Trace i kameran

Igår var det dags för fotografering och videoinspelning inför Luciaomröstningen. Usch, man är inte van att se och höra sig själv i bild. Det blir ju så lätt fånigt, "hej, jag heter...." Näe usch. Jag försökte verkligen göra min egen variant av det hela och även om jag hade träningsvärk i smilmusklerna efteråt så tycker jag att det såg hyfsat naturligt ut, och efter en tre-fyra omtagningar blev jag nöjd. Tror jag... När det väl läggs ut på nätet så kommer jag säkert hitta miljoner saker jag kunde gjort annorlunda. Men, det känns iaf skönt att ha den delen avklarad. Nu är det bara roliga saker som sångövningar och sånt där kul som återstår innan den trettonde.

För er som frågat  - from söndag går det att rösta, på
www.unt.se
See you in the void.

Trace for Lucia!

63536-41

Fick för mig att jag skulle söka till Uppsala lucia. Så, jag bad en jobbarkompis ta en bild, jag skrev några rader och skickade in ansökan. Lite på kul sådär.
Så, igår blev jag uppringd och höll på att ramla av stolen när jag fick veta att jag blivit uttagen till en av de elva luciakandidaterna! Så vips var alla bekymmer som bortblåsta och lyckan på topp! Jag ska få vara med och lussa hur mycket som helst och liksom...på riktigt :) Jag som alltid älskat den där dagen.

Fotografering och inspelning på måndag, sedan börjar sångövningarna. Hihi...lycka!
Trodde det var en dröm när jag vaknade imorse, men när jag såg hur jag i almenackan på jobbet så prydligt skrivit in "lucia-fotografering" på måndagens rader förstod jag att det måste vara på riktigt.

Nu, alla kära vänner, räknar jag med era röster!! :)
Trace for Lucia.
Lusse lelle på er!

Sad

Idag har varit en tårfylld dag. Himlen har gråtit nästan hela dagen och för mig har det brustit si sådär en tre, fyra gånger. När jag kliver in på jobbet på morgonen inträffar något riktigt tungt som får mig att ta till tårar. När jag delar min sadness med kollegorna kommer det igen - det tunga blöta som inte vill stanna i ögat.

Gilmore girls är slut. Jag brukar inte gråta av TV-program, men avskedet mellan Logan och Rory som inte kommer ses på månader igen var bara för mycket. Kanske är känslan bekant...kärlek på avstånd...
Lorelai ger Luke ett ultimatum men får nobben - återigen är ögondimman där.

Mascara på vita koftan. Who cares? GG återses inte förrän till våren och bara tanken på avskedet får mig att återigen droppa salta stänk på tangentbordet där jag sitter. Kan tyckas fånigt, men GG är för mig inget skådespeleri. För mig är det på riktigt. Och nu dröjer det månader tills jag får veta hur det går för mina vänner. Sad.

Förresten, vem sa att tjejer är känslosamma? Skitsnack!