Sorgligt avsked


Redan när Amadeus började på sitt första dagis blev han kompis med Alekzander. När han sedan bytte avdelning träffades de och lekte ute på gården. När vi sedan bytte till SMUlan kom det som en total överraskning att även Alekzander fått plats där. 

När de under inskolningen fick syn på varandra lyste båda upp som små solar, och den den dagen har de varit oskiljaktiga. Enligt personalen på dagis leker de i stort sett bara med varandra. När jag under jullovet frågade Amadeus om han saknade SMUlan, sa han "nej, men jag saknar Alekzander". De var verkligen bästa vänner, och Deus har flera gånger sagt att han älskar sin kompis.

Men så i torsdags fick vi veta att Alekzander och hans mamma, hastigt och plötsligt, redan på lördagen, skulle flytta till Stockholm. Jag fick så klart ont i hjärtat när jag hörde detta, vet ju hur mycket kompisarna betyder för varandra. Deus uttryckte även han tydligt att han inte ville att vännen skulle flytta.

Jag såg iaf till att ordna en sista play date i fredags så att de båda skulle få chans att säga ett ordentligt hej då till varandra . Vi var och köpte en avskedspresent i form av en bok och en liten knapp som Deus valde, där det stod "Skyst kompis". De lekte en stund, och när det var dags att säga hejdå gav de varandra varsin kram, och sen var det inte mer med det. Tror det var värre för mamma.

Men så idag när vi satt i bilen på väg till dagis så sa Amadeus "Mamma, Uhu tänker på nåt". "Vad tänker du på?" "På Alekzander." Sen berättade han att han saknade honom och att han var ledsen "fast det inte rinner i ögonen". Det tror jag, klart att han känner sig ledsen och saknar sin vän. 

Lämningen gick trots detta bra. Nu hoppas och ber jag bara att saknaden inte ska bli för jobbig, och att Deus snabbt hittar nya kompisar. Och, såklart, att Alekzander får det bra där han är. 



Fyra år på jorden

Min underbara älskling har fyllt fyra år! Har känt mig lite nostalgisk och nästan gråtmild några dagar. Över att det redan gått fyra år, av minnen från när han kom, och över den fina kille han är. Han har sannerligen ett hjärta av guld, är så omsorgsfull gentemot alla i sin närhet och har en så varm personlighet. Han vill alltid att alla ska ha det bra, och han kommer ofta springande med leksaker till lillebror när han är ledsen, och delar ut kramar till alla som verkar behöva det.
 
Fyraårsdagen har varit stor för honom på många sätt och vis. Det är nog den första födelsedagen som han verkligen har förstått och sett fram emot på det där ögonen-glittar-sättet. När vi grattat honom med frukost och paket på sängen igår morse, ställde han sig upp på golvet och sa: "Mamma, så här stor är jag nu!"
 
Ja, jag vet inte om han växte mer än vanligt just den natten, men redan under fyraårsdagen passerades en milstolpe som han kämpat med ett tag, nämligen att bli totalt blöjfri. Utan blöja på dagtid har han varit sedan strax innan lillebror föddes, och nattblöjan slopades för några månader sedan. Men så fort det varit dags att göra nummer två, så har han propsat på att få ha blöja. För ett tag sedan kom vi överens om att, "när jag fyller fyra, då ska jag bajsa på toaletten". Sagt och gjort. Under vårt nyårsfirande hemma hos goda vänner hände det. Jag blev nästan tårögd. Kan tyckas överdrivet, men för honom var det på något sätt så stort. Och oj, vad han var stolt!! Han ville berätta för alla, och det riktigt lyste i ögonen på honom när han gjorde det.
 
Så, när blöjorna är passé måste man väl ändå konstatera att det inte är någon liten kille vi har längre. Så stor och så förståndig. Men ändå fortfarande mammas lilla kille. Mammigheten visar inga tecken på att avta, och ärligt talat så gör det mig ingenting. Man tankas med kramar och pussar och gos, och det är bara så mysigt. Tror nog aldrig att mammatanken kan bli full. Jag älskar dig Amadeus, från månen och tillbaka ❤
 

Åtta månader

 Vår lilla kille har hunnit bli åtta månader, och är sannerligen en fantastisk liten underbaring. 

Under veckan som gått har han lärt sig både att krypa och att ställa sig upp med stöd. Veckorna som föregått denna motoriska förändring har varit ganska stökiga, med uppbruten nattsömn, gnällighet, och oroliga sovstunder på dagtid. Från att i stort sett alltid ha somnat själv i sängen har vi nu fått börja vagna eller buffa honom till sömns, och när han väl kommit till ro så har han ofta vaknat med ett gallskrik efter nån halvtimme. Men han verkar nu börja hitta tillbaka mer och mer till sina gamla vanor.

Som om det inte vore nog för lillen med alla nya färdigheter, så har han också gått igenom sin första separationsfas. I perioder har han fått panik så fort mamma försvinner utom synhåll, alltså in i nåt annat rum, eller bara bakom en garderobsdörr. Men de senaste dagarna har jag märkt att han börjat leta efter mig när han inte ser mig, vilket borde tyda på att han förstår att man faktiskt kan finnas utan att synas ;) 

Nu tror vi på att han snart ska landa i sina nya färdigheter och att både han och mamman ska få en lite lugnare period under resterande adventstid. 


Ettandagen


Idag vaknade den här lilla nissen klockan 06 och kunde inte sluta tänka på paketen på kalendern ute i vardagsrummet. Och det är ganska förståeligt så som han längtat och räknat ner till "ettandagen". Det var bara att pallra sig upp med den studsande lilla killen och öppna första paketet, till lillens lycka innehållande de tomtekläder han önskat. Välkommen efterlängtade december!!

Sju månader

Här är han. Killen som dags dato i själva verket är sju och en halv månad, men månadsbild nummer sju i ordningen är det. I takt med att han växer (för det gör han verkligen) så växer också kärleken till honom mer och mer för varje dag. Kan inte låta bli att förundras över hur mycket kärlek ett hjärta kan rymma, och hur det bara verkar vidgas och utöka konstant.
 
❤❤❤
 
Teodor är fortfarande en solstråle. Klagar sällan och har nästan alltid ett leende på läpparna. Till och med när han är ledsen så blandas ofta tårarna upp med några små skratt. En sån liten charmör. 
 
Precis som storebror har han haft problem med magen till och från ända sedan han föddes, och under veckan som gått har han haft en ordentlig förstoppning. Natten till onsdag sov han nästan ingenting, utan vände och vred sig och skrek till och från hela natten. Men vi åkte till farbror doktorn som skrev ut en ny medicin, som faktiskt verkar ha hjälpt, för de senaste dagarna har han verkat mer tillfreds och sovit betydligt bättre. 
 
❤❤❤
 
Dagarna här hemma bjuder numera på diverse kaosartade eller komiska händelser (hur de uppfattas beror allt som oftast på hur nattsömnen varit). Den ena kissar på sig, den andra dunkar huvudet i golvet. Nån vill köra racer med sin bobbycar och blåsa i flöjt samtidigt som den andra ska sova. En hoppar omkring på ett ben iklädd enbart kallingar, den andra har precis spytt ner golvet och sedan ramlat ur gåstolen rakt ner i spyorna. Men i bästa instagramanda lägger jag gärna ett filter av skimmer över det hela, för det är ändå just detta som är vår vardag. Den vardag som jag visserligen stundtals suckar över, men som ändå ger mig en sådan tillfredsställelse och så otroligt mycket glädje.
 
❤❤❤
 
Att bara ligga i Amadeus koja, som tydligen är vårt nya hem, och höra honom med full självklarhet förklara att den gigantiska mjukiskängurun är husets toalett, att vi idag ska äta pennor till middag, och att tuschpennorna som han stuckit i de små håligheterna i kojans tak är husets lampor, som man inte får röra för att han precis lagat dem. Priceless. 
 
Eller att bli smått uppäten av en mun med två små gaddar, få håret minutiöst undersökt av små händer och att se hur lilleman, trots brist på förståeliga ord, ändå på något sätt kommunicerar så mycket värme, tillgivenhet och kärlek.
 
Inte minst. Att se de band som på detta dryga halvår redan knutits mellan våra två söner. Hur storebror får lillebror att skratta som ingen annan, och hur Amadeus på något sätt blir mer självsäker när Teodor är med. En stolt storebror och en trygg lillebror. Vilket radarpar de är, och kommer bli. 
 
❤❤❤
 
Skulle kunna skriva hur mycket som helst, och min brist på uppdateringar gör att de inlägg som faktiskt hamnar på pränt tenderar att svämma över av ord. Men jag bryr mig inte om alla bloggexperters råd om korta texter och genomtänkta inlägg. Jag skriver från hjärtat. Så tacksam.
 
❤❤❤

Prommis hem från dagis








Veckans citat

 
Amadeus står hemma i köksfönstret och tittar på grannarnas gäster som står ute och röker. Han pekar på dem och säger "Mamma, dom skjuter rök ur det där sugröret." Kunde inte sluta skratta, så klockrent :D

Kanelbullar, tandsprickning och förkylning

 
God fredag. Slutet på en innehållsrik vecka, med tandsprickning (tand nummer två), förkylningar, happenings och inskolningssamtal på dagis, samt fyraårs-whateveritscalled, som resulterat i allt för lite sömn och allmän gnällighet här hemma från både den ena och den andra.
 
 
Men nu är det fredag, och även om Teodors nästäppa under natten eskalerade och övergick till hans första ordentliga förkylning, med både rinnande näsa, hosta och feber, så är i alla fall humöret bättre hos oss alla. Teodor är så tapper och lyser som en liten solstråle nästintill hela tiden, trots både sjukdom, ont i tandköttet och en intensiv utvecklingsperiod. Amadeus, som under den senaste veckan vissa stunder chockat både mig, och säkerligen även sig själv, med att kasta saker omkring sig, smälla i dörrar, och spotta på golvet, verkar även han ha lugnat ner sig. Får väl se hur länge det varar, men oavsett så är väl även han inne i nån slags maktkampsperiod där han själv vill bestämma och hitta på allt möjligt för att få sin vilja igenom. Helt normalt och nödvändigt för att komma framåt i utvecklingen, I know, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte vill ha tillbaka min harmoniska och goa lilla krampojke. Det kommer väl såsmåningom :) 
 
 
Jag själv har haft rejält ont i halsen flera dagar, men det verkar inte bli mer än så, och tur är väl det, för nu är det helg, något som vi firat in ordentligt med kanelbullefrossa här hemma. Även pappan kom hem en sväng mitt på dagen och lyckades tajma in nybakade bullar. Tror nog han kan känna lukten på mils avstånd ;)
 
Nu ska jag ta tag i fredagstacon, sen blir det fredagsmys här hemma. Bon weekend!
 

Ett helt halvt år!

❤ 9580 gram ❤ 73,5 cm ❤

September genom Insta

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ettårskalas hos kusin Charlie - Teodor provar på gåstolen - förberedelser för lillemans barnvälsignelse - kvalitetstid och födelsedagsfirande av älskade Garbo - Amadeus visar prov på att han är sin mors son i genom att lämna halvätna godisar lite överallt som han slickar lite på när andan faller på - vi hämtar pappa på flygplatsen efter en helg i Irland - Mamadeusmys med majsplockning i sommarvärme - också syskonmys, massa syskonmys.

Barbamamas café

Igår var det dags för SMUlans årliga café, i år undertecknat Barbafamiljen.
 
När vi kom möttes vi av den här lilla knasen.
 
Barnen hade själva fått skriva skyltar, baka och hjälpa till att förbereda inför dagen.
 
Det fanns mycket gott att välja på, och ett litet stånd där man kunde köpa med sig diverse godsaker hem.
 
Pappa kom förbi efter jobbet, tog en fika och blev runtguidad av Amadeus.
 
Deus kunde inte få nog av sin chokladboll
 
Två små busfröbästisar.
 
Innan vi gick hem fick vi också se Amadeus porträtt av sig själv. "Benen var för långa för att få plats där nere så jag satte dom på sidan istället" :D
 
Vilken underbar bild, och vilket fantastiskt dagis vi har, med superengagerad personal, varm atmosfär och tydlig värdegrund. Så tacksam!!

Dagen efter

 
Igår och idag har varit lite dagen efter för oss här hemma. I söndags hade vi barnvälsignelse för vår minsta prins, och det har varit en hel del fixande inför detta de senaste veckorna. Fler bilder från dagen kommer lite senare, men välsignelsen blev i alla fall väldigt lyckad och minnesvärd.
 
Eftersom Amadeus visade sig ha över 39 graders feber i söndags när vi kom hem från kyrkan, så spenderade vi gårdagen mestadels i soffan, med en liten avstickare för en cykeltur i solen. Idag när vi skulle iväg till dagis, verkade han inte speciellt sugen. Men feberfri var han, och eftersom det var fotograferingsdag idag, så pallrade vi oss ändå iväg. Efter lite lirkande gick Deus med på att ställa upp sig på gruppbilden OM mamma fanns inom synhåll. När han sedan kommit igång och leka, så var det okej att låta mamma åka hem en sväng. Det är lite svårt det där med hur mycket man ska pusha honom. Jag är väldigt noga med att han ska vara på dagis för sin egen skull, för att han vill. Men ibland behöver han en liten knuff i rätt riktning, för när han väl är på plats så är det ju faktiskt ganska roligt :) Försöker följa magkänslan och få honom att känna sig trygg i att det faktiskt är upp till honom hur han vill göra. Ibland blir vi hemma allihop, och ibland är jag med honom en stund på dagis för att han ska komma igång med leken innan jag får lämna.
 
Nu sover lilleman, som för övrigt har första tanden på gång. Ja, denna gången vet jag att det är på riktigt, för jag känner tydligt en liten spets som är på väg att tränga igenom. Som vanligt vid tandsprickning är sömnen lite sisådär, det har blivit en del matande nattetid på sistone, men han brukar ta igen lite sömn på dagen istället. Jag tänkte ta tillfället i akt att stänga ögonen en stund jag också, innan vi promenerar iväg för att hämta storebror. Får se om jag lyckas. Det brukar ju alltid finnas så mycket annat man vill "passa på" att göra... :)

Veckans citat

 
Amadeus sitter och studerar varningstexten på ett gammalt mobilbatteri, där den ena bilden visar en baby med ett kryss över, och den andra en soptunna med ett kryss över. Han läser högt. "Man får inte kasta bebisar i soporna". Helt logiskt! :P

Välkommen Charlie!!

Idag fick jag äran att träffa den här lilla krabaten för första gången. Fina lilla Charlie Norberg, son till våra kära vänner Rani och Olov. Så liten men redan så otroligt söt. Välkommen till världen, lilla vän. Mig kommer du nog att få dras med en hel del framöver :)
 

Presidentbesök och frisyrfunderingar

 
Det är tydligen en historisk dag. Något som jag helt missat. Nåväl, när jag råkat snubbla över nyheten om Obamas Sverigebesök i nåt socialt medieflöde, och lämnat storebror på dagis, så följde jag och Teodor med spänning framför TVn.
 
Nu har lilleman somnat, jag har stängt av TVn, och sitter istället och funderar över eftermiddagens frisörbesök. Ytligt så det räcker, kan tyckas, men som småbarnsmamma måste man tänka igenom såna här viktigheter. Håret måste kunna fixas hyfsat snabbt, inte kräva för täta frisörbesök, men bör ändå skänka lite glamour och skönhet i en ofta ganska så stressig och lite halvrörig tillvaro. Återstår att se hur jag lyckas förmedla dessa krav till frisören, och om hon har förmågan att ännu en gång skapa en tiopoängare.
 
Har för övrigt hamnat i lite av ett ekorrhjul bestående av en ständig mental to-do-lista. En lista som egentligen består av ganska så oväsentliga punkter, men som jag tycker att jag borde "passa på" att fixa nu när jag är hemmamamma på heltid. Ganska så knasigt, när det ju faktiskt är mamma jag i första hand ska vara, och dessutom åt två små knattar. Jobbar för fullt med att försöka korta ner, och om möjligt förvandla listan till icke-existerande. Inte helt lätt, men med små små steg kan jag nog lyckas. Wish me luck! ;)

Trettioplussare gift med snygg snickrande norrman. Mamma till världens två finaste killar, Amadeus och Teodor. Föräldraledig informatör som samlar på snygga formuleringar, ständigt kämpar mot klockan och oftast går mot strömmen.

I bloggen gläntar jag på dörren till min värld, där nothings blir till somethings och det mesta är versalt. Enjoy!

Kontakt: [email protected]

Trace

bloglovin

RSS 2.0
var bloggId= '4fd99007ddf2b34de3a9d475'; var is_pro = false;