Mischa goes crazy
Mischa har fått dille på gummisnoddar. Och det var väl okej till en början. Ända tills jag upptäckte att de försvann. Spårlöst. Och insåg att hon faktiskt äter upp dem... Nåja, jag slutade servera henne dessa, men när jag häromdagen kom in på kontoret fick jag se det här
Så, idag när jag sitter snällt i soffan och avnjuter veckans GG så kommer hon, från ingenstans. Jag ser att öronen ligger i attackläge och hennes blick sitter oroande låst på min överarm. Jag hinner tänka att jag nog bör avleda hennes uppmärksamhet eller nåt när hon plötsligt sitter med både klor och tänder i min stackars arm.
Jag vet att hon inte gör det för att vara elak utan för att hon saknar sina gummiband och vill leka. Och nog är det delvis mitt eget fel eftersom det var jag som en gång i tiden började våra katt- och råttalekar, men idag blev jag arg. Riktigt arg. Inte bara på grund av de fula svidande märkena på min arm utan också för att jag antar att detta var min alla hjärtanspresent från fröken braveheart. Henne som jag dagligen skämmer bort med godis, leksaker och kramar. Tror Mischa fattat vinken för nu ligger hon mest still och skäms. Som sig bör.
Min smarta katt har fattat att gummisnoddsförrådet finns i översta skrivbordslådan, lärt sig att öppna denna och jag hittar henne grävandes i min nystädade låda tills hon hittar det hon söker. Evil!!
Det slutade med att jag under mjauande protester och trots mina inredningsprinciper tvingades tejpa igen skrivbordslådan för att förhindra min kära kissekatt en överdos av gummi. Nu gnäller hon konstant över att hon inte har något att göra (börjar bli nipprig tror jag, jag hör katten prata...)
Det slutade med att jag under mjauande protester och trots mina inredningsprinciper tvingades tejpa igen skrivbordslådan för att förhindra min kära kissekatt en överdos av gummi. Nu gnäller hon konstant över att hon inte har något att göra (börjar bli nipprig tror jag, jag hör katten prata...)
Så, idag när jag sitter snällt i soffan och avnjuter veckans GG så kommer hon, från ingenstans. Jag ser att öronen ligger i attackläge och hennes blick sitter oroande låst på min överarm. Jag hinner tänka att jag nog bör avleda hennes uppmärksamhet eller nåt när hon plötsligt sitter med både klor och tänder i min stackars arm.
Jag vet att hon inte gör det för att vara elak utan för att hon saknar sina gummiband och vill leka. Och nog är det delvis mitt eget fel eftersom det var jag som en gång i tiden började våra katt- och råttalekar, men idag blev jag arg. Riktigt arg. Inte bara på grund av de fula svidande märkena på min arm utan också för att jag antar att detta var min alla hjärtanspresent från fröken braveheart. Henne som jag dagligen skämmer bort med godis, leksaker och kramar. Tror Mischa fattat vinken för nu ligger hon mest still och skäms. Som sig bör.
Kommentarer
Trackback