Underbara älskade

Dagarna flyger förbi och jag grämer mig över brist på dokumentation, av framför allt min snart treåriga lilla prins. Men om valet står mellan att dokumentera och att vara närvarande i nuet så kommer det sistnämnda ändå alltid att vinna.
 
Den lilla killen börjar bli så stor, förståndig och ärlig. Han talar om att man inte får slåss, men att han gör det ibland ändå. Han är kramig som få och har svårt att slita sig från mamma, men vad gör det att vi sover sked varje natt, tror både han och jag behöver tanka nu när vi ser varann så mycket mindre på dagtid. Han är fortfarande den största solstråle, som i bland får ett litet åskmoln a' la' treårsviljan över sig, men det krävs aldrig mycket för att solen ska fram igen. Han bryr sig alltid om andra, blåser när man gjort sig illa och bjuder lördagsgodis till alla som vill ha. Häromdagen när jag skulle natta honom frågade han plötsligt: "Hur har du haft det på jobbet idag, mamma?" Tror jag smalt till en liten pöl. Så omtänksam med ett så stort litet hjärta!
  
Var på utvecklingssamtal på dagis i förra veckan, och även där har de bara gott att säga om honom. Han är en bra kompis, springer och hämtar nappen till den som är ledsen, och leker med alla. Han tycker om att måla med stora penslar och massa färg, att pyssla, läsa böcker och, förståss, att leka med bilar. Han staplar upp dem på rad och låter dem sedan åka till "Nottnas" (McDonald's) och äta "hammaboa" (hamburgare) och "ottboll" (chokladboll).
  
Det ordningssinne vi sedan länge sett hos honom håller i sig. Han plockar små smulor på golvet som han springer till soporna med, när han städar upp sina saker blir det panik om något hamnar på fel plats, och kläder och skor måste bara sitta helt rätt, annars blir det protest.
  
Bilintresset verkar bara bli större och större, om han får välja något att ta med sig hem från en leksaksbutik så blir det alltid någon form av fordon. Men här hemma lagas det även en hel del mat på minispisen, och när han får baka något gott tillsammans med mamma är lyckan gjord.
  
Lillprinsen och pappan, som numera är hemma tillsammans två vardagar i veckan, vinkar alltid i fönstret när mamma åker till jobbet, och jag hinner knappt ur bilen på kvällarna när jag kommer hem innan jag hör en liten röst ropa "Hej mamma!!" följt av världens bästa pussar och kramar. 
  
Det är ibland svårt att förstå hur denna lycka ska kunna toppas med ännu en liten skatt. Hur hjärtat som är så fullt av Amadeus ska kunna skapa rum åt en till. Men jag vet att det där kommer att lösa sig. Väljer att fokusera på nuet och spendera så mycket tid jag kan tillsammans med min underbara älskade prins. 
 

Kommentarer
Postat av: Josefine Östergren

Så go han är "lilla" Amadeus!!!! Du skriver så fint Therese :) Kram på er!!

2012-11-12 @ 10:32:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback