I win!

Idag bestämde jag mig för att trotsa foglossningarna och ge mig ut på en (för mig) lång promenix i det fina vädret. Tänk vad man njuter av vardagliga småsaker som en liten tur i det fria på ett helt annat sätt när man tvingas dra ner frekvensen till max ett par gånger per vecka. Så här glad blir m2b av sol, höst och frisk luft. Sen får bäcken och höfter säga vad de vill.


Teaser

De av er som, precis som jag, är Grey's Anatomy fan har väl knappast missat att den nya säsongen drar igång på onsdag. Jag hittade en liten teaser på Kanal 5's hemsida. Så, för er som inte kan hålla er...enjoy!

Update 30/9: Kanal 5 har tydligen plockat bort klippet nu, men det dröjer inte många timmar innan säsongen sätter igång igen - kl 21 ikväll på en TV nära dig :)

Sex månaders jäsning


Sällskap i vått och torrt

Idag har jag och Mischa haft en mysdag med bakning och avkoppling.
Det blev kanelbullar...


...och kolakakor.



Efteråt var vi trötta, och eftersom höstkylan trängt sig in i lägenheten så vi delade en filt på
sängen - jag med en kopp te och ett par kanelbullar - Mischa med favoritgodiset.
Min lilla gosemiss, jag är så glad över att ha dig hos mig i vått och torrt. Puss på söta nosen!



Sökande på uppvaknande

Blev tipsad av min bror Samuel om att lyssna till den predikan eller "reflektion" Alex Schulman i söndags höll i en fullsatt Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm. Jag, som haft väldigt starka åsikter om Mr Schulman och vissa av hans uttalanden, blev nyfiken på hur en predikan a la Shulman kunde te sig. Jag bestämde mig för att, utan några större förväntningar, leta upp videofilen och lyssna.

Bara några minuter in i predikan höll jag på att ramla av stolen. Den öppenhet och ärlighet som genomsyrar det han säger i predikstolen visar att där finns en genuin sökare på jakt efter en Gud. Det sätt på vilket han öppenhjärtigt berättar om sorgen efter sin pappa, sin egen bristfälliga förmåga att tro, och det tydliga erkännandet av ett behov av en Gud gör att jag för mig själv måste erkänna att jag aldrig riktigt gett herr Schulman någon chans. Det finns inget som för mig inger så mycket respekt som en person som vågar vara svag, ärlig och sårbar inför andra. Att dessa attribut skulle instämma på Alex Schulman är något som jag aldrig trott. Men jag är inte sen att erkänna att jag haft fel. Nu har han min respekt. Definitivt. Och jag kommer spänt att följa hans fortsatta resa.

Dagen.se - Alex Shulman predikar from dagen on Vimeo.


Pyret, framför allt!

Efter massa velande, flera sömnlösa nätter och en hel del tårar har jag tagit mitt beslut. (Inser nu att det där låter som om det hela handlade om liv och död, men med sprutande hormoner kan även små vägskäl bli till väldiga berg man måste bestiga.) Ni som känner mig vet att jag har en enorm viljekraft och att jag kan pusha mig igenom det mesta för att nå mina mål. Men historien har visat att priset för detta ibland blir alldeles för högt, och när jag nu inte längre bara har mig själv att tänka på, så måste jag bromsa.

Målet var i det här fallet att bli klar med utbildningen innan Pyret föds. Ett mål som jag haft länge länge och som jag aldrig trott jag skulle rubba på. Kanske är det mognad som kommit av erfarenhet, kanske rädsla över att hamna i träsket igen. Det spelar egentligen inte någon roll vad som fick mig hit, men nu när jag äntligen bestämt mig för att hoppa över C-uppsatsen och satsa helhjärtat på mig själv, min lilla familj, och förberedelser för Pyrets ankomst, känns det nästan oförskämt bra! Den lilla känslan av misslyckande som vill gnaga sig kvar därinne utplånas mer och mer för varje dag, och lyckan över att snart ha tid att köpa babykläder, gå profylaxkurs, fylla frysen med bullar, och bara vara, är total.

Plötsligt återstår bara en ynka liten femveckorskurs av skolan för den här gången!
I'll be back, men just nu är det Pyret, framför allt!

Dagens...

...känsla: lättnad

...kurs: Vetenskapliga metoder

...nyhet: Pyret har hicka

...craving: plommon

...plagg: pälsvästen
...låt: 1000 nålar, Martin Stenmarck

Att veta eller inte veta

Sitter och försöker tentaplugga och drömmer mig samtidigt bort till fredag em, då tentan är klar. Senaste dagarna har bestått av en enda sak dag ut och dag in - plöjande av vetenskapsteoretiska böcker. Inte den roligaste litteraturen om du frågar mig. Snarare totalförvirrande och mer IQ-tömmande än påfyllande. Hur tentan går imorgon har jag ingen aning om, men jag kan åtminstone stoltsera med att jag tagit mig igenom tidernas sämsta kurslitteratur, och det borde ju hjälpa på traven.

Jag, som ju annars (för det mesta) älskar skolan och plugglivet, börjar känna mig riktigt trött på det hela och längtar tills det är över. Ytterligare en metodkurs samt en C-uppsats återstår, sedan är jag i mål. Håller tummarna för att jag hinner korsa målsnöret innan Pyret tittar ut. Nu ska jag återgå till att fundera över om jag vet hur jag vet om jag vet att jag vet det jag vet? Känn på den...


Ont

Har under den senaste veckan börjat känna av smärta i bäckenet och höfterna, troligen foglossningar. Känns inte alls kul. Under dagens kvällspromenad fick jag rejält ont och var tvungen att stanna och vila trots snigelfart på stegen. Har läst en del om det hela på nätet och tyvärr är det ju inte nån rolig bild man får. Vissa verkar lida av smärta ända upp till ett år efter att bebisen fötts(!) Nu ska man ju inte förutsätta det värsta, men just nu känns det verkligen sådär...

Uppfräschning

Dags för en liten uppfräschning av bloggen. Tack till Husband som hjälpte mig att göra trace höstfin!


Just add some color

Idag äter jag Non Stop nonstop.


Börjar få svårt att se tårna...


Fairytale

Så var det flickan som mötte en rosa fluffig dröm. En dröm som dröjde sig kvar i flickans minne. Genom stormar, översvämningar och extrem hetta klamrade den sig fast och den vägrade släppa taget. Den fanns där natt som dag, ständigt men ödmjukt bönande om uppmärksamhet. Under flickans besök i storstaden såg drömmen en möjlighet att påminna om sin existens. Flickan föll pladask. Igen. Och drömmen förflyttade sig från flickans undermedvetna till överst på prioriteringslistan. Ett ha-begär hade fötts. Flickan sökte efter drömmen i storstadens alla hörn, men fick till sist ge upp - drömmen verkade helt enkelt ha stulits av andra drömtrånande varelser. Även hemstaden verkade vara uttömd på rosa drömmar, och flickan sörjde, ångrade och önskade.

En dag slog en snilleblixt ner i flickan. Kanske den rosa fluffiga drömmen kan återfinnas i byhålan. Med ivriga raskande steg tog hon hoppet i handen och gav sig av. Där, bland falska drömmar och märkligt konstruerade förhoppningar, på en skyltdocka i byhålans köpcenter fann hon sin rosa dröm. Där hade den suttit och tålmodigt väntat på att bli funnen av just henne. Flickan tog med sig drömmen hem, gav den en hedersplats i garderoben, och de två levde lyckliga i alla sina dagar.