trace

Har lite försiktigt försökt skapa lite mat- och sovrutiner här hemma. Tror det skulle vara bra för både prinsen och föräldrarna att få in lite regelbundenhet i vardagen. Dessutom tror jag lillen sovit för lite den senaste tiden, och därför varit övertrött vilket lett till svårigheter att somna. En ond cirkel som är svår att bryta. Förra veckan sov han hela nätterna sju dagar i rad! Kändes helt fantastiskt och hur mycket man än säger till sig själv att detta inte kommer att vara för evigt, så blir man ändå handfallen när den nyfunna sovrytmen plötsligt rasar samman och man står där, tillbaks på ruta ett. Det är iaf så det känns. I natt vaknade lilla Deus fyra gånger. Det är mer än han gjort på flera månader. Varför? Ingen aning. Analyserna är många och åsikterna tusentals, åtminstone om man surfar runt på forum på internet.

Tror egentligen inte att sömnbristen är den största energiboven. Det är detta ständiga analyserandet och grubblandet över vad som är fel. Har jag fått i mig mjölk ändå? Vad har jag ätit? Har han ont i magen? Kanske är det slemmet i halsen som väcker honom. Har han svårt att andas? Rs-virus? Borde kanske inte tagit med honom till Ullared ändå? Har det blivit för mycket nya ansikten? Är han övertrött? Ja, ni förstår. Det går runt runt i skallen och stundtals tror jag det bor en bisvärm i mitt huvud.

Måste bara försöka sluta analysera. Börja acceptera. Läget är som det är. Jag har gjort allt jag kan. Det blir aldrig perfekt. Måste försöka leva ändå. Njuta av solen, lyssna på fåglarna, fånga dagen. Stänga av datorn. Sluta grubbla.