trace

Så var det flickan som mötte en rosa fluffig dröm. En dröm som dröjde sig kvar i flickans minne. Genom stormar, översvämningar och extrem hetta klamrade den sig fast och den vägrade släppa taget. Den fanns där natt som dag, ständigt men ödmjukt bönande om uppmärksamhet. Under flickans besök i storstaden såg drömmen en möjlighet att påminna om sin existens. Flickan föll pladask. Igen. Och drömmen förflyttade sig från flickans undermedvetna till överst på prioriteringslistan. Ett ha-begär hade fötts. Flickan sökte efter drömmen i storstadens alla hörn, men fick till sist ge upp - drömmen verkade helt enkelt ha stulits av andra drömtrånande varelser. Även hemstaden verkade vara uttömd på rosa drömmar, och flickan sörjde, ångrade och önskade.

En dag slog en snilleblixt ner i flickan. Kanske den rosa fluffiga drömmen kan återfinnas i byhålan. Med ivriga raskande steg tog hon hoppet i handen och gav sig av. Där, bland falska drömmar och märkligt konstruerade förhoppningar, på en skyltdocka i byhålans köpcenter fann hon sin rosa dröm. Där hade den suttit och tålmodigt väntat på att bli funnen av just henne. Flickan tog med sig drömmen hem, gav den en hedersplats i garderoben, och de två levde lyckliga i alla sina dagar.