Känslostorm
Är jag redo? Vad har jag glömt? Hur vet jag när det är dags? Hur känns en värk? Kommer jag att orka? Är jag tillräckligt förberedd? Vem är du, lilla Pyret? Hur ser du ut? Hur kommer det att vara att se dig för första gången? Hur blir livet som tre i familjen? Kan jag älska dig tillräckligt?
Tusen miljoner tankar hinner passera varje minut och jag ömsom gläds, ömsom gråter. Känslorna sitter på utsidan. Kalendern säger mig att du, lilla vän, är färdig, redo att möta en för dig okänd värld. Jag ser inga tecken, bara känner att något stort är på väg att hända. Du som bott i mig, vuxit och grott, snart ska vi få mötas. På riktigt. Det gör mig tårögd. Av glädje eller oro vet jag inte. Jag känner dig inte, ändå är du en del av mig. Skrämmande, fantastiskt, överväldigande och totalt ogreppbart.
Jag får påminna mig själv att äta, att fånga dagen, att låta världen utanför komma in. Tittar på flingorna som singlar ner utanför fönstret. Snart ska två världar bli en.
underbart och spännande.
hur fick du in snöflingorna på bloggen?
Sök efter snö på designadinblogg.se så får du instruktioner där.
Mmmm...ja, känner igen mig. Så kände jag när jag väntade Elise. Hur ska man veta, hur ska man förbereda sig, när är man redo och vad väntar man på?
...inte så lätt att veta när man inte riktigt vet vad som väntar, bara att något stort är på gång att hända.
Men du...du får be Gud om vattenavgång, så att du verkligen vet när det sker på riktigt. Det gjorde jag.
Första värken kan ju vara smärtsam, men hur vet man att det är på riktigt? För en del går det ju över efter ett par timmar för att börja om igen en annan dag. Vattenavgång är nog bäst, då vet du att barnet är på väg och kommer det inte av sig själv, så får du hjälp inom ett dygn.
Men det kommer bli bra Tess, jag tror att alla dom där känslorna som är svåra att sätta ord på är helt naturliga. Snart är ni tre och det kommer då vara det mest naturliga av allt.
...och kärleken kommer definitivt att räcka till. Det gör den och den både växer och utvecklas under tiden. KRAM
Vad vackert du skriver Thess! så mycket känsla. åh, varje gång nån beskriver det känner jag spänningen i magroten. (ja, jag tjatar, men det händer nästan varje dag). Den där sammansmältningen av världar är fantastisk. och konstigt. Du kommer säkert att prova namnet Pyret på den lill* för att se om det är samma person som du känt inom dig.
det är faktiskt som alla säger - när det verkligen är på gång så vet man. då väjer inte kroppen undan förrän det är klart. och det är så häftigt att få vara kvinna i den stunden.
Så känner jag med! Exakt! Väldigt träffande ord... :-)
Det är det största en människa kan vara med om. Hur förbereder man sig på det. Hur kommer det kännas när man får se sin son/dotter för första gången. Hur kommer livet att bli sen...
Många känslor som snurrar.
Vad underbart du skriver, blir alldelles rörd. Sluta aldrig skriva så kommer du snart bli en toppenkommunkatör :) Det kommer att gå så bramed allt :) Här hos mig är det också en känslostorm utan like - att bryta upp från tryggheten, vännerna och hemmet känns svårt. Önskar dig all lycka till! Kram
Tack alla för era fina kommentarer! Det gör så mycket att få höra från andra som är/har varit i samma situation. Är övertygad om att allt kommer att gå bra, det är väl mest nu innan (och första tiden efter förlossningen) som saker och ting snurrar i skallen. Känner mig ändå märkligt nog lugn och förväntansfull.
Camilla: förstår att det känns tungt med uppbrott. Får tänka att de flesta andra också försvinner härifrån så det hade ju inte blivit samma sak att stanna kvar. Får se till att ha återträffar och låta minnena leva kvar. Sen är jag övertygad om att du har något fantastiskt framför dig med ditt nya jobb. Kommer att gå galant-du är ju så duktig. Vi får hålla kontakten. Stora kramar
Jag känner verkligen igen mig i dina ord..