trace

Ikväll hade Amadeus svårt att somna. Jag försökte vagga honom först i sängen sen i famnen, men inget hjälpte. Till slut lägger jag mig på en madrass på golvet bredvid hans säng. Då lugnar han sig, men känner att han titt som tätt måste kika ut genom spjälorna för att se att mamma ligger kvar. Efter ett tag sträcker han ut lilla armen till mig. Jag stoppar in min egen arm i hans säng, och efter att ha smakat och småbitit på min hand en stund somnar han, hårt hållandes två av mina fingrar. Snuttefilten som brukar ligga tätt intill har hamnat nere vid fötterna. Substitutet dög inte längre. Mamman ligger kvar en stund och bara njuter av stunden, hör lillen snooza och känner hans andetag mot sin hand. En stund att bevara i minnet och i hjärtat. ♥