trace

Jag har aldrig varit någon frekvent sjukvårdsbesökare. Förrän nu. Under senaste veckan har jag besökt det här stället inte mindre än tre gånger. En gång pga illamående och yrsel, en andra gång för information från sjukgymnast, och en tredje gång igår, för glukosbelastning - en ganska otrevlig historia som jag inte går närmare in på, men som tydligen är standard att genomgå runt vecka 28 i graviditeten.

Efter massa velande, flera sömnlösa nätter och en hel del tårar har jag tagit mitt beslut. (Inser nu att det där låter som om det hela handlade om liv och död, men med sprutande hormoner kan även små vägskäl bli till väldiga berg man måste bestiga.) Ni som känner mig vet att jag har en enorm viljekraft och att jag kan pusha mig igenom det mesta för att nå mina mål. Men historien har visat att priset för detta ibland blir alldeles för högt, och när jag nu inte längre bara har mig själv att tänka på, så måste jag bromsa.

Målet var i det här fallet att bli klar med utbildningen innan Pyret föds. Ett mål som jag haft länge länge och som jag aldrig trott jag skulle rubba på. Kanske är det mognad som kommit av erfarenhet, kanske rädsla över att hamna i träsket igen. Det spelar egentligen inte någon roll vad som fick mig hit, men nu när jag äntligen bestämt mig för att hoppa över C-uppsatsen och satsa helhjärtat på mig själv, min lilla familj, och förberedelser för Pyrets ankomst, känns det nästan oförskämt bra! Den lilla känslan av misslyckande som vill gnaga sig kvar därinne utplånas mer och mer för varje dag, och lyckan över att snart ha tid att köpa babykläder, gå profylaxkurs, fylla frysen med bullar, och bara vara, är total.

Plötsligt återstår bara en ynka liten femveckorskurs av skolan för den här gången!
I'll be back, men just nu är det Pyret, framför allt!

Tyrkisk Peber - aka turkisk peppar. Har avverkat ett antal sådana påsar de senaste veckorna.

Endel säger att sug efter salt och surt under graviditeten tyder på en liten gosse i magen.
Huruvida detta stämmer återstår att se...

Har blivit lite dåligt med blogginlägg - jobbar nämligen typ jämt nowadays:) Det sjuka är att det finns många som har det värre - som springer mellan hotellen och således jobbar upp till 16-timmarspass(!) Well, well, bokningarna dräller in till Scandic, och det är ju ett angenämt problem;)

Vad gäller graviditeten så är jag nu inne i vecka 16, och jobbkläderna har blivit för små(...) så jag får improvisera lite med gummisnoddar, säkerhetsnålar och privata kläder för att det ska funka. Springandet upp och ner för trappor har jag till stor del fått byta ut mot hissturer, då konditionen verkar dala i takt med att blodmängden i kroppen ökar. Försöker dock hålla igång så mycket som möjligt för att inte slappa ihop helt.

Nu syns det iaf definitivt att jag är gravid. Tycker jag. Vissa sneglar dock fortfarande misstänksamt på magen och undrar säkert om det blivit lite för mycket semestergodsaker. Kanske man ska satsa på en sån här ursnygg t-shirt (not...) ? Eller kanske en med texten "Inte bara bullar"...