Tvåbarnsmor!

Vår efterlängtade lilla Teodor kom till världen den 1 april kl 12.15. En stor liten kille på 4200 gram och 53 cm lång. Så var man plötsligt tvåbarnsmamma. En lycklig sådan som verkligen njuter av sin lilla nykomling, av att snoosa babylukt, pussa på de mjuka små kinderna och bara studera denna lilla varelse. Så älskad från första stund ❤


Halvvägs


Parveln ♥


Orsaken till min frånvaro...

...en lite svajig sommar och förhöst. Till våren blir vi fyra!!!
 

Förlossningen

Okej, detta inlägg kommer enbart att handla om min förlossning. Flera har bett om att få höra hur det hela gick, så istället för att repetera historien flera gånger så publicerar jag den här. Ni som inte är intresserade kan alltså sluta läsa nu :) (Obs att tiderna är ungefärliga, har inte helt koll på vad som hände exakt när.)

Onsdag 30/12
01.00 Jag har precis gått och lagt mig. Somnar till lite lätt.
01.30 Vaknar med ett ryck av att det är plaskvått i sängen. Det tar ett tag till jag förstår att det är vattnet som gått, och som fortsätter flöda med ett väldigt tryck... Ropar på Vidar, lyckas ta mig upp ur sängen och in på toaletten.
01.45 Ringer förlossningen för att be om råd. Jag får frågor om hur mycket vatten som kommit, vilken färg det är, om jag har regelbundna värkar etc. Eftersom jag bara har oregelbundna smärtlösa sammandragningar så bestäms det att vi ska avvakta, och sedan komma in till förlossningen 09.30 dagen därpå. Barnmorskan råder mig att försöka sova. Lättare sagt än gjort. Vid det här laget har jag insett att det faktiskt är på riktigt, och jag skakar okontrollerat. Går iaf och lägger mig och försöker koppla av.
03.00 Jag ligger fortfarande vaken och nu har sammandragningarna blivit mer regelbundna, så jag ringer till förlossningen igen, och det bestäms att vi ska komma in redan kl 06.
06.20 Jag har tydligen lyckats somna en stund iaf, för nu ringer de från förlossningen och undrar var vi håller hus. Jag väcker Vidar, vi packar ihop våra saker och åker in till Ryhov.
07.00 På plats på förlossningen, blir visade till ett undersökningsrum där man mäter CTG (bebisens hjärtljud samt mina sammandragningar). Bebisen mår bra, och det visar sig att det går ca 7 min mellan sammandragningarna. Vi blir visade ut till allrummet där vi får frukost medan det diskuteras huruvida vi ska stanna kvar eller bli hemskickade. Jag var vid det här laget helt övertygad om att vi skulle få åka hem igen.
09.00 Vi får veta att man bestämt att vi ska stanna kvar - detta pga infektionsrisk samt eftersom jag har regelbundna sammandragningar. Vi blir tilldelade ett förlossningsrum. Jag lägger mig på sängen och slumrar till några minuter.
10.00 En barnmorska undersöker mig och det visar sig att jag bara är ca 1 cm öppen. 
10.45 Jag får nån gel insprutad som ska hjälpa livmodertappen att mogna snabbare.
12.00 Ny undersökning, fortfarande inte öppen mer än ca 1,5 cm. Nu börjar jag dock känna av att sammandragningarna blir mer smärtsamma. Min livlina just nu är den TENS-apparat som jag haft med mig, och som jag inte vet hur jag hade klarat mig utan. Även profylaxträningen kommer väl till nytta och jag får flera gånger beröm för min andning.
14.00 Beslut om att jag ska få värkstimulerande dropp för att få igång värkarbetet.
15.30 Värkarna kommer lite tätare och gör riktigt ont, men fortfarande händer det inte särkilt mycket. Vid undersökning är jag öppen ca 2 cm. Droppeffekten höjs för att få igång värkarna ytterligare.
16.00 Skiftbyte i personalen. En gullig praktikant kommer in med mat och nyponsoppa till mig.
17.30 Nu kommer värkarna med två tre minuters mellanrum och räknas som etablerade. Personalen säger att from nu kommer vi behandlas som vilken förlossning som helst. Vi är alltså igång på riktigt.
18.30 Fortfarande inte öppen mer än ca 2,5 cm. Börjar tappa sugen och undra om barnet någonsin ska komma ut. Blir erbjuden middag men har svårt att få ner något i magen. Dricker istället Coca Cola flitigt.
19.30 Får antibiotika intravenöst, detta för att skydda barnet från infektioner, då det gått 18 timmar sedan vattenavgång.
20.30 Är nu ca 3 cm öppen. Då värkarna börjar bli outhärdliga ber jag om att få prova lustgasen, men blir rådd att "spara" denna tills jag är öppen 4 cm. Jag talar om för barnmorskan att jag kommer vilja ha ryggbedövning så snart det är möjligt. Hon menar att "på det sätt du hanterar värkarna i nuläget så är du långt ifrån en ryggbedövning". Antar att det var en komplimang, men för mig kändes det mer som ett hot om att jag inte skulle få den EDA jag väntat på. Droppeffekten ökas på ytterligare.
22.00 Ny personal på plats. Personal som jag trivs mycket bättre med och som får mig att känna mig trygg. Ny undersökning visar att jag har öppnat mig 4 cm.
22.45 Jag ber om lustgas, och blir denna gång inte ifrågasatt, utan får den magiska masken i handen fri att använda när jag vill. Fungerar fantastiskt bra och jag kommer på mig själv med att sitta och småle emellanåt.
23.30 Värkarna blir kraftigare och jag hanterar dem inte lika bra som tidigare. Personalen frågar om jag funderat på ryggbedövning. Jag tvekar, med tanke på att jag kanske kommer behöva den "bättre" längre fram. Barnmorskan berättar att den håller i sig åtminstone åtta timmar, så om jag vill ha den så är det nu jag ska ta den. Vidar pushar på och jag bestämmer mig för att tacka ja. Ber också om ökad effekt på lustgasen.

Torsdag 31/12
00.00
Narkosläkare på plats för att lägga ryggbedövningen. Trodde den skulle göra ont, men mitt i allt som hände så kände jag knappt av den.
00.30 Bedövningen börjar värka och jag tror jag kommit till himmelriket. Känner inte av någon som helst smärta, bara ett starkt tryck under värkarna. Både jag och Vidar slumrar till några minuter.
01.15 TENS-apparaten har gjort sitt, då jag inte längre känner av när den är igång och inte. Plockar bort denna.
02.00 Går på toaletten och känner att "trycket" nu blivit så mycket starkare. Måste stå emot för att inte krysta.
02.40 Nu är det nästan omöjligt att inte trycka på när värkarna kommer. Blir undersökt och det visar sig att jag nu är helt öppen.
02.55 Får tillåtelse att börja krysta - vilken befrielse. Jag bryr mig inte om jag kommer spricka, vill bara att bebisen ska ut.
03.15 Ett litet bebishuvud kommer ut, och kroppen slinker efter. Jag ser direkt att det är en pojke. Han läggs på min mage, Vidar klipper navelsträngen och jag utbrister "det gick!"

Vår lilla son är här! 3750 gram tung och 52 cm lång. Namnet Amadeus var något som vi inte ens funderat på under graviditeten. Det var Vidar som mitt under förlossningen plötsligt kom på att "Amadeus är ett fint namn". Och det visade sig vara perfekt för vår lilla prins!



Tröttast

Mamman är trött. Slutkörd, både fysiskt och psykiskt. Visste att det skulle bli en tung första tid, men jag hade nog inte trott jag skulle känna mig så här nere. Vet att det är normalt, men på något sätt bara längtar jag efter att komma över ytan. Jag går och längtar efter rutiner, även om jag vet att det kommer dröja. Just när man tror man fått en hum om hur prinsen fungerar ändrar han sig totalt och man står där, rådvill, igen. Jag oroar mig allt för mycket, sover allt för lite och gråter hela tiden. Tror bara det är kärleken till min lilla son som gör att jag tar mig genom dagarna. Är  egentligen inte mycket för att beklaga mig så här offentligt, men bloggen har kommit att bli som en spegel för mig, och utan att se mig själv är det svårt att få distans till situationen. Därav detta inlägg.

Dimman

Vill börja med att tacka alla för era hälsningar och gratulationer. Det som hänt är verkligen värt att fira och vi är två mycket stolta föräldrar som nu kommit hem från BB. Vår lilla son är utan tvekan det finaste som hänt och vi älskar honom redan obeskrivligt mycket.

Dagarna som gått sedan miraklet kom till världen har varit en enda stor dimma med amning nästan konstant och där sömnen varit i stort sett obefintlig. Tror inte jag sovit mer än max tre timmar i sträck sedan natten till tisdag - hur länge sen det var har jag ingen aning om. Känner nästan som att lustgasruset fortfarande sitter i och att vi lever i en egen liten bubbla där världen utanför bara påminner sig i form av korta samtal med nära och kära.

Förlossningen var en pärs, men med facit i hand så finns det inget tvivel om att det var värt varenda liten sekund av smärta och ovisshet. Får återkomma mer om detta senare, jag vet att det finns folk som vill höra alla detaljer om det dryga dygn som föregick den lilla prinsens födelse. Men just nu ligger fokus på att lära känna varje liten grimas, varje ljud och och hela den person som är vår lilla välskapta son. Detta verkar innebära en uppochnedvänd värld i form av obefintlig dygnsrytm, känslor som sprutar åt alla håll och en enorm bearbetningsprocess. Men framför allt lycka. Stor, obeskrivlig lycka!



Sovdags...

I väntan på Pyret har vi nu fixat till den säng som både jag och alla mina syskon sovit i.
Lite färg, nya lakan och en filt stickad av farmor och sängen är redo för nästa generation:)
Kom snart lilla vän!


Känslostorm

Jag, i ett töcken. Befinner mig i parallella världar - den ena där allt är som vanligt, där jag går ut och handlar, andas in frisk vinterluft, lagar mat och förbereder för juletid. I min andra värld - den som dag för dag tar över mer och mer, lever jag i en förvandling, något som jag tror är den största förändring en människa kan genomgå. Jag ska bli mamma.

Är jag redo? Vad har jag glömt? Hur vet jag när det är dags? Hur känns en värk? Kommer jag att orka? Är jag tillräckligt förberedd? Vem är du, lilla Pyret? Hur ser du ut? Hur kommer det att vara att se dig för första gången? Hur blir livet som tre i familjen? Kan jag älska dig tillräckligt?

Tusen miljoner tankar hinner passera varje minut och jag ömsom gläds, ömsom gråter. Känslorna sitter på utsidan. Kalendern säger mig att du, lilla vän, är färdig, redo att möta en för dig okänd värld. Jag ser inga tecken, bara känner att något stort är på väg att hända. Du som bott i mig, vuxit och grott, snart ska vi få mötas. På riktigt. Det gör mig tårögd. Av glädje eller oro vet jag inte. Jag känner dig inte, ändå är du en del av mig. Skrämmande, fantastiskt, överväldigande och totalt ogreppbart.

Jag får påminna mig själv att äta, att fånga dagen, att låta världen utanför komma in. Tittar på flingorna som singlar ner utanför fönstret. Snart ska två världar bli en.

Svullo

Vaknar med en stor ballong i munnen. Tuggar lite på den. Aj, visade sig vara tungan. Mina vanligtvis ganska små läppar ser nyopererade ut i badrumsspegeln. Fötterna vägrar klämma in sig i skorna. Fingrarna vill inte böja sig utan att avge smärta. Jag är full. Av vatten.


Trettiosju veckors jäsning


Pyrets födelsedag

Idag är det tre veckor till BF. Häromnatten drömde jag att lilla Pyret kom ut den 28/12 kl. 18.23. Om det stämmer kan bara framtiden utvisa. Vad tror ni? När händer det?

Ord från en utan röst

I natt fick jag för första gången sammandragningar som jag vaknade av(!) Vet inte riktigt vad det betyder mer än att det närmar sig. Inga riktiga förvärkar än, dock, vilket känns bra. Vore skönt att få lägenhetsförsäljningen avklarad innan "något annat" sätter igång. Om jag kunde önska Pyrets födelsedag så skulle det bli 2 eller 3 januari. Säger jag iaf nu. Får väl se hur det känns när BF kryper närmare och jag blir ännu klumpigare...

Idag ska vi fortsätta vårt fixande och donande inför morgondagens visning. Har dessutom precis fått veta att det blir en extravisning på måndag kväll...bådar gott :)

Ha en mysig lördag alla läsare, och btw - lämna gärna ett spår efter dig om du har lust. Besöksantalet har nämligen skjutit i höjden den senaste månaden och det vore spännande att se vilka ni är som gömmer er i statistiken ;)

Nu blir det mer honungsvatten för min stackars hals, vore trevligt att kunna prata snart igen...

Nedräkning på allvar

Idag är det bara en ynka liten månad kvar till Pyrets beräknade födelsedag. Även om jag fortfarande känner att december gärna får bli januari (mest för Pyrets skull) innan det är dags så märker jag att det är nära nu. På något konstigt sätt börjar min bild av förlossningen övergå från skräckblandad icke-förtjusning till förväntan och tillförsikt mer och mer för varje dag som går.  Pyret har vänt på sig och ligger nu med huvudet nedåt. BB-väskan är i stort sett färdigpackad. På lördag går jag in i 37e veckan!!

Trettiofyra veckor i magen

  • Idag är det bara 39 dagar kvar till BF - verkligheten som mamma känns ofattbart nära nu. Tanken på att det faktiskt skulle kunna sätta igång när som helst får mig att önska att det dröjer åtminstone några veckor till innan Pyret bestämmer sig för att komma ut...
  • Veckorna går så fort och jag känner att jag fortfarande har en del jag vill hinna med innan det är dags. Idag har jag tagit fram en lista på vad som bör packas ner i BB-väskan, skrivit en inköpslista över diverse saker som behövs till bebben och jag planerar en Ullaredtur för att inhandla en del småplock. Har också hittat en psykoprofylaxkurs (läs: andning och avslappning under förlossningen) som jag tänkte ta mig igenom - allt för att förbereda för det maratonlopp som väntar...;)
  • Det märks att det börjar bli trångt inne i magen. Sparkarna känns hårdare och tydligare och mer riktade mot revbenen;) Ibland kan jag till och med känna en liten fot genom magen - helt otrolig känsla! Jag märker att parveln där inne har en ganska tydlig dygnsrytm och att h*n är och förblir en livlig liten krabat.
  • Klädutbudet minskar för varje dag som går. Längtar efter ett par snygga jeans, höga klackar och en top som sitter sådär löst och ledigt...
  • Kroppen samlar vatten och jag svullnar upp, i synnerhet på kvällarna. Igår var ena sidan av överläppen större än den andra...nice. Har också börjat få halsbränna på kvällarna - tror jag får dra ner på mängden clementiner jag stoppar i mig.
  • Den jullängtan som för mig vanligtvis infinner sig oktober, lyser hittills med sin frånvaro. Antar att jag helt enkelt har annat att fundera på :)

Flytt

Inte jag, men väl mina högt aktade vigselringar har flyttat. Från vänstra ringfingret till en kedja runt halsen. Kroppen har börjat samla vatten och fingarna har blivit tjockisar... Tror inte det beror på helgens aktiviteter, utan att det snarare är Pyrets förtjänst :)

Bilder från helgen kommer imorgon. Är helt enkelt för relaxad (hehe) för att orka lägga in dem nu. Kryper till kojs bredvid min kära istället. Sweet dreams!


Utan lukt, tack!

Förberedelserna för Pyrets ankomst pågår som ni säkert förstår för fullt. Just nu är det blöjhink vi är på jakt efter. Eftersom blöjbytet kommer att skötas på kontoret är det av största vikt att lukten hålls inkapslad. Vad jag förstår är Korbell och Sangenic de bästa luktfria hinkarna som finns på marknaden. Vet också att vissa använder Vipp, och det är ju ingen tvekan om att den är snyggast, men hur funkar det med lukten?

Min fråga är alltså - vilken ska man satsa på? Någon som provat och vet? Kanske har andra bra tips?



Cup holder


Pyrets byrå

Har inte köpt särskilt mycket bebiskläder än - delvis för att det känns tråkigt att köpa "könsneutrala" kläder. Sen finns det ju en djungel av nätbutiker med lite roligare barnkläder - en djungel som jag inte riktigt orkat ta mig an. Om någon har tips på vart man ska klicka in sig så mottages detta tacksamt. Här är iaf en liten glimt av de basplagg som redan nu ligger och väntar i Pyrets byrå.


Tvådelade set samt mössor från H&M              Lurvig nalleoverall, H&M
Matchande strumpor, Lindex



Bodys I love MMY/DDY, Åhléns                         Mjuk elefantskallra, StockHome
Plyschbyxa och lurviga tossor, Lindex

Status: arbetssökande

Idag har jag varit och skrivit in mig som arbetslös. Eller arbetssökande som man tydligen helst ska rubricera det hela. Det är nog få ställen som kan vara så deprimerande som Arbetsförmedlingen. När jag satt och väntade på min tur kunde jag inte låta bli att studera alla bistra och uppgivna miner runtomkring mig. Att min handläggare sedan visade sig vara världens trevligaste och mest positiva människa hjälpte upp helheltsintrycket en hel del, men AMS är ändå inte direkt nåt ställe man längtar tillbaks till.

Vad kan man då bättre göra sin första arbetslösa dag än att förbereda sig för Pyrets ankomst? Detta gjordes genom ett tre timmars informationspass på Ryhov om förlossning, smärtlindring och BB. Väldigt bra och matnyttigt, känns skönt att ha lite mer koll på läget.

Dagen idag innebar också två månader kvar till BF, det firade jag med att köpa en ny skjorta. Tillskott i garderoben behövs konstant nuförtiden...





Tidigare inlägg