig annars att det är väldigt skönt att slippa "gå upp". Funkade det för dig från början, eller har du några tips på hur man kan få till det? Kram

Verkligen tack, är mkt bättre nu åtminstonde.. går åt rätt håll. Äntligen. Fast man ska inte ropa hej förren...



Det var verkligen bra förklarat av dig. Att hjärtat måste vidgas för att all kärlek ska få plats. Så känns det verkligen..

hello lilla nyfikis :D

Åh, vi tyckte Amadeus var så lik Vidar på första bilderna, men nu ser även vi att det finns en teglundare i honom också =).

Så härligt att läsa det du skriver! Kram

åh, underbara lilla Amadeus. hoppas vi ses snart! :)

där slog du huvudet på spiken thess - kärleken gör livet omvälvande! måste förresten säga att du ska vara stolt över din förlossning också! jag har läst nära hundra förlossningsberättelser, och du klarade det ju jättebra! det är också en mäktig upplsevelse att bearbeta och heeeelt ofattbart att fatta att det lilla livet framför sig kom till världen via en sån process! skönt också att se att han får tillräckligt med mat nu!! stora kramar till er!