Åtta månader

 Vår lilla kille har hunnit bli åtta månader, och är sannerligen en fantastisk liten underbaring. 

Under veckan som gått har han lärt sig både att krypa och att ställa sig upp med stöd. Veckorna som föregått denna motoriska förändring har varit ganska stökiga, med uppbruten nattsömn, gnällighet, och oroliga sovstunder på dagtid. Från att i stort sett alltid ha somnat själv i sängen har vi nu fått börja vagna eller buffa honom till sömns, och när han väl kommit till ro så har han ofta vaknat med ett gallskrik efter nån halvtimme. Men han verkar nu börja hitta tillbaka mer och mer till sina gamla vanor.

Som om det inte vore nog för lillen med alla nya färdigheter, så har han också gått igenom sin första separationsfas. I perioder har han fått panik så fort mamma försvinner utom synhåll, alltså in i nåt annat rum, eller bara bakom en garderobsdörr. Men de senaste dagarna har jag märkt att han börjat leta efter mig när han inte ser mig, vilket borde tyda på att han förstår att man faktiskt kan finnas utan att synas ;) 

Nu tror vi på att han snart ska landa i sina nya färdigheter och att både han och mamman ska få en lite lugnare period under resterande adventstid. 


Sju månader

Här är han. Killen som dags dato i själva verket är sju och en halv månad, men månadsbild nummer sju i ordningen är det. I takt med att han växer (för det gör han verkligen) så växer också kärleken till honom mer och mer för varje dag. Kan inte låta bli att förundras över hur mycket kärlek ett hjärta kan rymma, och hur det bara verkar vidgas och utöka konstant.
 
❤❤❤
 
Teodor är fortfarande en solstråle. Klagar sällan och har nästan alltid ett leende på läpparna. Till och med när han är ledsen så blandas ofta tårarna upp med några små skratt. En sån liten charmör. 
 
Precis som storebror har han haft problem med magen till och från ända sedan han föddes, och under veckan som gått har han haft en ordentlig förstoppning. Natten till onsdag sov han nästan ingenting, utan vände och vred sig och skrek till och från hela natten. Men vi åkte till farbror doktorn som skrev ut en ny medicin, som faktiskt verkar ha hjälpt, för de senaste dagarna har han verkat mer tillfreds och sovit betydligt bättre. 
 
❤❤❤
 
Dagarna här hemma bjuder numera på diverse kaosartade eller komiska händelser (hur de uppfattas beror allt som oftast på hur nattsömnen varit). Den ena kissar på sig, den andra dunkar huvudet i golvet. Nån vill köra racer med sin bobbycar och blåsa i flöjt samtidigt som den andra ska sova. En hoppar omkring på ett ben iklädd enbart kallingar, den andra har precis spytt ner golvet och sedan ramlat ur gåstolen rakt ner i spyorna. Men i bästa instagramanda lägger jag gärna ett filter av skimmer över det hela, för det är ändå just detta som är vår vardag. Den vardag som jag visserligen stundtals suckar över, men som ändå ger mig en sådan tillfredsställelse och så otroligt mycket glädje.
 
❤❤❤
 
Att bara ligga i Amadeus koja, som tydligen är vårt nya hem, och höra honom med full självklarhet förklara att den gigantiska mjukiskängurun är husets toalett, att vi idag ska äta pennor till middag, och att tuschpennorna som han stuckit i de små håligheterna i kojans tak är husets lampor, som man inte får röra för att han precis lagat dem. Priceless. 
 
Eller att bli smått uppäten av en mun med två små gaddar, få håret minutiöst undersökt av små händer och att se hur lilleman, trots brist på förståeliga ord, ändå på något sätt kommunicerar så mycket värme, tillgivenhet och kärlek.
 
Inte minst. Att se de band som på detta dryga halvår redan knutits mellan våra två söner. Hur storebror får lillebror att skratta som ingen annan, och hur Amadeus på något sätt blir mer självsäker när Teodor är med. En stolt storebror och en trygg lillebror. Vilket radarpar de är, och kommer bli. 
 
❤❤❤
 
Skulle kunna skriva hur mycket som helst, och min brist på uppdateringar gör att de inlägg som faktiskt hamnar på pränt tenderar att svämma över av ord. Men jag bryr mig inte om alla bloggexperters råd om korta texter och genomtänkta inlägg. Jag skriver från hjärtat. Så tacksam.
 
❤❤❤

Ett helt halvt år!

❤ 9580 gram ❤ 73,5 cm ❤

Fem fantastiska månader!!

❤ 8710 gram ❤ 70,5 cm ❤

Mr Doreson

 
Ja, hur konstigt det än låter så kallar jag honom Doreson. Teo har aldrig känts rätt, troligtvis eftersom det ju faktiskt är ett helt annat namn. Men på något sätt blev Teodor till Teodores, Dores och sedan Doreson. Helt logiskt :P
 
Herrn med många namn har den senaste veckan dreglat, tuggat och kliat i munnen mer än någonsin. Som så många andra föräldrar drar jag slutsatsen tänder. För tro det eller ej så har han faktiskt åldern inne. Tycker mig skymta en vit liten strimma i nederkäken, men erfarenheten säger mig att det kan dröja innan tanden dyker upp. Så vi laddar med kalla bitringar, dreggisar och massvis med småhanddukar. Sömnen har däremot bara påverkats mariginellt. Ett par nätter har han vaknat och haft ont, men det har räckt med ett mål mat så har han snart somnat om. På dagtid har det visserligen blivit svårare att somna (vagningsträsket, here I come...) och passen har blivit kortare, men humöret är det sannerligen inget fel på. Serverar underbara leenden och skratt på löpande band, och snicksnackar långa haranger för sig själv stup i kvarten. 
 
 
 Som man säkert kan läsa mellan raderna, så har vi ännu inga som helst sov och matrutiner, förutom vad gäller nattsömnen, där jag lägger Teodor runt sju och vaknar av joller vid sextiden på morgonen. Han sover oftast två eller tre pass per dag, men fördelningen och längden på dessa varierar stort. Och vad gör väl det? Med Amadeus kämpade jag för att han skulle sova och äta på vissa av mig bestämda tider. Men bebisar utvecklas så fort, vanor ändras och därmed rutiner. Så, jag har landat i att låta lillen styra ett bra tag till.
 
Jag packar undan kläder och fyller konstant på med nya storlekar ur det enorma klädförråd som Amadeus lämnat efter sig. Inte helt dumt med två pojkar ändå ;) Vissa kläder har jag dock inte kunnat låta Teodor ärva, det har helt enkelt känts för mycket "Amadeus" över dem. På samma sätt fyller jag på med nyinköpt till lillebror, även han måste ju få lite eget.
 
 
Fortfarande bara kärlek mellan bröderna. Teodor lyser upp varje gång han ser storebror, och så fort Amadeus finns i närheten tar han inte ögonen från honom. Amadeus svarar med pussar, kramar och andra ömhetsbetygelser. På äkta storebrorsvis har han också börjat förklara världen för lillebror. "Teodoo, (Deus kan inte säga R) du får inte äta glass." "När du blir lika stor som Uhu (Amadeus), då får du titta på TV."
 
Själv försöker jag lära mig att speeda ner och landa i nån slags vardag som inte innebär tusen projekt och ständig frustration över att jag inte hinner färdigt med dessa. Det där med att göra ingenting, DET ska jag lära mig den här hösten. Wish me luck!

Från rygg till mage!!


Fyra månader!!

❤ 8080 gram ❤ 68,5 cm ❤


YouAndMe ♥

 

En tre månaders älskling

 ❤ 7140 gram ❤ 64,5 cm ❤

Tvåmånadersbilden

❤ 6340 gram ❤ 61,5 cm ❤

Att sova eller inte sova

 
 
Tecken på att man sovit för lite:
 
- man springer och letar efter glasögonen som redan sitter på näsan.
 
- man frågar sin son om han sett mammas telefon i samma andetag som man säger åt honom att sluta spela på densamma.
 
- man ber mannen tömma den tvättmaskin som man i själva verkat aldrig satt igång, eller ens fyllt med kläder.
 
- man blandar ihop orden perkulator och permobil. "MIn farfar satt i perkulator..."
 
- man ringer upp någon och glömmer i samma sekund vad det var man skulle säga.
 
Ja, jag måste nog erkänna att jag för tillfället lider av lite trötthetsförvirring. Ändå har jag under största delen av lillens liv blivit bortskämd med fyra eller fem timmars oavbruten sömn. Igår natt sov han från halv elva till klockan sju(!) Det märkliga är att ju mer man sover, desto tröttare verkar man bli. Antar att kroppen fortfarande har lite återhämtning att göra från de första veckorna, då sömnen var desto stökigare och sträckte sig över betydligt färre antal timmar.
 
Nåväl, hoppas att jag snart hittar tillbaks till mig själv. Fram till dess får jag nöja mig med att roa min omgivning med mitt något förvirrade tillstånd :)

Remember my name


En månad idag ❤

❤ 56,5 cm ❤ 5160 gram ❤
 
❤ Underbara älskade Teodor ❤
 

Mommy and little me ❤


En vecka gamla små fötter ♥


Tvåbarnsmor!

Vår efterlängtade lilla Teodor kom till världen den 1 april kl 12.15. En stor liten kille på 4200 gram och 53 cm lång. Så var man plötsligt tvåbarnsmamma. En lycklig sådan som verkligen njuter av sin lilla nykomling, av att snoosa babylukt, pussa på de mjuka små kinderna och bara studera denna lilla varelse. Så älskad från första stund ❤