trace

Så fick jag äntligen lite stil på barret igen. Var ju som sagt lite nervös över att behöva kapa av mer än jag ville, men lite ny färg och uppfräschning gjorde susen för mina stripiga längder, så det räckte att toppa. Lycklig är jag som får ha kvar mitt långa hår, som jag så länge kämpat för. Mindre lycklig är Husband som inte kan förstå hur det kan kosta en tusing varje gång man jag går till frisören. Men vill man han ha en snygg fru, så...

Jeans: Outfitters Nation, Spetslinne: Vero Moda, Stickad tröja: Vila, Jacka: H&M

- Amadeus första dag på förskolan efter inskolningen. Gjorde lite ont i hjärtat när han faktiskt för första gången höll fast i mitt ben när jag skulle gå.

- Massa ny inspiration samt ett gäng tips på företag att söka jobb hos tack vare date med fina Emma. Knackar personliga brev så fingrarna krampar.

- Ont i halsen. Igen. Vilket innebär att dagens Corepass går bort. Jag som just kommit igång med träningen igen. Morr.

- Surfar mig utmattad efter inspiration inför torsdagens frisörbesök. Eftersom halva svallet fallit av de senaste veckorna måste radikala klipp tas till. Clueless.

Efter en fullspäckad vecka har vi idag haft en skön hemmasöndag med sommarens kanske sista grillning, avkoppling i solen och lite hemmafix. Deus har spenderat en stor del av dagen tillsammans med ett av gårdagens inköp, en skruvdragare variant lektålig, som verkar ha fallit honom i smaken. Alltid lika kul när man lyckas. Hoppas er söndag varit lika skön som vår.

Igår packade jag, Rani och Johanna oss in i bilen för en roadtrip till Ullared. Det var ett tag sedan jag var där sist, och den här gången var det framför allt dagisprylar till lillen som stod på inköpslistan. Som vanligt lyckades en och annan extra liten jääätteviktig pryl smyga sig ner i vagnen, men det är väl så det ska vara på ett ställe som Gekås. Fynd i all ära, det bästa var ändå alla goa skratt, tid att prata till punkt, och möjligheten att få en heldag med fina fina tjejerna. ♥

Idag var första dagen som Amadeus stannade på dagis över middagsluren. Han kunde inte förstå varför Polarn (lilla snutten) skulle packas ner i ryggsäcken i morse, men jag tror han uppskattade att han var med när det var dags för sovstund.

Ska inte sticka under stol med att det kändes lite extra pirrigt för mamman vid lämning. Men det visade sig att jag som vanligt oroat mig i onödan. Prinsen hade nöjt lagt sig ner på sin madrass, tagit Polarn i handen, dragit upp täcket i armhålorna och somnat nästan direkt. När jag kom för att hämta, låg han kvar på madrassen sådär gosigt nyvaken.

Han är helt otrolig, säger fröknarna, och jag kan inte annat än hålla med. En nöjd liten prins som snart är dagispojke på riktigt. Sista inskolningsdagen imorgon.

Torsdag morgon och en molande huvudvärk börjar smyga sig från axlarna och uppåt. Säkert min comeback på gymet som ligger bakom, axelträning brukar för min del resultera i huvudvärk. Nåväl. Amadeus är på dagis och jag har skrivit fixardag på denna torsdag i min almanacka. Behöver få ordning på alla papper som ska in till a-kassan, förbereda lördagens inköp på Ullared och ta vara på trädgårdens överflöd av plommon. Var ute och plockade ner ett gäng nu på morgonen, och man kan inte säga annat än att egen frukt smakar bäst. Är inne på mitt femte plommon för dagen...

Gårdagens intervju gick jättebra. Jag och företagets upphovsman hade ett långt och intressant samtal som gav mig en större inblick i verksamheten och en bättre bild av vad det är för person han söker. Vi kände nog båda två att jag besitter den kreativitet och det driv som han efterfrågar, och det fanns många positiva aspekter vad gäller arbetstid och andra förmåner. Men när vi skildes åt bestämde vi ändå att vi skulle fundera lite på varsitt håll. Det finns vissa saker som jag känner mig osäker över, och jag tror inte att vi till hundra procent kan ge varandra det vi söker. Men vi ska höras om ett par veckor så får vi se vart det hela leder. Oavsett så känns det skönt att vara igång med intervjuandet och att få lite positiv feedback på sin kompetens och sina idéer.

Måste också passa på att tacka för all er uppbackning, känner mig lyckligt lottad över att ha så fina läsare. Nu ska jag sätta igång dagen med min andra kopp kaffe. Hoppas solen lyser på er!

Natten till idag fick vi då erfara den ökända inskolningssömnen, dvs störda sömnen. Vid halv fyra började Amadeus ropa på mig inifrån sitt rum, och att jag i vanliga strulnätters ordning skulle lägga mig på en madrass bredvid honom var inget han tänkte acceptera. När jag istället plockade upp honom ur sängen klamrade han sig fast vid mig som en igel, så han fick helt enkelt sova inne hos mig och pappan. Där överföll han mig med pussar och kramar och skulle hålla handen konstant. Till sist somnade han i alla fall. Uppepå mig, med armen runt min hals. ♥

Dagen på förskolan gick sedan i vanlig ordning väldigt bra. Idag var första gången han stannade över lunch, och aptiten hade det tydligen inte varit något fel på. Skönt. Dessvärre lyckades han snubbla ute på asfalten och slå i både näsa och panna, så det var en blåslagen, men som alltid glad liten älskling som fick följa med mamma hem.

Det har nu gått tre veckor sedan jag anmälde mig som arbetssökande, och det jag hittills kan konstatera är att söka jobb är ett hästjobb. Det ska researchas, mailas, fyllas i formulär, formuleras personliga brev, och hållas samtliga ögon och öron på megaskaft. Platsannonserna ska helst förekommas, annars står man där som den lilla nålen i höstacken och försöker bli sedd och hörd. Hallåå, välj mig!

Min egen strategi är att söka upp de företag jag faktiskt skulle kunna tänka mig att arbeta på, som verkar spännande, kan utmana och utveckla. Min strävan är att hitta ett sådant företag per dag, och sedan skicka ansökan eller kontakta vederbörande via telefon.

Idag fick jag mitt första napp, ett familjeföretag som funnits i sin bransch i många år och som söker ytterligare en person till sitt team. Huruvida jag är rätt person för jobbet, ska vi försöka bena ut imorgon förmiddag, då jag ska träffa chefen och få veta lite mer om företaget. Spännande, men lite nervigt. Länge sedan jag var på arbetsintervju sist, så keep your fingers crossed.

Dagens äventyr började med mycket mamamamamama i vagnen på vägen till dagis. Men väl på plats, gick det hela som en dans. Jag lämnade en glatt vinkandes liten kille när jag gick, och hämtade en lika glad pojke med massa spring i benen ett par timmar senare.

Dagisfröken säger att det är ovanligt att inskolningen går så bra. Men Amadeus har alltid varit en självständig och trygg pojke, så på ett sätt är jag inte förvånad. Och nu tror jag faktiskt att den första omställningen börjar lägga sig, även för mamman. Jag kommer på mig själv med att planera vad jag ska göra medan han är på dagis, och lämningarna känns inte alls lika jobbiga längre. Otroligt att man kan gå från en labil tårsprutare till en van dagismorsa på bara några dagar. Skönt i alla fall att ha det värsta bakom sig.

Också denna dag gick lämningen smärtfritt för lillen, och även mamman lyckades hålla borta tårarna. Bestämde mig för att utnyttja tiden med att leta gardiner istället för att sitta hemma och deppa. När jag sedan kom för att hämta två timmar senare ville Amadeus inte ens komma till mig. Han var så upptagen med att bli omkringkörd på en liten trampbil på gården, att han absolut inte ville följa med hem. När jag ändå lyfte upp honom, sträckte han sig mot Gun och gnällde "Mammo". Jag blev lite blöt i ögat, men bet mig i kinden och lyckades stålsätta mig. Jag förstår ju egentligen att det inte handlar om att han hellre vill vara med "Mammo" än mig, men känslorna sitter liksom utanpå just nu.

När vi vinkat till fröknar och barn och kommit hem var det dags att äta. Jag stekte upp lite pytt i panna åt Amadeus, som av någon anledning fick ett raseriutbrott och kastade maten på golvet. Inte en, utan två gånger. Första impulsen var att bli arg, men när jag såg hur förtvivlad det lilla livet var, satte jag mig ner och kramade honom istället. Sedan hjälptes vi åt att göra ny mat, och han pillade väl i sig åtminstone ett par tuggor.

Nu har jag surfat runt lite, och vad jag förstår är det vanligt med reaktioner av alla möjliga slag i samband med inskolning. Lilla hjärtat. Så mycket som händer i hans värld just nu. Skönt att det äntligen är fredag, och att vi har en lugn helg framför oss. Ska bara försöka umgås så mycket som möjligt med lillen, hjälpa honom smälta alla nya intryck, och försöka bearbeta en känsloladdad och lite overklig, men ändå på något sätt lyckad vecka.

Dag 4 på inskolningen. Första gången jag lämnar Amadeus ensam på dagis. Han vinkade så glatt i fönstret när jag gick, så jag tror det kommer gå jättebra. Ändå fick jag kämpa för att hålla tillbaks tårarna tills jag var utom lillens synhåll.

Och nu sitter jag här, ensam hemma med ett tangentbord vått av tårar. Det gör bara så vansinnigt ont att inte ha honom hos mig, och jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna vänja mig. Försöker bita ihop och vara stark när Amadeus är i närheten, men nu brast det totalt. Och jag antar att det måste få komma ut, allt det där onda. För varje tår jag släpper ut, så kanske det går liiite lättare nästa gång. I hope.

Update: När jag kom för att hämta lillen, hade han fullt upp med cyklarna ute på gården, och verkade inte bry sig särskilt om jag var där eller inte. Men när jag sedan bar honom ut till vagnen, gav han mig både två och tre långa varma kramar. Det tolkar jag som att han ändå saknat mig. Lilla gos. ♥

Idag när vi närmade oss dagis, började Amadeus fråga efter Mammo igen. Han kopplar snabbt, min lilla kille. Sedan hann vi knappt innanför dörren innan han sprang in för att tvätta händerna. (Tvätta händerna på dagis är lite extra roligt, då han når bättre där än hemma.) Resterande tid försökte jag hålla mig lite i bakgrunden, och mer studera honom än att delta i hans lek.

Så inträffade en liten incident, när en av de andra barnen puttade honom in i en hylla så han slog i huvudet. Han skrek och var jätteledsen men accepterade att Gun tröstade honom, trots att jag satt bredvid. Det var något nytt för mig, att se honom söka tröst hos någon annan. Jag vet att jag ska bli glad över det faktum att han känner sig trygg med henne, men jag kunde inte låta bli att känna ett litet stygn i hjärtat, jag vill ju alltid vara den som kramar och gör honom glad.

När det sedan var dags att gå ut, stannade jag inne och snokade omkring lite i lokalerna. Försökte tänka mig in i hur lillens dagar kommer att se ut, och försöker bearbeta så gott det går. Efter en halvtimme kom lillen in igen, verkade inte ens ha märkt att jag var borta, sedan var det dags att gå hem. Dag tre avslutad. Fortsättning följer...

Idag när vi kom till dagis, var Amadeus genast mer med på noterna. Han skulle klä av sig snabbt hittade sedan ett nytt rum, med en rolig liten borg och en dörr som han öppnade, stängde, och öppnade igen, i säkert en kvart. Sedan upptäckte han ett parkeringsgarage inne i lekrummet, som upptog det mesta av hans tid och uppmärksamhet, tills det var dags att gå hem igen.

Även denna dag gick fort, och jag märker redan att lillen känner sig trygg med Gun, som är den i personalen som tagit sig an honom lite extra. Känns bra, men också lite märkligt, med tanke på att han bara träffat henne två gånger. När vi gick hem, sa han frågande Mammo? flera gånger. Mammo är Amadeus ord för mormor/farmor. Antar att det är ett gott betyg, att Gun redan tituleras som extra-mammo.

Första dagen avklarad. Eller första timmen, kanske jag ska säga. Det blev nämligen bara en timme idag. Lite lagom mjukstart. Det första vi möttes av i kapprummet var en liten hylla med Amadeus namn. Han hade dessutom blivit tilldelad solen som sin symbol, och bättre kunde det väl inte passa, sån liten solstråle som han är.

När vi först gick in i lekrummet, sprang Amadeus tillbaks ut i tamburen och satte sig på en bänk. Han blev nog lite chockad av alla barn som var där inne. När jag sedan tog honom i handen och följde med in, klängde han sig först fast vid mig en liten stund, men vågade sedan successivt gå lite längre bort från mamma. Det var så roligt att se honom först studera lite på avstånd, och sedan börja interagera så smått med de andra barnen. Efter en stund gick han ensam iväg in till ritrummet och satte sig bredvid Robin, som han känner sedan tidigare. Sen sa det bara vips så var det dags att, under Amadeus protest, gå hem.

Dagens kontenta blir att det här känns bra, riktigt bra.

Igår hade vi en liten minikräftskiva hemma hos oss tillsammans med de här två fina människorna.


Dukningen fick gå i sensommarens tecken, djupt lila, grått, och mörkt orangegult.


På menyn fanns, utöver kräftorna, västerbottenostpaj med kantareller, krispig grönsallad, dipsåser med saffran, lime och vitlök, och lite tilltugg i form av ost och kex.


Blåbärsmazarin med masarponecréme till dessert. Mumma!


Husband och jag


God mat, trevligt sällskap och lite pepptalk inför jobbsökeriet. Vad mer kan man begära?
Tack för en urmysig kväll, kära RanOv!

Nu har jag precis smakat första koppen kaffe ur den nya kaffebryggaren. Som ni ser blev det en King of Coffee. Delvis för att den var billigare, samtidigt som de som har den verkar vara väldigt nöjda, delvis för att vi tyckte den var snyggare än Moccamastern. Domen då? Väldigt nöjda, både jag och Husband. Snabb, snygg och med gott resultat. Kunde inte varit bättre. Tack för allt stöd i detta svåra val :P

Idag firar jag och Husband sexårig bröllopsdag. Det är alltid så speciellt att gå tillbaks och minnas hur det var den där dagen. Vi hade ett ganska klassiskt bröllop. Ca 90 gäster, kyrkvigsel, och middag på en bygdegård ute på landet. Något av det bästa, förutom själva giftemålet såklart, var känslan av att ha alla ens vänner samlade på ett och samma ställe. Det händer ju inte många gånger i livet.

Tyvärr hade vi riktig otur med vår fotograf, så nästan alla våra bilder är överexponerade, förstörda, eller bara helt knasigt fotade. Som tur var hade vi en extrafotograf som hoppade in och räddade upp det hela åtminstone en del. Men att hitta en bild värd att förstoras upp på väggen är tyvärr nästan omöjligt.

Idag ska jag pussa lite extra på Husband. Fira att kärleken blir djupare och starkare. Och att vi fortfarande har varandra.

Vilken dag. Man skulle kunna säga att det varit storstädning på flera områden. På förmiddagen städade jag huset. Amadeus hjälpte till genom att doppa en svamp i vatten och droppa omkring med i hela huset, spruta rengöringsmedel på sina kläder, och riva ut alla leksaker just när jag plockat ihop dem. Men idag gjorde det ingenting. Han har, efter en gråmulen period, hittat tillbaka till sitt solskenshumör, och det smittar av sig.

Vid lunch kom pappan hem och bytte av mig. Jag skulle nämligen iväg på ett infomöte på Arbetsförmedlingen. Sådär lagom intressant, det mesta av informationen hade jag redan tagit till mig på egen hand. Så medan jag satt där passade jag på att städa bland mina tankar. Försökte ställa in mig så smått på att jag faktiskt kommer få jobb snart, och hur det kommer att bli. Det var ju trots allt fem år sedan jag jobbade heltid sist.

Efter en snabb kaffe var det to-do listan som skulle rensas. Jag åkte till A6, som typ resten av Jönköping, och sicksackade mig fram med visionen att vara hemma innan fem. Det gick sådär. Jag fastnade en bra stund på Åhléns, där jag (äntligen) hittade nya gardiner till vardagsrummet. Lovar att visa så snart de sitter på plats.

Nu är i alla fall middagen bortdukad och lillen i säng. Kvällens planer är att pyssla lite inför morgondagens minikräftskiva, och sedan dyka ner i soffan framför nån bra film.
Ha en riktigt skön kväll alla fina!

Tröja: Gina Tricot, Jeans: Outfitters Nation, Kavaj: Voice of Europe, Scarf: MQ

Nu har jag maskerat förkylningen så gott det går. Packar in mig och lillen i bilen för att införskaffa vitaminer och hostmedicin.