trace

Ny vecka, nytt hopp om vår. I helgen höll vi årets första picknik. Visserligen en blöt sådan, men ändå en picknik. Vid vattnet. Bulle och juice i naturen. Myspys. (minus kylan)

Igår hjälpte jag hannapanna att flytta (nä,inte till London - det klarade hon själv, men väl till en annan lägenhet, lite mer attraktiv för tillfälliga hyresgäster, här i Uppsala)
Upp för trappor ner för trappor, upp för trappor. * pust, stånk, stön *. Kyla. Snö(!) Blöta fötter. Kalla fötter. Host och snörvel. Svaga armar. Torra händer. Avslagna naglar.
Men i allt motstånd ändå glädjen av att kunna återgälda iaf en del av de otaliga övernattningar och tillfälliga samboperioder som gjort att den ständigt överfulla fyran periodvis känts som ett, tja...fjärde eller femte hem.
(Det slår mig att det kanske rentav var mina egna små basilusker jag skrubbade bort ur hyllorna i köksskåpet. Den stora rosa fläcken mitt på badrumsgolvet gick dock inte att tvätta bort. Den får bära minnet av mig vidare till nästa hyresgäst. Minnet av mig, och av en nattlig misslyckad nagellacksmålning. Suck...vilka härliga tider.)
Nåja. Träningsvärken fick jag iaf på köpet, och de brända kalorierna helt gratis. Tror nästan att det rentav var jag som fick störst förtjänst av flyttkalaset.

Idag var det årets stora cykelinvigning. Och den tidiga morgonturen till jobbet gick faktiskt lättare och mindre smärtsamt än jag trott. Kunde till min glädje konstatera att iaf asfaltsvägarna redan firat in våren. Fulla av grus och torra. Hm. Tänk hur mycket snabbare våren skulle komma även utanför asfalten om vi alla hjälptes åt: Kanske kasta ner en näve i nån brunn eller ta några extra stamp i snön . Stamp stamp. Inte svårt, men väldigt effektivt.
Kom igen nu världen. Ett stamp för våren!