trace

Vet inte om det var den snabbt annalkande julen eller den senaste veckans sjukdom och därmed hemmavarande prins som gjorde att dagen kom så plötsligt. Jag hade planer om att ge fröknarna ett ordentligt tack i form av nån teckning målad av liten hand och en ordentlig gåva. Men så blev jag istället totalt överrumplad av dagen. Amadeus sista dag på Östergården 1.

Ni som följer bloggen vet hur jag kämpade i våras för att han skulle få gå kvar höstterminen ut, och hur jag efter mycket om och men vann det kriget. När jag så lämnade honom på morgonen den sista dagen försökte jag att inte känna efter så mkt. Han ska ju trots allt bara ett hus längre bort, och jag tror han kommer trivas bra med de lite äldre barnen. Jag tackade lite snabbt för oss och rusade sen till jobbet.

När jag sedan kom hem på kvällen och Amadeus visade mig boken som fröknarna satt samman, presenten de slagit in till hans födelsedag och allt det fina de skrivit till och om honom, blev det en smärre känslostorm för mamman. Lite gravidhormoner på det, och jag blev sittandes vid köksbordet med tårarna droppandes när jag bläddrade igenom den fina boken, full av bilder, dokumentation och teckningar från prinsens nästan ett och ett halvt år på avdelningen. Överväldigad av den fantastiska personalen, stolt över min duktiga son och lite bävande för det nya som väntar honom. Men innan det är dags för nästa kapitel ska vi ha lite julledigt tillsammans. Två och en halv vecka av gos mys och total avkoppling.