Night Time Story



Runt nollfyra nollnoll upphörde min natt. Jag var mitt inne i en sån där dröm som man gärna vill veta upplösningen på, när väckarklockan i rummet bredvid ropade mamma på ett så hjärtskärande sätt att man inte bara kan vända sig och hoppas att han somnar om. Slänger täcket över axeln och vinglar in till prinsen. Parkerar på madrassen bredvid hans säng, stoppar handen genom spjälorna, klappar det lilla huvudet. Tar hans mjuka hand och ramsar "sov så gott prinsen, mamma älskar dig". (Ni som är bekanta med Anna Wahlgren vet vad jag pratar om. Ska sägas att ramsandet är det enda av hennes s.k. kur vi använt oss av. Plockade liksom det som kändes vi.)

Sötnöten klamrar sig fast vid min hand som om det vore en livboj på öppet hav och jag hoppas att natten ska få fortsätta. Icke sa nicke. Två sekunder senare får han syn på min kudde, som i detta nu förvandlas till hans absoluta favvokudde, varpå hans egen kastas i huvudet på en sömndrucken mamma och maktkampen börjar. Skrik och slit i örngottet. Haaa! Haaaa!! (="vill ha" på Amedeusiska) Mamman börjar vakna till och inser att kriget inte handlar om kudden, utan om en förvirrad liten pojke, vars värld drastiskt har förändrats de senaste veckorna. Lyfter upp honom ur sängen, virar armarna runt hans lilla kropp och kramar. Länge. Hårt. Ett litet huvud på mammas axel. En halvöppen putmun som vill pussa. Jag inser att han vunnit slaget.

Packar ihop våra sängkläder och förflyttar mig själv och den lilla igeln in till mappas sovrum. Sen blir det inte mycket mer till sömn. Sparkar i revbenen och en rumpa i ansiktet. Mamma, mammaaaa! Små fingrar som gör öga öga näsa mun på mamma. Klappar på kinden och gosar ner sig i min arm. När så väckarklockan (den mekaniska) ringer, ett otal timmar senare, har han precis slutit sina grönbruna. Ser sådär skönt rofylld och sötdrömmande ut.

Vänder jag mig och somnar om? Nej, då förvandlas mamman den klängiga. Ligger och kramar och snoozar i halsgropen medan han sover vidare. Vad är väl en hel natts sömn, när denna lilla underbara varelse har så mycket kärlek att dela ut? Sova kan vi göra sen. En. Annan. Gång.

Kommentarer
Postat av: Helena

haha ja men det låter väl som en bra idé :)



Har iaf bestämt mig för att hänga med dit imorgon så det blir några dagar i göteborg o bloggen följer med :) kram

Postat av: Anette

Så fantastisk fint skrevet, Therese :) Denne skal jeg huske på når tålmodigheten tar slutt fordi den lille pjokken holder oss våken om natten :)

2011-09-13 @ 14:29:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback