trace

Det blev inte som jag ville. Platsen efter mig är tillsatt och min kära duktiga vän är fortfarande arbetslös. Jättetråkigt. Samtidigt får det mig att känna att some things never change. Det känns skönt att veta att jag snart gjort mitt här.

Märkligt, men när man ser slutet så får man en märklig förmåga att se det dagliga livet och alla rutiner utifrån på något sätt, liksom med nya ögon.
Kanske inte mitt kära medlemsregister är hela världen. I mitt nya, studerande liv, kommer det iaf inte att existera. Så, det är nog lika bra att börja släppa taget och så sakteligen dra vidare.

Det sorgliga i det hela är att jag inte längre kommer att få träffa mina underbara tjejer här på kontoret varje dag. Saknar dem nästan redan... :(

Kryptiskt inlägg, det här. Men solen lyser. Det är de goda nyheterna :)

                                                               

Vi tog oss en tur till Sigtuna i helgen. Strolsade omkring på de mysiga gatorna, grävde bland böcker i antikvariat och drack (alldeles för stark) After-Eight-latte i solen. Resulterade tyvärr i att min soleksem som jag glömt att jag har, dök upp igen. Men, det var det värt! :)
Ps. Vi var gladare än vi ser ut. Ds...

...trött på mitt jobb.
Skriver streck på bordet och räknar ner dagarna.

...kan vara nog så svårt. Trots att jag bara jobbat här på HSB sedan augusti så har jag ändå hunnit strukturera om en del och iaf satt igång en effektivisering av arbetet. Men det är lång väg kvar, och nu, med bara 6 veckor kvar på jobbet, börjar jag inse att jag inte kommer hinna klart med allt jag planerat.
Därmed blir det desto viktigare vem som ska ta över och efterträda mig. Man vill ju inte släppa månader av hårt arbete i händerna på vem som helst...

Önskan om en efterträdare som kan bära förändringens fackla vidare fick mig att tänka på en vän som länge gått arbetslös och som skulle passa som hand i handske för jobbet. Hon blev eld och lågor, lämnade in CV och väntade...och väntade... Hörde ingenting. En efter en kom på intervju, men ingen verkade ens i närheten lika kompetent som fröken P. (hmmm...partisk?)
Nåja, envis som jag är och irriterad som jag blir när det inte går som jag vill, klev jag in till bossen och uttryckte min förvåning över hur en person som fröken P kunde ratas. Han tog tydligen mina ord på allvar för igår blev hon hitkallad. Nu väntar vi bara med spänning på domen.

Nog för att jag kommer ha svårt att släppa i vilket fall, men med fröken P på plats kan jag åtminstone hålla mig informerad och kanske tom kunna fortsätta påverka lite grann.
Kontrollfreak, jag? Nää då.

 

I helgen stod vi (HSB) på Draget och promotade våra kommande nyproduktioner och vårt eminenta bosparande. Radhusen på taket till den förskönade versionen av parkeringhuset Grimhild lockade en hel del intresse, mycket godis gick åt, och vi fick faktiskt dela ut en del bospartröjor till nya bosparare. Annars ganska tunt på folk. Förstår inte riktigt hur det går runt för Draget.

Nåja, bredvid oss i gallerian hade man möjlighet att prova på Power Plate - en ny träningsform där man skakar sig till starkare muskler. Här är det Anette som tränar rumpmusklerna.
Det sägs att 20 min skakning motsvarar 45 min hård träning på gymet. Jag var skeptisk, men det var faktiskt riktigt jobbigt att balansera på ett ben under en minuts skakning. Och det är inte bara musklerna som skakas kan jag lova. Kan tänka mig att en hel del hjärnceller skakas bort på köpet.
Nåja, funkar eller inte - kul var det i alla fall. Men jag tror jag vill behålla både mina celler och framför allt träningsglädjen, så jag fortsätter nog med mina danspass i alla fall :)

Glad påsk på er!!