trace

Trots allt som är så bra så känner jag mig ändå nästan ideligen frustererad. Jag förklarade det för Vidar som att jag sitter i en bil med gasen i botten utan att komma framåt. Jag längtar efter utmaningar och efter något att bita i, men som det är nu så följer jag mest min handledare i hennes arbete. Vilket i och för sig väl är tanken med praktik. Eller? Vad vet jag, jag är ju  helt grön på det här området. Vad jag däremot vet är att jag haft mycket mer ansvar och därmed större utrymme på många av mina tidigare arbeten, och detta stör mig enormt. Jag har miljoner idéer och massa tankar om hur saker kan göras, men som det är nu så finns det inte riktigt utrymme för mig att genomföra dessa. Och det kanske jag heller inte kan kräva, eftersom min tid på företaget ändå är begränsad.

Nåväl, jag har iaf pratat lite löst med VDn om saken och det verkar som att jag kommer få en del egna projekt att jobba med framöver. Förhoppningsvis projekt som gör att jag tvingas ta fram saker jag lärt mig under mina två år på MKV. För det är väl det som är tanken med praktik - att man ska omsätta teorin i praktisk handling.

Jag vet att det kan låta kaxigt, men jag känner mig lite som en stor guldfisk i en liten glasskål. Vill ha större utrymme, mer att ta tag i, mer gå-på-vattnet, mindre play-it-safe. Vill kunna släppa kopplingen och gå från tomgångskörning till att faktiskt komma framåt. Om detta händer under mina tolv veckor på IndustriForum återstår att se.