The worrying kind

Mischa är pigg igen. Kommer upp till mig i soffan med musen i munnen. "Kasta, matte!" Jag kastar, hon hämtar och så upprepas proceduren. Kan inte betyda annat än att mina farhågor inte blev något mer än just farhågor. Precis som vanligt... Men, vad gör man. Jag är en extremt lättoroad person och mitt liv en berg-o-dalbana. Ibland på gott och ibland på ont. Jag känner mig i alla fall oerhört lättad och riktar ett tack uppåt.

Jag, Vidar och Mischa. And all is well.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback