trace

Så kan ännu ett år läggas till handlingarna. Trettioettårsdagen hamnar av förklarliga skäl lätt i lä, ändå känns det konstigt nog större att nu ha passerat trettio, än vad det gjorde att fylla just trettio. Någon åldersnoja är det dock inte tal om, jag tycker om att bli äldre och förhoppningsvis klokare ;)

Gårdagen firades med bland annat en god middag, och även om jag och Vidar fick avnjuta fantastisk mat, så tror jag Amadeus var den som njöt mest. Han såg så stolt ut där han satt, med en alldeles egen tallrik full av prydligt upplagda köttbullar och små runda potatisar. För att inte tala om den lilla skålen med lingonsylt. Här talar vi doppa handen och sedan slicka slicka slicka... Men, visst måste väl även han få fira. Att mamman blir äldre, och att livet för varje år som går bara blir bättre, och så mycket rikare på alla sätt och vis. Tack för alla gratulationer. De värmer.